måndag 22 september 2008
The Savage Hunt of King Stach (1979)
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här filmen. En rysk gotisk fantasyrysare med såväl drag av Tombs of the Blind Dead, Hammer och Tarkovskij. Den är sagolikt snyggt och coolt designad, och en ren fröjd för ögat men tack vare ett pratigt, överdrivet pretentiöst manus så blir det både svårt att hänga med i svängarna och svårt att hålla intresset uppe.
En student ute efter att dokumentera olika legender och myter kommer till Marsh Firs, ett gammalt slott mitt ute i träskmarkerna. Väl på plats möter han den neurotiska ägarinnan till slottet som berättar om tre olika legender, The Little man, The Blue lady och The Savage Hunt of King Stach, och även om förbannelsen kring hennes egna familj. Kung Stach var en despot som blev mördad av sin bäste vän och rider nu runt i träskmarkerna med sina jägare för att döda alla som är släkt med banemannen. Slottet och dess omkringliggande marker är fyllda av diverse skruvade karaktärer och under filmens gång får våran huvudperson bekanta sig med dem, och försöka överleva deras udda ränker, samtidigt som flera karaktärer blir mördade efter att ha berättat mer om legenden om Kung Stach.
Jag vet inte riktigt i vilken genre man ska placera filmen. Filmen bästa egenskaper är att den ser oerhört bra ut, som om den var designad av Mario Bava och Terence Fisher. Eller varför inte en Tarkovskijremake på Hammers Hound of the Baskervilles. Slottets miljöer är mycket vackra, med stora salar som är igenväxta med rankor, eller som gett vika för träsket och nu delvis ligger under vatten. De blöta, kalla sankmarkerna utanför är en karaktär i sig själv, och atmosfären är tät. Scenerna när Kung Stachs ryttare rider omkring i landskapet får mig att tänka på Amando De Ossorios Blind dead. Problemet är bara att såväl skräck, fantasy och thrillerelementen bara är små delar av vad som antagligen är en perfekt filmfestivalsfilm. Massor med tung, ödesmättad, filosofisk dialog utan någon direkt påverkan eller ens anknytning till den generella handlingen. Vad jag förstår så ville inte regissören heller göra någon skräckfilm heller, vilket gör det ännu förvirrande då temat verkligen känns som en sådan. Men hur som helst så är det omöjligt att inte på något sätt sugas med tack vare de sagolika miljöerna, bra skådespeleri och den underliggande handlingen, såvida man har tålamod att följa med i den. Filmen kräver ett visst tålamod och det kan vara bra att veta vad man ger sig in på. Jag rekommenderar den med en viss tvekan, för någonstans där inne finns en riktigt bra film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tycker i alla fall att det låter OTROLIGT intressant! :)
Tycker också den verkar intressant, så någon gång ska jag nog se den. Men då är jag i alla fall förvarnad om att det mest är ett arthouse-drama :) Finns det någon bra utgåva av den?
Det är absolut en väldigt intressant, och en fröjd för ögat. Men jag tror jag förväntade mig något helt annat. Jag ska se om den någon gång framöver med andra ögon. :)
Fred: Jag köpte Ruscicos utgåva vilket jag antar är den bästa som existerar. Fullscreen och ganska bra kvalitet. Utgåvan har även ett engelskt ljudspår som jag funderar att se om filmen med, då det kanske hjälper en att hänga med lite bättre. Den engelska texten kändes väldigt teatralisk.
Skicka en kommentar