Det är ju så - man har alltid ett gäng favoritfilmer sedan VHS-tiden som man nu sitter och väntar på att någon ska upptäcka och ge ut på DVD i en späckad specialutgåva och jag tänkte nämna några rullar som jag över allt annat skulle vilja äga.
Jag tänkte börja med att nämna Superstition (1982), James W Roberson blodiga haunted house-rulle som var en favorit när VTC släppte den på video. Jag var 12 år och kunde inte sova på en vecka efter att ha sett den... den finns faktiskt redan på dvd i bra utgåvor, men vad hände med den utlovade special edition som det ryktades om? Kom igen nu, Blue underground.
En annan rulle som saknas är Ruggero Deodatos sanslösa exploitationrulle I Predatori di Atlantide aka Atlantis interceptors från 1983. Här har Deodato kokat ihop en salig röra om när Atlantis stiger till ytan för att hämnas, med hjälp av ett motorcykelgäng! Massor med blod, action och Michele Soavi i en sina många småroller gör den till en rulle som borde finnas i alla hem! Här är den underbara trailern.
Gus Trikonis The Evil från 1978 är en klassisk spökhusfilm där Richard Crenna med vänner blir instängda i the Vargas house och dör i olyckor en efter en. Filmen har ett av de mest bizarra sluten genom tiderna - måste verkligen ses. Trailer och en trailer till.
1980 släppte Ciro Ippolito sin Alien 2 sulla Terra - Alien 2 on earth som inte kommer att vinna några pris för bra användande av stock footage, men som annars är en riktigt stämningsfull liten rysare där grottforskare stöter på en alien i ett grottsystem. Jag hittade ingen trailer men däremot en lång intervju där filmmakaren pratar om den (dock på italienska utan subs) så det bådar ju gott för en special edition dvd! Står ni ut med en åldrad italiensk herre som pratar så dyker det upp lite moneyshots från filmen. Han har till och med vad som verkar vara en officiell hemsida! Hur som helst så är detta en mycket bra och mysig liten gorerulle som är rätt långsam - på rätt sätt. Nu kanske jag är rätt partisk, men den enda grottfilm som toppar den här är The Descent.
Giorgio Ferronis mästerverk La Notte dei diavoli (1972)kommer att kännas igen om ni sett Mario Bavas underskattade Black Sabbath (I Tre volti della paura) då den är baserad på samma roman (novell?) av Aleksei Tolstoy om Vurdalaken, en form av vampyr. Filmen handlar om en ung man som reser med bil genom Jugoslaviens mörkaste skogar. Givetvis så går bilen sönder och, ja, ni förstår precis. Blod, underbar stämning och den ljuva Agostina Belli.
måndag 14 januari 2008
Horror Express (1972)
Christopher Lee och Peter Cushing i en skräckis om en alien som byter kroppar genom att stirra på dem, kan det bli bättre? Egentligen inte.
Christopher Lee spelar en forskare som hittar en mysko fossil infrusen i ett isblock i Kina. Hans teori är att den är den felande länken och tar med den ombord på den Transsibiriska expressen. Man hinner inte säga Gummimonster innan den tagit sig ut och börjat döda människor. Det roliga med den här elakingen är att den absorberar en persons kunskap genom ögonen, samtidigt som den kokar hjärnan och tömmer den på allt så att den blir slät som en barnrumpa. Peter Cushing spelar en rivaliserande forskare som är bra nyfiken på vad Lee har i sin låda och Telly Savalas dyker upp i en roll som överspelande kosack.
Det finns inte en död sekund i den här filmen om jag får säga det själv. Manuset är bra, även om det har vissa saker som inte känns riktigt 100% (som t ex hela historien med vad de ser i fossilens öga...) men man störs aldrig av det då händelserna drivs på konstant, utan pardon. Det händer hela tiden något spännande. Eugenio Martins regi är klockren, man kan inte säga något annat. Christopher Lee och Peter Cushing tillsammans är underbara att titta på, speciellt med tanke på att Cushings fru dog precis innan inspelningen. Tydligen så tänkte Cushing hoppa av, men Lee lyckades övertala honom att stanna kvar genom att dra fram en massa härliga anekdoter från de filmer de spelat in tillsammans. Tur var väl det. Den här filmen känns lite förbisedd, och förtjänar bättre. Någon dag kanske vi får en sjysst dvdutgåva.
