Pulse (2006)

Nyinspelning. Då var vi där igen. Det där fula ordet. Pulse är ytterligare en film som är ett tydligt bevis på att sådana är totalt onödiga. En snygg film, inte helt utan kvaliteter, men som är så mycket mindre än sin förlaga. Originalet, den japanska Kairo från 2001, är en av de japanska skräckfilmer som faktiskt hade något eget att säga i den stora vågen av filmer som spottades ut efter Hideo Nakatas Ring. Pulse har ingenting att komma med. Det gör till och med det enorma misstaget att vara en skräckfilm utan kalla kårar.

Vi får följa några studenter på universitet som kommer i kontakt med en underlig hemsida som ställer frågan "Vill du se ett spöke?". När de svarar ja så släpper de lös något som får dem att tappa all vilja och lust för att leva och stärker en ond krafts fäste bland de levande.

Storyn i sig är det inget fel på egentligen, men det är i grund och botten en urvattnad, fördummad version av originalet. Samma handling, men som vanligt så måste det amerikanska manuset förklara allting och slänga sig med en massa helt onödig hackerlingo etc, vilket resulterar i att allting blir helt utan någon som helst form av skräck. Jag kan inte klaga på skådespeleriet heller - Kristen Bell och hennes medspelare gör bra ifrån sig, även om de aldrig kommer att vinna några priser för det - vilket antagligen beror på att manuset inte ger dem något speciellt köttigt att jobba med. Regin är väl ganska ok den också och filmen ser åtminstone riktigt bra ut, med alla mörka filter och platser som verkar vara valda just pga att de hade passat bra i originalet.

Nåja, den duger om du absolut inte har något annat att se eller om du är svältfödd på mörka skepnader i ögonvrån, för det finns helt klart sämre skräckfilmer därute. Det hade dock varit myckter trevligare att se all den här talangen göra något lite mer eget. Se hellre originalet om du inte sett den redan.

Man from earth (2007)

I am earth, författad av Jerome Bixby (Hulkens son!) är en rolig liten lågbudgetfilm som presenterar ett intressant litet science fiction-scenario som kanske inte behandlas helt på rätt sätt. Vad vi har att göra med här är ett litet drama som mer eller mindre utspelar sig i ett och samma rum, och mer dramatiskt än så blir det inte. Frågorna som den ställer är intressanta, men kanske lite för anpassade för en amerikansk publik.
Vi möter John Oldman, professor på ett amerikanskt universitet som sagt upp sig för att han känner att det är dags att dra vidare. Hans kollegor sluter upp för att fira av honom och då han är omtyckt så försöker de pressa honom lite på det egentliga skälet till hans avfärd. I början så håller han fast på att han känner att det är dags att dra vidare, men efter lite påtryckning så kommer han med ett underlig påstående:

"Tänk om en man från stenåldern av någon anledning hade överlevt till idag."

Hans kollegor reagerar först med skratt, men när han börjar förklara att han är just den mannen som av någon anledning inte kan dö och att han levt i 14000 år så finner de sig intresserade, och i viss mån upprörda. När han senare kommer in på vissa delar som har med religion att göra blir stämningen till och med aggresiv. Men är allt en enda stor charad eller talar han sanning?

För mig som gillar Science fiction så är detta en intressant film och flera av de påstående som Oldman kommer med är faktiskt ganska fascinerande, men de överskuggas dock av de mer religiösa aspekterna av vad han har att berätta. inte för att jag bryr mig, men manuset har en tendens att fokusera just på de aspekterna. Inte för att de är ointressant, men det känns som att de är just riktade mot gemene kristne man i Usa, än mot någon svensk jävla it-tekniker. Jag blir lite skeptisk till vissa av vändningarna av just det skälet. Skådespeleriet är tur nog bra och de håller allt ovanför vattenytan, även om man kanske är lite skeptisk då det främst är tv-skådisar i rollerna. Till exempel så är det rätt kul att se Tony Todd i roll som en gemytlig universitetslärare.

Hur som helst, när filmen är över så är det lätt att fundera lite på vad som sagts. Det är inte några djupa saker direkt, men jag finner själva historien fascinerande. En trevlig liten film som är sådär lagom science fiction.

