Kärlek.

Det här är vackert det... och den är MIN!!!

Undervattensfilmer

Det här inlägget hade jag egentligen tänkt skriva i kommentarerna till Leviathan, men tänkte att det är lika bra att säkerställa fakta genom att göra ett inlägg av det.

I kort så kom det ett antal filmer sent 80tal som alla utspelades under vattnet med scifi och skräckelement, allt tack vare James Camerons The Abyss. Här är då alltså min lista över dessa filmer, ur underhållningssynpunkt alltså:

1. The Abyss (om vi skippar de sista 10 minuterna)
2. The Rift. Så mycket monstermayhem och miniatyrer var det länge sedan jag såg. Att man sen slänger in en nästan helt omotiverad huvudsprängning gör ju filmen bara bättre.
3. Deep star six. En alldeles lagom monsterfilm med en riktigt skön och nojig Miguel Ferrer. Varning dock för ett av de sämsta kommentarspåren någonsin, där regissören och producenten kommenterar de första fem minuterna varpå de sätter sig ner och tittar på filmen utan ett ljud.
4. Leviathan. Den sämsta av dem, utan att vara usel. Synd på så mycket potential bara, det är ingen lågbudgetfilm direkt. Jag vill minnas att jag läste i Fangoria att dräkterna de använde kostade en halv miljon styck...

Sen kom det två filmer till, som jag inte sett. Evil Below och Roger Cormans Lords of the deep. Någon som sett dem och vill hinta om en plats på listan? Jag äger iofs Evil Below så jag kanske måste ta och se den.

Sen så ville min gode kollega Lizzardking från Weekend video ha med Deep Rising där, men den kom ju faktiskt 1998. Mycket bra film dock.

Rom 2009

Orsaken till att det varit ganska lugnt på den här bloggen på sistone är att jag varit i Rom på en liten semester. Här kommer då alltså en liten rapport.

Jag tror faktiskt att jag aldrig varit så kluven till en stad som Rom. Arkitekturen är väldigt vacker, de trånga gatorna är väldigt mysiga. När de inte är fulla med fascistiskt klotter vill säga. Nåja, maten är ju fantastiskt god och glassen likaså. Men nu kommer vi till resans höjdpunkt:


Några av er undrar säkert vad det är för skum gubbe och varför jag ser så nöjd ut... Då kan jag meddela att jag alltså besökt den mysiga lilla butiken Profondo Rosso som drivs av ingen annan än Luigi Cozzi, mannen bakom klassiker som Star Crash, och min favorit: Contamination. Vilket för mig raskt till detta:


Min signerade Contaminationdvd. Och min Luigi Cozzimugg.

(De andra rullarna där är sånt som jag köpte i på marknader i Rom, plus några till som inhandlades på Profondo Rosso. Alla marknadsfilmer kostade mellan två och åtta euro, vilket är heeelt ok, speciellt när man hittade lite sköna rullar som Torso och några gamla maffiarullar från 70talet. Jag hittade tyvärr massor med riktigt rolig och billig film som inte hade någon engelsk text eller tal alls... Zero boys har bara italienskt tal. men den kostade bara två euro så jag köpte den ändå)

Så, snart kommer det några nya roliga recensioner. :)

Alltså, jag vet inte vad jag ska säga.

Antagligen världens bästa film. Eller något.

Med Lorenzo Lamas och Debbie Gibson!

Jag är mållös.

Tack till En slät kopp för tipset

Sightseeing i Italien

Såhär är det:

I slutet av Maj åker jag och flickvännen till Italien för 5 dagars vistelse i Rom. Givetvis så börjar skräckfilmsfreaket inom mig bubbla och jag känner att jag givetvis måste besöka lite kända platser etc. Profondo Rosso är gjutet, jag vill ha min Contaminationdvd signerad av Luigi Cozzi...

Men, jag är ute efter tips. Vilka platser skulle ni som läser den här bloggen rekommendera? Jag skiter alltså fullständigt i fontänen i La Dolce Vita. Det jag är ute efter är platser som är riktigt coola som huset i Burial ground eller grotta i Alien terror. Ge mig lite sköna tips tack, inte alltför långt från Rom.

Falsk marknadsföring igen

I oktober recenserade jag Daniel Myricks The Objective, en film som filmbolaget försöker beskriva som en paranormal Predator, men som i verkligheten är mer en paranormal Stalker eller Blair Witch Project om den skrivits av bröderna Strugatskij.