Å andra sidan så har filmen faktiskt 6.3 i medelbetyg på imdb, en site där folk gärna sätter en nolla på allt som de inte tyckte var lika bra som Titanic. Hur som helst, se den.
söndag 13 januari 2008
Mummy theme park (2000)
Al Passeri aka Massimiliano Cerchi måste vara Italiens svar på Ed Wood, eller kanske Ted V Mikels eller Larry Buchanan. Plankton aka Creatures of the abyss var en helt ok film, med lite roliga stopmotioneffekter och några sköna fiskmutanter men Mummy theme park (och även Flight to hell för den delen) är verkligen en katastrofalt usel film, gjord med minimala resurser och de billigaste specialeffekterna möjliga. Vi blir erbjudna oerhörda mängder riktigt usel bluescreen och pissiga miniatyrer.
Filmen handlar om en egyptisk shejk som finner en underjordisk gravkammare medelst medföljande mumier. Han beslutar sig givetvis för att göra en nöjespark av det hela och kommer på den brillianta idén att göra om alla mumier till datorstyrda cyborger så att han kan styra dem som han vill. So far so good - Jurassic park goes Egypt. För att få publicitet så hyr han in en fotograf och dennes gravt bimboaktiga assistent för att ta lite snygga foton men det visar sig att mumiecyborgerna reagerar ganska negativt mot kamerablixtar. De blir till och med ganska aggressiva och snart finner sig våra hjältar på flykt undan de elaka mumierna.
Gode gud, jag vet inte vad jag ska börja. Hela filmen är inspelad studio, vilket kan fungera om inte specialeffekterna bestod av riktigt usla miniatyrer som är placerade i _förgrunden_ för att ge en illusion av stora, rikt dekorerade rum. Praktiskt taget alla scener i filmen är filmade från en och samma vinkel för att göra det lätt för sig och hela filmen känns fotad på ett löpande band. Det måste ses för att förstås. Annat värt att nämna är alla små knep att ge intrycket av långa rader av soldater eller personal i kontrollrummet - speglar som reflekterar båda ändar som ska ge intrycket av att det är fler. Aningen uppenbart. Sedan så måste jag nämna skådespeleriet. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv sett så mycket överspel eller ickeskådespelare som försöker hålla god min. Visste ni förresten att kamerablixtar låter som ett skott från en laserpistol? Det finns så mycket mer att ta upp men det skulle ta för mycket tid. Gode gud, säger jag bara. Gode gud.
Å andra sidan så verkar Passeri vara fullt medveten om vad han gör. Manuset är faktiskt totalt oseriöst och innehåller en hel del humor. Det mesta av den fungerar inte, men ibland glimtar det till, som t ex scenen i giftshopen där de blir serverade öl ur tappkranar baserade på en taskig kopia av tutankhamons guldmask, eller varför inte restaurangen där de av alla rätter i världen gör pizza? Att de inte ens har gjort några speciellt seriösa försök att få alla sina italienska skådespelare att ens likna egyptier talar för att de blandat in lite komedi.
Seriöst - det här är en riktigt jävla usel film. Jag kan inte beskriva hur dåliga specialeffekterna är, de måste ses. Men jag kan inte klanka ner helt på regissören då han verkar vara medveten om vilken smörja han gjort. En viss underhållning får man av filmen, antagligen mest om man gillar usla effekter. Filmen innehåller åtminstone en och annan gorescen av _Mycket_ varierande kvalite. Inte för att det räcker, men.. alltså, jag vet inte vad jag ska säga. Hela min kropp skriker att jag borde hata filmen, men en liten del av mig vill försvara den - antagligen för att jag gillade Plankton. Jag hoppas att du läser den här recensionen som en varning. Om du ändå väljer att se den så kan ingen skylla på mig.
Dags att se om Dawn of the mummy. Den gillade jag faktiskt.
