Kevin Connor och Doug McClure, det bådar väl gott? Lite dinosaurier och överdrivna hjälterier kanske? Doug i ett övernaturligt triangeldrama tillsammans med Edward Albert och Susan George? Hmm. Jo, det funkar. Sådär.
Edward Albert och Susan George spelar ett par som flyttar till Japan, med hjälp av Alberts gode vän spelade av den gode Doug. Huset han fixat åt dem var riktigt billigt, eftersom det tydligen skall spöka där. Vilket det givetvis gör, då vi i filmens början, som utspelar sig 1840, får se hur en japansk kvinna är otrogen mot sin make. Maken kommer givetvis på dem vilket resulterar i att han dödar båda två i en fin liten blodorgie och sedan begår självmord. Nu springer spökena omkring i huset, fördömda att låta händelserna upprepa sig om och om igen.
Mjo... både ja och nej. Kevin Connor är en kapabel regissör som kanske inte är i sitt rätta element här, men han lyckas ändå få igång några stämingsfulla scener som till exempel när parets dotter blir attackerad av gigantiska krabbor som skriker som människor. Tack vare regi och foto så ser filmen bra ut och man fångar fint Japan på bild. Men nu kommer två stora problem. Av någon anledning så har man valt att visa spökena hela tiden som genomskinliga skepnader, vilket resulterar i att själva skräckkänslan uteblir. Som sådana så fungerar de inom storyn men jag hade gärna sett att man gjort det på något annat sätt. Problem nummer två är skådespeleriet. Doug McClure är ok, men Edvard Albert är rent ut sagt en riktigt usel skådis och Susan George är mest hysterisk. Flickan som spelar deras dotter är sju resor värre och antagligen någon släkting till producenten.
Tack vare dessa snedsteg så blir det aldrig speciellt spännande, trots en intressant story som antagligen fungerar mycket bättre i den bok som filmen är baserad på. Tråkigt blir det dock inte. Vi bjuds på en hel del naket, inklusive Susan George (och Doug McClure för den delen) och ett flertal skönt blodiga sekvenser. Underhållningsvärdet är alltså helt ok och även om man vet precis hur det ska sluta så försvinner filmens 88 minuter förhållandevis snabbt. Blod och tuttar går ju alltid ner.
3 kommentarer:
Som du skriver så är inte riktigt Kevin Connor i sitt rätta element här, men den har några få gobitar.
Men egentligen köpte jag den mest för att komplettera min Doug McClure-samling :)
Skön film som man trots allt inte vill släppa hahaha
Var på väg att sälja min men ångrade mig och nu så känns det som man gjorde ett bra val. Den växer i efterhand så att säga :D
Fimen har någonting i alla fall... man blir aldrig uttråkad, inte en sekund. :)
Skicka en kommentar