Nu släpps filmen på Blu Ray snart, och då har man lagt med den brillianta frasen: Mörk skräck möter stenhård action i "The Objective".

Nej. Filmbolaget har uppenbarligen ingen aning om hur de ska marknadsföra den här underliga lilla rullen och drar helt enkelt en rövare, vilket är synd då The Objective kanske flummar ut lite för mycket emellanåt och vars förklaringar är utstuderat luddiga, men som ändå är en riktig mysig och spännande film. Det är tråkigt att bolagets egna marknadsföring sänker filmen.

MEN... jag är ändå aningen imponerad över att man vågar släppa den på Blu Ray också då det måste finns betydligt lättare filmer att tjäna pengar på.

Coolaste musikvideon någonsin

Antagligen.

Franska gruppen Zombie Zombie gillar John Carpenters The Thing. Så mycket att att de gjort en musikvideo baserad/inspirerad med GI Joe figurer! Det är mycket bättre än det låter, animeringarna är klockrena.

Kolla in det här

Seriöst, det här var det häftigaste jag sett på länge.

The Thing prequel?

Jo, det verkar tyvärr så. En del av mig säger NEJ, men den andra delen är lite intresserad.

Variety reports that Matthijs van Heijningen has been signed to direct the new version of THE THING for Universal. As previously reported, TV sci-fi veteran Ron Moore will script.

The latest adaptation of John W. Campbell Jr.’s short story “Who Goes There?” will serve as a prequel to John Carpenter’s classic 1982 THING (pictured), detailing how the inhabitants of a Norwegian camp in the Arctic first uncovered the body-stealing alien that wound up wiping them out. Eric Newman and Marc Abraham of Strike Entertainment, which previously teamed with Universal on the DAWN OF THE DEAD redux, will produce, with the ’82 THING’s David Foster as executive producer.

För några år sedan så pratades det om en miniserie för tv som skulle vara en direkt filmatisering av originalnovellen, vilket hade kunnat vara intressant i rätt händer men det rann visst ut i sanden. Om detta kommer att bli något, ja det får vi väl se.

Tropa De Elite (2007)

I och med att den här filmen inte riktigt passar in i bloggen så kommer här en kortrecension helt enkelt för att filmen är så jävla bra.

Tropa De Elite handlar om två ungdomsvänner som blir poliser och slutligen försöker bli medlemmar av den aningen hårda piketstyrka som specialiserar sig mot knarkhandlarna i slummen. Mycket brutalt och jävligt spännande.

Edit. Jag skrev inte det från början, men det är alltså Rio de Janeiro och BOPE det handlar om. :)

Veckans Ilandsproblem

Jag har ett litet problem.

Jag har en tendens att välja filmer efter hur udda eller skruvad den är då jag kan tycka att det skulle passa betydligt bättre för den här bloggen. Detta kan innebära att jag väljer något inte speciellt bra men kultigt (som t ex School Killer) istället för t ex Sam Peckinpahs Wild Bunch som jag velat se om hur länge som helst eller Gudfaderntrilogin. Snacka om ilandsproblem.

Som exempel så tillbringade jag någon timme den senaste helgen tittandes på en katastrofalt usel turkisk thriller som var så skabbig att jag var tvungen att ge upp. Bredvid mig låg flera intressanta filmer som jag velat se länge som t ex Richard Burtonfilmen The Medusa Touch, flera stycken av Roger Cormans Poefilmatiseringar eller min fortfarande inplastade Mario Bava box. Nåväl, en recension av den turkiska filmen kommer för eller senare, jag är bara rädd att jag kommer att behöva alkohol för att ta mig igenom den.

Mina femmor del 3

Då fortsätter vi med några fler fempoängare:

Godzilla, Regi Inoshiro Honda (1954)
Av samtliga 28 Godzillafilmer så är det fler som får en femma av mig, men jag orkar inte räkna upp alla utan nöjer mig med att nämna den första som verkligen är en perfekt, totalt seriös monsterfilm. Den ska man ha sett.

Hajen, Regi Steven Spielberg (1975)
En i det närmaste perfekt film, och något som fascinerar mig är hur Spielberg lyckas få alla sina filmer PG (Barntillåten). Vad har han för leverage på MPAA? Är någon av dem skyldig honom pengar?