Rambo är tillbaka!

Den gick direkt upp på andraplatsen på amerikanska Box office listan (efter Meet the spartans... någon parodi på 300 med Carmen Electra och Kevin Sorbo som so far har 2.6 i medel på Imdb...) och recensionerna jag har läst verkar tyda på en enda sak:

Vi får en rejält blodig och snyggt filmad actionrulle som verkar vara direkt nedstigande från den underbara genre som gett oss klassiker som Commando, Predator och allt annat härligt blodigt 80talsraffel. Av de kanske 10 recensioner jag läst så är det inte heller någon som totalsågar filmen, utan de verkar mer se den som en ren actionfilm, precis som jag själv vill att det ska vara. Ett litet citat från Jam movies recension:
"there are literally dozens of heads blown clean off in loving closeup. Every time a landmine blows, it sprays a blood-red geyser. Arms and legs are hacked away. People are fed to pigs. Our hero disembowels a bad guy and lets him roll downhill, his entrails flapping around like abdominal dreadlocks"

Vi ses på bio den 7:e mars.

The Messengers (2007)

Bröderna Oxide och Danny Pang slog fötterna under mig när jag på Stockholms filmfestival 2002 såg deras The Eye, en oerhört snyggt filmad och hjärtklappningsframkallande spökhistoria med drag av bla Sjätte sinnet och Ring. Jag har försökt följa deras karriär sedan dess och varje film jag sett har varit oerhört tillfredställande att titta på, där det dock för det mesta fallit på manuset. Nu har jag precis sett deras amerikanska debut och eftersom den blivit rätt sågad överlag så hade jag inga speciellt förväntningar, vilket antagligen var rätt bra då The Messengers är en snygg film, med drivor av klichér i manuset men ändå nästan helt igenom spännande.

Vi får följa en familj som haft det lite svårt de sista åren och deras sista chans att hamna på fötterna igen är att köpa ett gammalt ruckel i North Dakota och börja odla solrosor. Redan från filmens början vet vi att det finns något ont där, då den tidigare familjen som bodde där försvann under ganska våldsamma omständigheter innan förtexterna. Dottern i familjen är givetvis ganska skeptisk till flytten, men uppfriskande nog inte alls så bitchig som liknande karaktärer i liknande filmer brukar vara. Det är även hon som är den första som upptäcker att allt inte står rätt till, tillsammans med sin lillebror som inte kan berätta vad han ser kravlandes i taket då han av någon anledning är stum. Dörrar stängs och öppnas, ljud från övervåningen eller källaren, skepnader i ögonvrån etc. Det är en veritabel fest av spökfilmsklyschor som radas upp här men det är aldrig så att det stör då allt är kolossalt snyggt filmat och framfört och bröderna Pang låter en aldrig riktigt vila ut mellan de olika scenerna, till viss bekostnad av karaktärerna. Det är där som filmen faller lite också. Det dröjer över en timme innan vi överhuvudtaget får någon som helst ledtråd till vad det är som händer eller någon riktig information till varför familjen flyttade och då är vi praktiskt taget inne på avslutningen redan. Helt plötsligt får vi inom en väldigt kort tidsrymd svar på alla frågor där man vanligtvis får dem utportionerade lite då och då. En del av mig gillar det höga tempot och avsaknaden av lugna passager, men å andra sidan så kanske det hade fungerat ännu bättre om vi fått lite flera stunder med karaktärerna. Om detta beror på ett uselt manus eller dålig klippning vet jag inte. Skräckscenerna är dock så välgjorda att kallsvetten ligger på lur hela tiden och filmen vinner mig över tack vare detta.
Skådespeleriet är bra rakt igenom, även om det är rätt svårt att se Dylan McDermott som bonde. Penelope Ann Miller gör bra ifrån sig som mamman i en ganska tråkig roll, men filmen bärs helt upp på 17-åriga Kristen Stewarts axlar vilket hon klanderfritt klarar av. John Corbett dyker upp som en dussinarbetare i en sån där roll som han klarar av i sömnen.
Som ni förstår så gillade jag filmen, trots alla klyschor tack vare ett oerhört kompetent regiarbete av bröderna Pang. Vad som däremot faktiskt höll på att stjälpa hela upplevelsen för mig var det riktigt torftiga slutet. Förklaringen till vad som sker var inte helt svårt att klura ut, men jag hoppades verkligen att det skulle ta en annan vändning. Det förstör inte filmen helt, men kunde ha varit så mycket bättre. Det är i alla fall en film värd att se om man gillar filmer i den här genren. Helst då när mörkret fallit.