Filmen handlar om en egyptisk shejk som finner en underjordisk gravkammare medelst medföljande mumier. Han beslutar sig givetvis för att göra en nöjespark av det hela och kommer på den brillianta idén att göra om alla mumier till datorstyrda cyborger så att han kan styra dem som han vill. So far so good - Jurassic park goes Egypt. För att få publicitet så hyr han in en fotograf och dennes gravt bimboaktiga assistent för att ta lite snygga foton men det visar sig att mumiecyborgerna reagerar ganska negativt mot kamerablixtar. De blir till och med ganska aggressiva och snart finner sig våra hjältar på flykt undan de elaka mumierna.
Gode gud, jag vet inte vad jag ska börja. Hela filmen är inspelad studio, vilket kan fungera om inte specialeffekterna bestod av riktigt usla miniatyrer som är placerade i _förgrunden_ för att ge en illusion av stora, rikt dekorerade rum. Praktiskt taget alla scener i filmen är filmade från en och samma vinkel för att göra det lätt för sig och hela filmen känns fotad på ett löpande band. Det måste ses för att förstås. Annat värt att nämna är alla små knep att ge intrycket av långa rader av soldater eller personal i kontrollrummet - speglar som reflekterar båda ändar som ska ge intrycket av att det är fler. Aningen uppenbart. Sedan så måste jag nämna skådespeleriet. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv sett så mycket överspel eller ickeskådespelare som försöker hålla god min. Visste ni förresten att kamerablixtar låter som ett skott från en laserpistol? Det finns så mycket mer att ta upp men det skulle ta för mycket tid. Gode gud, säger jag bara. Gode gud.
Å andra sidan så verkar Passeri vara fullt medveten om vad han gör. Manuset är faktiskt totalt oseriöst och innehåller en hel del humor. Det mesta av den fungerar inte, men ibland glimtar det till, som t ex scenen i giftshopen där de blir serverade öl ur tappkranar baserade på en taskig kopia av tutankhamons guldmask, eller varför inte restaurangen där de av alla rätter i världen gör pizza? Att de inte ens har gjort några speciellt seriösa försök att få alla sina italienska skådespelare att ens likna egyptier talar för att de blandat in lite komedi.
Seriöst - det här är en riktigt jävla usel film. Jag kan inte beskriva hur dåliga specialeffekterna är, de måste ses. Men jag kan inte klanka ner helt på regissören då han verkar vara medveten om vilken smörja han gjort. En viss underhållning får man av filmen, antagligen mest om man gillar usla effekter. Filmen innehåller åtminstone en och annan gorescen av _Mycket_ varierande kvalite. Inte för att det räcker, men.. alltså, jag vet inte vad jag ska säga. Hela min kropp skriker att jag borde hata filmen, men en liten del av mig vill försvara den - antagligen för att jag gillade Plankton. Jag hoppas att du läser den här recensionen som en varning. Om du ändå väljer att se den så kan ingen skylla på mig.
Dags att se om Dawn of the mummy. Den gillade jag faktiskt.
lördag 12 januari 2008
Mutant (1984)
Antagligen en av världens bästa filmtrailers.. smaka på den speakerrösten:
http://www.youtube.com/watch?v=8m5injkhz7k
Smaka sen på den svenska översättningen av titeln... Blodspest. Brilliant. Men hur är filmen då?
Vi får följa två bröder spelade av Wings Hauser och Lee Montgomery som är på väg någonstans genom Usa med bil. Någonstans mitt ute i ingenstans råkar de stöta sig med några sköna rednecks vilket resulterar i att de kör ner med bilen i en flod och måste stanna över natten i en sån där typisk, härlig liten håla. De finner ett fyllo som dött på något konstigt sätt, men när de återvänder med sheriffen så är liket utbytt mot en levande luffare och sheriffen blir tveksam mot dem. Under natten så försvinner den yngre brodern och Wings Hauser är ensam kvar och måste ta reda på vad som hänt med honom och varför stadens gator är så tomma, samtidigt som han försöker få till det med stadens unga lärarinna (som även jobbar extra på bar).