Tremors, Regi Ron underwood (1990)
En underbar hyllning till 1950talets skräckfilmer som lyckas med allt, tack vare ett intelligent manus och skådespelare som uppenbarligen gillar sina jobb.

King Kong, Regi Ernest B Schoedsack (1933)
Det finns ingen film som hade sån magi när jag var liten som King Kong. Skull Island var den häftigaste platsen någonsin och jag kunde se filmen 2-3 ggr i veckan efter att vi spelat in den på video.

Koyaanisqatsi, Regi Godfrey Reggio (1982)
En dokumentär om människan och naturen, med ett banbrytande foto som vi nu ser i varenda jävla reklamfilm som visas på tv. Nja, kanske inte alla, men många.

Mannen på Taket, Regi Bo Widerberg (1976)
Den bästa svenska filmen genom tiderna och en sjuhelvetes polisfilm. Här har vi ingen överspelande Mikael Persbrandt eller Sunes farsa som sticker ut som en norrlänning i Rosengård.

Night of The Devils, Regi Georgio Ferroni (1972)
Ên lite halvobskyr film som inte ens finns på dvd, vilket är väldigt synd då det är en riktigt bra rysare baserad på Tolstoys Wurdalak, samma novell som blev en av delarna i Mario Bavas I tre volti della paura. Tät stämning och mycket bra story.

Psycho, Regi Alfred Hitchcock (1960)
Den perfekta thrillern. Det finns inte en dålig scen. Basta.

The Abominable Snowman, Regi Val Guest (1957)
En mycket fin och stämningsfull scifirysare med manus av den store Nigel Kneale. De flesta filmer som släpps idag har inte ens en tiondel av detta och ändå är det inte en film som gör speciellt mycket väsen av sig. Den bara är, och är bra.

To be Continued.

Zeiram (1991)

Zeiram är en rolig snubbe. Han/Hon ser ut som en blandning av Gigan och de där svampmonstren i Inoshiro Hondas Matango (för er som inte riktig hänger med i japansk monsterfilmsterminologi så är det närmaste jag kan komma ungefär som om John Wayne vore designad av H.R Giger) och bär en lång, cool mantel och ett gevär som ser ut att vara designat efter varelsen som ploppar ut ur John Hurts bröstkorg i Alien. Som om detta inte skulle vara nog så kan den/det även spotta ur sig små kokonger som förvandlas till små hoppande gummimonster som den skickar ut för att jaga sina offer. Men vänta, det blir ännu roligare! Efter att ha tagit emot en fullträff med en bazooka så tar Zeiram formen av något stort och spindelliknande, och efter det så blir det bara ännu värre.

Men varför pratar jag då om Zeiram? Jo, för att jag precis sett den japanska scifi/monsterfilmen med samma namn. Av någon outgrundlig anledning så är Zeiram på väg till Jorden och två prisjägare (datorhjärnan Bob och den söta tjejen Iria) är redan på plats för att lura den store fulingen i en fälla i form av en virtuell arena. Men allt går givetvis inte efter planerna. Att sätta upp en virtuell kopia av en liten stad kräver en hel del energi och det märks när man stjäl elen så två stycken elektriker blir insugna av misstag och nu börjar jakten!

Filmen börjar riktigt härligt med en cool svartvit sekvens där Zeiram slaktar sig fram genom några dussin soldater som försöker stoppa honom/henne/den/det. Armar, ben, ansikten blir till slarvsylta, bara så att vi ska få en inblick i vilken badass Zeiram verkligen är. Sen lugnar filmen ner sig lite men så fort Zeiram anländer på Jorden så blir det åka av. För att göra en enkel beskrivning så är Zeiram lite som sista halvtimmen av Terminator i mangaformat. En elak alien som tål massor med stryk, kan bli sprängd i småbitar och ändå vara ett hot och som grädde på moset förvandlas till något direkt inspirerat från John Carpenters remake av The Thing. Filmen är fylld av roliga effekter, stop motion, fullsizedockor och massor med härlig vanlig makeup. Min enda besvikelse var när jag insåg att filmens första sköna gore inte kommer att upprepas då casten endast består av tre, men tack vare Zeirams alla olika ansikten så gör det inte så mycket. Det här är en fin liten bergochdalbana knökfull med saker att se på och skådespelarna gör ett gott jobb, där Yuko Moriyama givetvis är roligast att titta på i sin cybernetiska kroppsdräkt som inte har något som helst skydd för kroppens vitala delar. Att hon alltid har någon form av posé för sig när hon utför sina coola moves eller skjuter på Zeiram gör inte saken sämre. Den här filmen har allt man behöver för att bli underhållen och jag ser verkligen fram emot att se Zeiram 2. Jag hoppas bara att den coola penisformade tentakeln med ett kvinnoansikte istället för ollon är med i tvåan också.