Hells trap - Trampa infernal (1990)

Mexikansk ultralågbudgetslasher? Det låter väl... intressant?

Våran hjälte heter Nacho och har en frisyr som är något av det mest groteska jag någonsin sett. Den är stor, fluffig och pudelaktig men inte speciellt långt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara den... har ni sett Kevin Dillon som han såg ut på 80talet, t ex i remaken av the Blob? Ungefär så, fast med mer volym, mer pudel. Nacho har en rival som heter Mauricio som har ett par riktigt rejäla ögonbryn, sådana som man inte kan sluta stirra på. De två tävlar konstant och Mauricio, som är sådär lagom bufflig och chauvinistisk som alla jock-types ska vara i slasherfilmer, förlorar hela tiden och vill avsluta rivaliteten med ett stort vad. De ska åka ut till en del av skogen där en björn dödat några jägare och den som hittar björnen vinner. Nacho tar med sig sin flickvän (som ser ut som en blandning av Tori Spelling och den där bruden som spelade Blossom i den där supertöntiga tv-serien som gick för en massa år sedan) och sin feta polare Charly (som bara tänker på mat hela tiden. Det har vi ju aldrig sett i en skräckfilm förut) och åker iväg till området. De möter upp Mauricio, hans polare Jesse och två brudar som bara är med för att se snygga ut i minimala baddräkter. Nu får vi träffa Javier som säljer vapen och fyller funktionen av "Gammal gubbe som varnar ungdomarna för att åka till det området då det har en hemsk historia". Givetvis så är det ingen som lyssnar på honom. Varför skulle de det? Det är ju ingen som har gjort det någonsin, i någon film. Nu får vi följa våra hjältar springandes omkring i skogen i sina gräsliga 80talskläder medans tjejerna struttar omkring på en strand i sina baddräkter och en galen vietnamveteran börjar jaga dem och döda dem en efter en, bla med en handske som har taggiga blad på fingrarna.

Jag vet inte vad jag ska säga om detta åbäke till film. Den är varken välgjord, blodig eller speciellt underhållande. Det är en väldigt typisk 80talsslasher, men utan skönt splatter Vi får se vad vietnamveteranen gör hela tiden, vilket iofs känns lite intressant, men å andra sidan så blir det aldrig spännande. Karaktärerna beter sig som de vanliga idioterna i ett sånt här manus. Min favoritscen är den där de lyckats ta sig tillbaka till bilarna, men flyr in i skogen då de får se honom. HALLÅ! Ni är sex personer som har gevär. Han är ensam och har en handske med sågblad och en pilbåge! Ni har ingen chans! Att nattscenerna är såpass mörka att man knappt ser något alls gör ju inte saken bättre och det är bra svart på dagtid emellanåt (vilket antagligen beror på kvaliteten på dvdutgåvan. Mer om det i slutet på recensionen). Skådespelarna pendlar mellan överspel och inget spel alls, vilket man ändå inte märker speciellt mycket av då man stirrar sig blind på deras frisyrer och kläder.
Nåja, underhållande är det ju faktiskt. Vietnamveteranen har en rätt effektiv mask på sig, lite som en skyltdocka. Eller en Auton, om man sett Dr Who. Det hela är rätt kompetent, om än lite slarvigt, filmat. Även om vi inte får någon direkt orgie i splatter så finns det åtminstone en rätt snygg scen där mördaren skär halsen av en bimbo som stannar kvar i bilen när den andra går in i skogen. Duh. Jag känner att det blir svårare och svårare att koncentrera mig på den här recensionen för så fort jag tänker på filmen så ser jag Nachos hår framför mig, som en stor blob som hotar att ta över världen... är du hungrig efter en slasher så duger filmen. För mig så vet jag att jag vill se mer mexikanskt, då det är ett land som gör rätt roliga varianter av sina grannars typiska skräckisar. Men håret... det stora håret... IT'S EATING ME ALIVE!!!!