Det som ligger bakom det hela är givetvis zombier. Zombier som suger blod genom sina handflator samtidigt som de bränner sina offer till döds med sitt infekterade blod. Mmm. Inga tarmorgier här inte, vilket är lite tråkigt. Filmen är faktiskt rejält oblodig. De enda gångerna vi får några sådana droppar är när zombierna blir skjutna men deras blod är senapsgult. Att specialeffekterna bitvis är rätt usla gör inte saken bättre. Det finns några rätt bra scener med människor som precis förvandlas till zombier, men för att kompensera detta så får vi även flera scener med sanslöst usla fejkarmar (Vi har t ex en scen där våra hjältar flyr i bil med en zombie på taket som bränner sig igenom glaset med fingertopparna. Armen den använder för detta är ca 40 cm längre än en vanlig arm) och liknande. Det gör ju inte saken bättre att zombierna ser rätt tråkiga ut och att skådisarna verkar ha lite väl roligt i sina roller (Speciellt barnzombierna). Hur som helst, detta gör att filmen inte blir speciellt spännande. Vi får även några scener med synliga mikrofoner och sådant, vilket blir en extra bonus.
Helt värdelöst är det dock inte. Filmen är kompetent filmad på en låg budget och använder den lilla stadens olika gator väl. Hauser gör en förvånansvärt bra hjälte som kanske är lite väl sleazig när det gäller försöker att få lärarinnan i säng men det är ju så vi är vana att se honom. Värd att nämna är Bo Hopkins är bra som den alkoholiserade sheriffen i en roll som inte kan ha varit skriven för någon annan skådespelare. Richard Bands orkestermusik är även den bra, även om den kanske påminner lite väl mycket om musiken till Alien ibland. Filmen får en eloge för att den vågar döda barn, vilket inte händer allt för ofta i amerikansk skräckfilm.
En ganska typisk 80talsskräckis alltså. Varför skulle man då vilja se den? Har man som uppgift att se alla zombieskräckisar som existerar så är denna inte en av de sämsta. Den duger alldeles utmärkt till en seg söndageftermiddag.
Edit: Tydligen så har den här blivit inspelad på nytt som Nightmare at Noon av Nico Mastorakis med både Wings Hauser och Bo Hopkins. Måste rota rätt på den.
http://www.youtube.com/watch?v=8m5injkhz7k
Smaka sen på den svenska översättningen av titeln... Blodspest. Brilliant. Men hur är filmen då?
Vi får följa två bröder spelade av Wings Hauser och Lee Montgomery som är på väg någonstans genom Usa med bil. Någonstans mitt ute i ingenstans råkar de stöta sig med några sköna rednecks vilket resulterar i att de kör ner med bilen i en flod och måste stanna över natten i en sån där typisk, härlig liten håla. De finner ett fyllo som dött på något konstigt sätt, men när de återvänder med sheriffen så är liket utbytt mot en levande luffare och sheriffen blir tveksam mot dem. Under natten så försvinner den yngre brodern och Wings Hauser är ensam kvar och måste ta reda på vad som hänt med honom och varför stadens gator är så tomma, samtidigt som han försöker få till det med stadens unga lärarinna (som även jobbar extra på bar).
Det som ligger bakom det hela är givetvis zombier. Zombier som suger blod genom sina handflator samtidigt som de bränner sina offer till döds med sitt infekterade blod. Mmm. Inga tarmorgier här inte, vilket är lite tråkigt. Filmen är faktiskt rejält oblodig. De enda gångerna vi får några sådana droppar är när zombierna blir skjutna men deras blod är senapsgult. Att specialeffekterna bitvis är rätt usla gör inte saken bättre. Det finns några rätt bra scener med människor som precis förvandlas till zombier, men för att kompensera detta så får vi även flera scener med sanslöst usla fejkarmar (Vi har t ex en scen där våra hjältar flyr i bil med en zombie på taket som bränner sig igenom glaset med fingertopparna. Armen den använder för detta är ca 40 cm längre än en vanlig arm) och liknande. Det gör ju inte saken bättre att zombierna ser rätt tråkiga ut och att skådisarna verkar ha lite väl roligt i sina roller (Speciellt barnzombierna). Hur som helst, detta gör att filmen inte blir speciellt spännande. Vi får även några scener med synliga mikrofoner och sådant, vilket blir en extra bonus.