Mina femmor, Del 2

Dark Water, regi Hideo Nakata (2002)
Jag gillade J-horrorvågen, men för mig så dog den efter att jag sett Hideo Nakatas Dark Water. Jag såg den på Stockholms Filmfestival, på stor fin duk och den skrämde verkligen livet ur mig. Jag satt verkligen och bad om att filmen skulle sluta, så skraj var jag. Efter det så har det bara gått utför. Allt känns som (och är) blaskiga kopior. Men Dark Water, den är riktigt elak.

Curse of the Demon/Night of the Demon, Regi Jacques Torneur (1957)
Den här filmen slog luften ur mig en sen natt någon gång på det tidiga 90talet när jag låg i soffan och zappade runt i ren tristess. Dana Andrews spelar en amerikansk psykolog som är väldigt skeptisk till det övernaturliga och som får en magiker på halsen. Total spänning och mästerlig regi av Torneur. Den enda som jag skulle kunna tänka mig ha gjort det lika bra är Hitchcock. De olika titlarna är två olika klipp - Det amerikanska/originalet. Se originalet givetvis.

The Long Good Friday, Regi John MacKenzie (1980)
Glöm Lock, stock och allt sånt där trams, här är den ultimata engelska gangsterfilmen. Bob Hoskins är helt perfekt som gangsterbossen som inte har en aning om vem som är ute efter honom. Rullen har även ett av filmhistoriens bästa slut.

The Haunting, Regi Robert Wise (1963)
Den perfekta spökhusfilmen. Allt som kommit efter denna jämförs automatiskt och ingenting har än i denna dag kommit upp i samma klass. Filmens öppningsscener skrämde skiten ur mig totalt när jag var liten och sekvensen när någonting går omkring och bankar på dörrarna i en korridor har en tendens att spräcka blodkärl i ögonen.

Fear and Loathing in Las Vegas, Regi Terry Gilliam (1998)
Perfekt skådespeleri av Johnny Depp och Benicio Del Toro och dialog som är så "quoteable" att jag skulle kunna tillbringa en hel kväll med att inte göra något annat. Antingen hatar man den här filmen eller så älskar man den till döden.

The Birds, Regi Alfred Hitchcock (1963)
Hitchcock när han var som bäst. Olidlig spänning helt enkelt, inte mycket mer att säga.

Gamera - Guardian of the universe, Regi Shusuke Kaneko (1995)
Den perfekta Japanska monsterfilmen. Man tar det aningen fåniga sköldpaddsmonstret, uppdaterar det till 90talet och, viktigast av allt, man tar det på allvar. Snygga effekter, en riktigt bra story och en underbar första del i en suverän trilogi. De andra två filmerna är även de femmor, så jag bakar in dem i det här inlägget. Del två är även den helt underbar med flera sagolikt sköna scenes of massdestruction. Den tredje och avslutande delen är aningen svagare men räddas av ett perfekt slut. Wunderbar.

To Be Continued...

Mina femmor, del 1.

Alla har vi ju våra favoritfilmer, de där som man försvarar till sista blodsdroppen. Man blir arg så fort någon säger det minsta negativa om dem och någon form av kritik accepteras inte. Jag tänkte här berätta vilka som är mina, i någon sorts alfabetisk ordning. Det är ett helt gäng faktiskt, men med tanke på att jag räknar med att ha sett minst 5000 filmer så är det nog inte så mycket ändå.

Då kör vi:

12 angry men, regi Sidney Lumet. (1957)
Ett enkelt men brilliant koncept. 12 jurymedlemmar sitter ner under rättegång för att döma en ung pojke för att ha mördat sin far. 11 av dem är säkra på att han gjorde det, men den 12:e (Henry Fonda) är inte så säker. Hela filmen utspelas i ett och samma rum medan Fonda försöker övertyga de andra varför han inte är så säker. Total nagelbitande spänning med helt igenom suveränt skådespel och klockren dialog. Remaken som kom någon gång på 90talet är faktiskt helt ok den också.