Dvdutgåvan är lite speciell. Jag köpte Crypt of Terror - Horror from South of the Border, Vol. 1 för en hundring. Den innehåller 7 mexikanska filmer vilket verkligen är valuta för pengarna (på omslaget står det 6 filmer på 3 skivor vilket är fel). Utgåvan av Trampa infernal är inte sådär superbra direkt tyvärr. Den är alldeles för mörk för det första. Genom nästan hela filmen så är det som om det finns en mörk fläck i mitten, vilket gör nattscenerna ännu svårare att se och dagscenerna onödigt mörka. Ljudet försvinner nästan helt ibland (dock inte i några dialogscener). Som tur är så är undertexterna lätta att läsa. För 15 spänn filmen så är det en ok utgåva.

Men håret... och de monstruösa ögonbrynen....

Skördedrottningen (2007)

Eftersom jag redan avvikit med en bokrecension häromdagen så tar vi helt enkelt en till, Andreas Marklunds svenska skräckroman Skördedrottningen som enkelt beskriven är en del Dan Brown och en del Stephen King.

Boken handlar om den unge historikern Olof som får ett paket från Fabian, en gammal vän sedan studenttiden som han inte träffat på många år och som visar sig vara försvunnen. Efter lite efterforskningar med hjälp av en gammal ungdomsförälskelse så börjar de nysta i en härva med gamla nazistsympatisörer och ockulta sammanslutningar och spåren leder till Storuman, och något som hände 1942. Allt detta är på något sätt kopplat till Olofs farfar som var med om något under andra världskriget, något som han aldrig velat berätta om, men en av de sista sakerna han sade innan han blev dement var orden: "Hon kommer att hitta dig".

Boken börjar ganska långsamt med att Olof och Carolina, hans gamla förälskelse börjar rota i gamla arkiv och snoka runt bland personer som inte uppskattar uppmärksamheten. Så länge känns boken bara som en blek, svensk variant av någon fläskig Dan Brown-bok, utan att ens lyckas få fram någon speciell spänning. Men snart så börjar lite mer oförklarliga saker att hända, och de flyr upp till Fabians nergångna stuga i Storuman dit spåret pekar. Det är nu som romanen tar fart, och skräckelementen börjar krypa in mer och mer. Parallelt med detta så får vi följa Olofs farfar på uppdrag vid riksgränsen under andra världskriget, där de letar efter något som både fått tyskar och allierade nervösa.
Som sagt, boken börjar ganska segt när huvudpersonerna börjar rota i diverse konspirationsteorier. Karaktärerna är dock såpass välskrivna att man man vill följa dem och de små antydningarna om något ont som figurerar i utkanterna. När de anländer till Storuman och tar upp residens i den gamla stugan så kryper skräcken in mer och mer. Tyvärr så håller inte huvudhandlingen riktigt samma klass som parallelhandlingen som utspelas vid norgegränsen 1942, där man verkligen får en obehagskänsla när de svenska soldaterna jagas av något i en fruktansvärd snöstorm. De kapitlen är de som håller rakt igenom, och man ser hela tiden fram emot den historiens fortsättning samtidigt som man försöker hitta kopplingen till de nutida händelserna. Något annat som är bra är den sköna skildringen av Norrland, som ett laglöst land dit kristendomen aldrig lyckades rota sig, lite som Andreas Marklunds variant av Lovecrafts Arkham eller Dunwich. Som skräckroman är detta alldeles utmärkt och läsvärt, men tyvärr så förstör Marklund det hela genom ett slut som inte fungerar speciellt bra då han försöker sig på en tvist som faktiskt "klickar" lite, och nästan får mig att avsluta med en suck, istället för det nöjda tillbakalutandet som man vill ha av av en bra bok. Det är inte så farligt så att det förstör helheten, men är lite förutsägbart. Hur som helst, en bra bok om än lite kort, som är läsvärd speciellt för skräckfantaster som ger en och annan lagom trevlig kall kår och jag ser fram emot fler resor till de djupa norrlandsskogarna.

Jag säger det igen

Rambo IV kommer att bli en fet film.

Länk