Slime city (1988)

Det här var nästan något unikt - en 80tals lågbudgetgorefilm som jag aldrig hört talas om! Inte förrän jag tittade på de trailers som Shock-O-Rama slängt med på en av sina Brett Piper-utgåvor i alla fall. Det verkade vara en skön film, uppenbarligen ganska lågbudget men med en hel del riktigt snaskigt gore och massor med slem. Det stod givetvis inte på förrän jag hade filmen i min ägo. Problemet var bara att de flesta av filmens roliga scener var med i trailern....

Slime City handlar om den unge Alex (Spelad av Robert C Sadin, antagligen den enda personen i filmen som gör ok från sig skådespelarmässigt) som flyttar in i en lägenhet i New York. Snart märker han att hans grannar är lite skumma, killen som bor under honom bjuder honom på någon sorts grön youghurt och tjejen mitt emot, en rock/gothbrud, börjar stöta på honom. Efter att hon lyckats lura honom till lite sex (med kläderna på) så börjar Alex att svettas slem och förvandlas till något sorts monster som börjar mörda luffare och prostituerade. Snart får han reda på sanningen - en svartkonstnär som tog livet av sig tillsammans med sina följare vill återfödas i hans kropp.

Storyn är ju faktiskt ganska rolig, och passar alldeles utmärkt till en sån här lågbudget gorefilm, men det hela hänger inte riktigt ihop tack vare den slappa regin och den riktigt tråkiga ljussättningen. Skådespeleriet är rakt igenom ganska dåligt, vissa mindre karaktärer har till och med problem att hålla sig för skratt. Robert C Sadin gör ett ok jobb och likadant Mary Huner i dubbelrollen som Alex flickvän och den kåta, reinkarnerade gothbruden i lägenheten mitt emot. Huner är väl egentligen inte speciellt bra, men hon verkar ha rätt kul i alla fall. Då har vi fastställt att detta är en ganska tråkig rulle, inte speciellt bra så då kommer vi till det viktigaste. Gore. Filmen är ganska blodig, men får klara minuspoäng för att mycket av våldet är med i trailern. Det finns dock några extra scener och filmen räddas från skitfilmscirkeln tack vare den riktigt smaskiga finalen där det flyger tarmar, lemmar och gult slem överallt. Goreeffekterna är inte några av de bästa jag sett, men duger alldeles utmärkt och är åtminstone gjorda med hjärta - vissa bättre, andra sämre. Tack vare att Slime city är gjord med riktig film gör att den ligger snäppet ovanför mycket som kom ut i samma veva och filmmakarna är öppna med att detta inte är något som är speciellt seriöst. De ville göra en trevlig liten gorefilm i samma stil som Frank Henenlotters Basket case och liknande exploitation. Står du ut med lite dåligt skådespeleri och halvtrist filmande så blir du faktiskt belönad med lite trevligt gore. Det är ju definitivt en riktig kultfilm även om den är väääldigt ojämn. Du vet nog själv om detta är något för dig.