Alien, regi Ridley Scott. (1979)
En film blir inte mer perfekt än så här. Ridely Scotts regi är underbart metodisk och jag tror inte att vi någonsin före eller efter sett en rymdskepp som känns såpass realistiskt. Det är skitigt och smutsigt och känns verkligen som en arbetsplats istället för några snyggt designa kulisser. H R Gigers kreation är klockren och verkligen precis så omänsklig som behövs.

Aliens, regi James Cameron (1986)
Det perfekta exemplet på hur man gör en uppföljare som är i samma klass som originalet. Trissa upp allt. Spänningen är total från början till slut, ingen pardon. Det enda negativa jag har är att i och med att Cameron introducerar en Alien Queen så förstör han tyvärr lite av "magin". Men som skapelse är drottningen helt underbar.

A Chinese Ghost Story, Ching Siu-Tung. (1987)
Den här Tsui Hark produktionen är så kolossalt snygg och vacker att man blir anfådd. Den enkla historien handlar om en ung munk som sover över i ett hemsökt tempel och blir kär i ett spöke som är ute efter hans själ. Fantasifullt och ett högt tempo gör detta till en av de bästa fantasyfilmer jag någonsin sett.

Blade Runner, Ridley Scott (1982)
Ridley Scott. Vad mer kan jag säga? Den enda hårda scifirullen i filmhistorien som fungerar rakt igenom tack vare den makalösa scenografin och en intelligent story.

Bullet in the Head, John Woo (1990)
Den perfekta actionfilmen. Det var inte i The Killer eller Hardboiled som jag upptäckte John Woos storhet utan i denna stenhårda actionfilm som är som ett slag i solar plexus.

Cloverfield, Matt Reeves (2008)
Jag älskade verkligen den här filmen. Den är precis som en bra monsterfilm ska vara, maffig och spännande till tusen. Inledningen kan kännas lite långsam men är egentligen den perfekta bryggan inför vad som komma skall.

Jag återkommer med fler i kommande inlägg.

Mitt nyårslöfte

Se mera film helt enkelt!

10-15 filmer i månaden är helt enkelt för lite. Fy skäms på mig.

Jag har dock sett två filmer till den här månaden, Midnight meat train och Plague of the zombies, men recensioner kommer 2009.

Appropå dumma kommentarer....

Jag läste precis freds inlägg här där en person fäller en ganska dum kommentar till _trailern_ för en film som Fred har producerat. Jag kom då att tänka på en av mina favoritkommentarer någonsin från Imdb:

En tysk användare fick se en sneakpreview på den amerikanska remaken på japanska skräckisen Dark Water och kläcker ur sig följande brillianta ord:

"This film is way better than the original, there's no question what so ever about that. The story stays the same, more or less. The atmosphere is so much better than that of the original. The acting is amazing. The camera-work and the screenplay are much better and the effects as well as the score are superb.

Now this is logical, as the actors and everybody else involved had a better education and the budget was much higher."

Jo, för så är det ju. Alla inblandade var givetvis bättre utbildade och budgeten var högre. Då _måste_ det ju vara bättre, eller hur? Logiskt.

På sistone...

Det har inte setts på så mycket film den sista tiden, mycket pga firmafester och sådant som har en tendens att äta upp ens tid. Att jag sen gett mig in på den suveräna tv-serien Dexter gör ju inte saken bättre. Men förtrösta inte, saker är på gång. Jag har lite mera Bruno Mattei inplanerat, senaste animerade Resident evil filmen, den underbara Italienska Alienkopian Alien 2 : On Earth plus lite annat.

Jag har iofs sett Hellboy 2, men den var alldeles för bra och mainstream för att bli recenserad här. Jag kan dock säga att om man gillade ettan så ska man se tvåan. Del Toro är en mycket bra regissör och filmen är oerhört snygg att se på, samt konstant underhållande.

Så, håll ut.

Edit: Det kommer även att komma en bokrecension inom kort. Max Brooks World War Z, som är skriven som en serie intervjuer av de som överlevde en gigantisk zombieepidemi som lamslog hela världen. Har läst kanske halva och den är mycket bra än så länge.

