Rosso Sangue (1981)

Rosso Sangue aka Absurd är en klassiker inom splatterfilmskretsar. Många av oss har tillbringat flera timmar vid tv:n med en suddig fjärdekopia och avnjutit Arristide Massacessis orgie i gore där den reslige George Eastman aka Luigi Montefiore spelar den längsta massmördaren i filmhistorien. Än så länge så har det inte funnits någon vettig dvdutgåva men nu har Mya communication gjort slag i saken och släppt den på dvd under namnet Horrible. Är filmen verkligen så "klassisk" som man minns den?

Eastman spelar Mikos Stenopolis, en genmanipulerad grek som inte kan dö så lätt. I samband med detta så har han uppenbarligen blivit en psykopatisk mördare som dödar alla han stöter på. Edmund Purdom spelar en präst som var inblandad i experimentet som nu är på jakt efter den 206 centimeter långa psykopaten. Det hela urartar till en en ganska blodig Alla Helgons blodiga natt situation och ett rätt roligt slut.

Ok, först och främst så är jag lite besviken på Mya. Utgåvan ska visst vara komplett med ca fem minuter är av riktigt dålig kvalite, då de verkar komma från ett dåligt vhsband. Det är dock inte det jag stör mig mest på, där Myas största fel är att inkludera ett italienskt ljudspår och ingen engelsk text. Ren lathet eller? Nåja, i överlag är det en ok utgåva, och den passar in fint i min samling. Vad som däremot inte är så bra är själva filmen. Eastman fungerar bra som psykopat, men resten är en billig klyschfest med några av de absolut billigaste specialeffekter jag någonsin sett. Man har helt enkelt använt grishud för att den påminner om människohud och i den klassiska scenen där en gubbe får sin skalle itusågad i en bandsåg ser man klart och tydligt att det är en spädgris eller liknande som man sågar i. De flesta av specialeffekterna ligger dock snäppet ovanför den klassen men skadan är redan skedd. Filmen har inte direkt något av det här flytet som en bra slasher ska ha, utan känns mest bara som att man spelat in lite scener på måfå och klippt ihop i efterhand. Massacessi var dock en kompetent yrkesman så förutom de billiga effekterna så ser filmen bra ut och man får faktiskt till lite spänning mot slutet. Men annars ser jag nog hellre om Anthropophagous, vilken denna är en inofficiell uppföljare till, en betydligt sleazigare, smutsigare och underhållande film

Escape from LA (1996)

Jag vill minnas att Snake Plisskens återkomst floppade rätt rejält när den kom, och det var antagligen just därför jag lät bli att se den. Det pratades en hel del om att den skulle innehålla riktigt usla specialeffekter, vilket inte direkt ökade mitt intresse. Såhär 13 år senare så måste jag erkänna att det var rätt korkat. Escape from LA är ingen perfekt film men den är fortfarande mer underhållande än valfri Michael Bay film.

Första halvan av filmen är precis så som en uppföljare till Escape from NY skall vara. Los Angeles är nu för tiden en ö efter en stor jordbävning och det är dit man skickar allt riffraff från det aningen totalitära amerikanska samhälle som uppstått. Nu har presidentens dotter snott ett domedagsvapen och begett sig in i La, och Plissken får 8 timmar på sig att ta sig in, hämta vapnet och ta sig ut igen. Typ, ganska precis som i första filmen. Kanske lite väl mycket som i första filmen.

Jotack, här finns inget nytt att hämta. Escape from LA känns ibland mer som remake då det i grund och botten är samma story som i Escape from NY. Detta betyder dock inte att det inte är underhållande och första halvan av filmen är riktigt underhållande. Carpenter är ju Carpenter, så är det bara och Kurt Russel har uppenbarligen kul, speciellt som han fortfarande passade i originalkläderna från första filmen. Tyvärr så innebär detta också att det blir aningen förutsägbart och andra halvan av filmen är lite småträlig. Fortfarande underhållande men lite klyschigt. Specieleffekterna är dock inte sådär usla som man ville ha det till och som en uppföljare så är detta en klart godkänd film som inte förtjänar sågningarna den fått.

Nej nej nej nej nej nej, nej nej NEJ!

Länk

NEJ säger jag!

Världen behöver inte ytterligare en amerikansk Godzilla remake. WHAT THE FUCK IS WRONG WITH YOU PEOPLE?!?!?! IHATEYOUIHATEYOUIHATEYOUIHATEYOUIHATEYOUIHATEYOU!!!!!

King of the hill (2007)

En filmhandling behöver inte vara mer komplicerad än så här.

En man är på väg någonstans på den spanska landsbygden och stannar till vid en liten mack för att tanka. Han möter en ung kvinna på (herr)toaletten, tycke uppstår och de idkar könsumgänge varpå hon stjäl hans plånbok (men är snäll nog att betala hans bensin). Därefter fortsätter han sin resa men efter att ha åkt genom vildmarken en stund så ser han något som blänker på en bergstopp och sekunden senare hör han ett skott, som träffar bilen. Innan vi hinner säga ordet sniper så är han utan bil, skottskadad i benet och på flykt tillsammans med den unga kvinnan från en eller flera gärningsmän som inte drar sig för att skjuta en polis i pannan...