Alltså

Seriöst, nu börjar jag tröttna på alla skitfilmer som dyker upp direkt på dvd som alla har följande beskrivning:

1-10 ungdomar färdas i bil/båt/buss till/från rave/stuga/farmor. På vägen dit/tillbaka får de punktering/båtjäveln sjunker/de kör på någon stackars jävla psykopat/väcker upp demoner och nu måste de kämpa för sina liv och sina inre demoner?

Vadå inre jävla demoner? 999 av 1000 skräckfilmer innehåller karaktärer som är så korkade och dumma att deras samlade intelligens inte tillåter några inre demoner... Snälla ni, kan ni inte skriva på dvdfodralet som det verkligen är istället? Korkade ungdomar som får vad de förtjänar av något som de helt själva lyckats reta upp. Jag går hellre igång på en sådan text än något dravvel som ska försöka låta som att filmmakarna gjort en intelligent film om rednecks som tycker om att fisa, våldta blondiner och äta tarmar.

Så. Gnällstunden över.

Guilty pleasures aka Filmer jag gillar som alla andra älskar att hata Del 6

En annan film som jag älskar är Renny Harlins fina tuggummiprequel Exorcist: the beginning som blev totalsågad överallt när den släpptes. Min teori är denna:

Filmen påbörjades av Paul Schrader, men filmbolaget ansåg att den var inte kommersiell nog. För lite våld helt enkelt. Man lät då Renny Harlin spela in filmen nästan helt på nytt. Då det är nästan tvång inom filmkritikerbranchsen att se ner på Renny Harlin som gör väldigt snygga och kommersiella filmer så var ju detta ett helgerån. Jag gillar inte alla Harlins filmer men jag skäms inte för att erkänna att jag tycker att filmer som Cliffhanger, Die Hard 2 och Deep blue sea är filmer som jag tycker väldigt mycket om. Men, han är ju inte Paul Schrader.

Såklart. Problemet är bara att Renny Harlins version är en snyggt filmad och välspelad rysare med en hel del våld och annat som borde tilltala gemene skräckfilmsfantast. Paul Schraders version är något helt annat, ett psykologiskt drama som inte alls är lika underhållande. Visst, Renny Harlins version är ingen perfekt film, men Harlin levererar precis det han utlovat. God underhållning. Det enda som jag föredrar med Schraders version är att Major Granville har fått betydligt mer utökat utrymme.

Men å andra sidan, vad vet jag?

Guilty pleasures aka Filmer jag gillar som alla andra älskar att hata Del 5

Den här filmen kanske egentligen inte är speciellt hatad, men den får alldeles för mycket negativ kritik som den inte förtjänar och här med så lovar jag att jag aldrig ska acceptera den kritiken någonsin igen. Den är i det närmaste perfekt, och då är jag ändå inte någon enorm Roman Polanskifan. Filmen jag pratar om är:

The Ninth Gate.

Har du inte sett den, gör det NU!!! för dig kommer en liten rundown av storyn: I filmen spelar Johnny Depp en sleazig, kedjerökande boksamlare/jägare som får ett uppdrag av en stenrik miljonär att hitta en sextonhundratalsbok, Book of the Nine Doors to the Kingdom of Darkness. Olika samlare har olika versioner av boken och hans egentliga jobb är att hitta de 9 trästick som är autentiska. Problemet är bara att samlarna har en tendens att dö så fort han kommer i kontakt med dem...

Filmen har ett perfekt, lunkande tempo som passar alldeles utmärkt till Depps småflummiga spel. Frank Langella är klockren i rollen som millionären som har 666 i kod på sitt kassaskåp och är ute efter trästicken och Johnny Depp gör en av sina bästa roller. Den övernaturliga biten är något som inte förklaras överhuvudtaget utan bara att ond bråd död går han i hand och det är precis så jag vill ha det.

Det som jag stör mig mest på är att folk klagar på slutet. Det är för luddigt, bla bla. Vadå luddigt? Är ni dumma i huvudet? Utvecklingsstörda? Jag tänker inte spoila något annat än att säga att det är ett perfekt slut som, visst, det skapar mer frågor än vad det ger svar på, men är det verkligen frågor vi vill ha svar på? Är det inte bättre att låta vår egen hjärna skapa de aningar som vi antar att svaret är?

Så, dags att se om den. Läs gärna boken också. The Dumas Club.