Det är så här en riktigt tät thriller ska vara. Konceptet är enkelt, och såpass välgjort att man sitter på helspänn hela tiden, lyssnandes efter det där visslande ljudet från en kula milisekunden innan den smattrar in i ett träd, en bröstkorg eller en panna. Den feta spänningen cementeras tack vare riktigt bra skådespeleri, även om manuset tyvärr ger våran hjälte en karaktärsegenskap vilket gör att det blir väldigt svårt att gilla honom efter en viss händelse. Detta orsakar lite frustration men filmen mår nog i slutändan bara bra av det. Givetvis så kommer det en twist mot slutet men denna kommer för en gångs skulle ungefär 20-25 minuter innan filmen är över och helt plötsligt får vi följa gärningsmännen istället, vilket tyvärr tar bort lite av den utlämnande spänningen men som fortfarande fungerar mycket bra. Detta är alltså en film jag rekommenderar, om ni inte fattat det än. Se den, för helvete. Spanskt is the shit. Man önskar bara att de fixat en cameo åt den gode Paul Naschy.

Några riktigt coola trailers.

Burial ground. En ful, smutsig och alldeles... alldeles underbar italiensk zombiefilm

Nightmare city. Full rulle, toksnabba zombier och en klassisk scen där hjältarna tar en paus från en vild flykt för att dricka en kopp kaffe.

Zombie flesheaters. Fulcis klassiska zombierulle som fortfarande än i denna dag håller bra.

ah, det underbara 80talet. :)

Marebito (2004)

Men, det här som började så bra....

Takashi Shimizu, mannen bakom Ju-on och de amerikanska nyinspelningarna hade några veckor över mellan Ju-on 2 och den första remaken, så varför inte ägna den tiden till att spela in en film. Han ropade in Shinya Tsukamoto, galningen bakom Tetsuofilmerna och lät denne spela huvudrollen i Marebito baserad på en roman av Chiaki Konaka. På ytan är detta ett brilliant koncept, men utförande tyvärr inte riktigt så häftigt som jag önskar att det skulle vara.

Shinya Tsukamoto spelar Masuoka, en kameraman som råkar filma ett självmord i tunnelbanan. När han tittar på filmen så inser han att offret ser något som gör att han blir så rädd att han sticker en kniv i sitt eget ögan. Masuoka blir helt besatt av att känna samma skräck som mannen kände och försöker spåra det som mannen såg, vilket leder honom ner i underjorden tillsammans med sin trogna kamera, ner under tunnelbanorna och allt djupare och djupare ända till han hittar en enorm grotta med ruinerna av någon civilisation som inte var mänsklig. Där nere hittar han en naken ung kvinna som han givetvis tar med sig upp igen och installerar i sin lägenhet. Hon kan inte prata, eller ta hand om sig själv och det står inte på förrän han inser att det enda hon kan livnära sig på är blod. Men vem är den skumma snubben som dyker upp då och då och säger att Masuoka måste lära sig att ta hand om henne?

Filmens första halvtimme bådar riktigt gott måste jag säga när Masuoka beger sig allt djupare och djupare ner i underjorden. Man får en hel del härliga Lovecraftvibbar och stämingen är på topp. Men sen degenererar det hela till en konstigt, blodigt drama när vår hjälte gör allt för att den unga kvinnan ska överleva och även om det är välspelat och välgjort så är det lite av en besvikelse efter den underbara början. Det är dock aldrig helt ointressant och man finner sig hela tiden aninen fascinerad och undrande över hur detta ska sluta. Shinya Tsukamoto är faktiskt en lika bra skådespelare som filmregissör och han lyckas med att bära filmen på sina axlar. Det är nog antagligen så att jag ville att det skulle vara en helt annan film, så därför fick jag bita i det sura äpplet, men det är en spännande och småmakaber liten film som Takashi Shimizu gjort och som rekommenderas till fans av J-horror som kanske tröttnat lite på de vanliga långhåriga spöken som blivit ett så utmärkande tecken för asiatisk film.

Brides of blood (1968)

Bilderna ovan säger egentligen allt du behöver veta om filmen, man får verkligen allt man behöver i Brides of blood. Blod, tuttar, gummimonsterdräkter utan tidigare skådad like och en härligt fartfyllt tempo vilket gör Brides of blood till en riktigt höjdare. En sådan där film som man får en varm och go känsla i magen av.

En skön samling amerikaner anländer till en Filipinsk ö för att visa invånarna lite civilisation och undersöka om det finns några spår efter atombombstester. Vi har den äldre professorn, hans kåta fru som knullar allt som rör sig (utom sin man)och den unge killen som gärna vill knulla allt som rör sig men som vi vet kommer att få ihop det med hövdingens fru. Det visar sig i alla fall att infödingarna har något sorts lotteri för sig (endast för byns unga kvinnor) där vinnarna får den stora äran att bli bundna vid en påle, varpå ett intressant gummimonster kommer och sliter dem i småbitar. Kvinnorna är givetvis topless under processen, jag antar för att det skall gå snabbare. Våra amerikanska hjältar tycker givetvis inte detta är ok, men saker blir ännu värre när det visar sig att ön är knökfull med muterade växter som gärna fångar människor med sina tentakler. Sen har vi ju den där spanjoren som bor i en lyxvilla på ön. Han är trevlig, men hans dvärgpersonal stjäl gärna saker och han har en rätt skum sjukdom som gör att han springer ut på nätterna och har fuffens för sig. Tänk vad lite radioaktivitet kan göra. All hail the holy white light!

Brides of blood är en av alla de filipinska filmer som kom i slutet av 60talet och som blev ganska populära på biograferna i Usa. Den har som jag tidigare nämnde allt man behöver för en underhållande kväll: Bröst, blod och monster, och är regisserad med ett lagom högt tempo som gör att man aldrig hinner ha tråkigt. Bra skådespeleri och det roliga manuset gör att man har mer överseende än vanligt för vissa aningen tveksamma specialeffekter. Själv ska jag ge mig ut på jakt efter fler rullar av samma filmteam och jag rekommenderar er att se detta, om ni helt enkelt vill ha lite kul! Det hör ni ju själva: A brutal orgy of ghastly terror! Den allra värsta formen av terror!