Helt värdelöst är det dock inte. Filmen är kompetent filmad på en låg budget och använder den lilla stadens olika gator väl. Hauser gör en förvånansvärt bra hjälte som kanske är lite väl sleazig när det gäller försöker att få lärarinnan i säng men det är ju så vi är vana att se honom. Värd att nämna är Bo Hopkins är bra som den alkoholiserade sheriffen i en roll som inte kan ha varit skriven för någon annan skådespelare. Richard Bands orkestermusik är även den bra, även om den kanske påminner lite väl mycket om musiken till Alien ibland. Filmen får en eloge för att den vågar döda barn, vilket inte händer allt för ofta i amerikansk skräckfilm.
En ganska typisk 80talsskräckis alltså. Varför skulle man då vilja se den? Har man som uppgift att se alla zombieskräckisar som existerar så är denna inte en av de sämsta. Den duger alldeles utmärkt till en seg söndageftermiddag.
Edit: Tydligen så har den här blivit inspelad på nytt som Nightmare at Noon av Nico Mastorakis med både Wings Hauser och Bo Hopkins. Måste rota rätt på den.
fredag 11 januari 2008
Guilty pleasures aka Filmer jag gillar som alla andra älskar att hata Del 3
Book of shadows: Blair witch project 2
Här verkar det som att alla kritiker bestämt sig för att hata filmen från början och jag förstår faktiskt inte varför då det är en spännande och välgjord uppföljare som rent ut sagt borde hyllas för att vara en uppföljare som går sin egen väg. Originalet var ett rätt intressant experiment att marknadsföra en lågbudgetfilm som fungerade dels pga att det var en intressant och spännande film för icke åksjuka. Uppföljaren är en film som inte bara driver med kulten kring originalet utan även är en stark skräckfilm i sig. Nu var det dock några år sedan jag såg den, men jag har svårt att tänka mig att jag skulle ha ändrat mig. Dags för en Blair witch double bill!
Här verkar det som att alla kritiker bestämt sig för att hata filmen från början och jag förstår faktiskt inte varför då det är en spännande och välgjord uppföljare som rent ut sagt borde hyllas för att vara en uppföljare som går sin egen väg. Originalet var ett rätt intressant experiment att marknadsföra en lågbudgetfilm som fungerade dels pga att det var en intressant och spännande film för icke åksjuka. Uppföljaren är en film som inte bara driver med kulten kring originalet utan även är en stark skräckfilm i sig. Nu var det dock några år sedan jag såg den, men jag har svårt att tänka mig att jag skulle ha ändrat mig. Dags för en Blair witch double bill!
torsdag 10 januari 2008
Guilty pleasures aka Filmer jag gillar som alla andra älskar att hata Del 2
Species 2 (1998)
Jag förstår inte den dåliga kritiken den här filmen har fått. Den har ju allt. Tuttar, tentakler, blod och bra specialeffekter. De försökte åtminstone göra en lite annorlunda uppföljare och även om de kanske inte lyckades fullt ut så är det konstant underhållande!
Prophecy (1979)
John Frankenheimers finfina högbudgetskräckis fick oförtjänt dålig kritik när den kom. Storyn har kanske lite för mycket predikande och vissa av specialeffekterna är väl inte helt på top, men allt sådant kompenseras av scenen där våra hjältar färdas genom skogen mitt i natten... elaka björnar har aldrig varit så bra. Dags att se om den.
The Keep (1983)
Michael Mass flummiga 80talsversion av F Paul Wilsons roman blev totalsågad av alla, men jag gillade den sköna designen och den underbara filmmusiken av Tangerine Dream. Storyn är det ju heller inget fel på, även om den skiljer sig en hel del från romanen. Tyvärr så lär vi aldrig få någon Special edition dvd av den här då Mann skyr den som pesten.
Återkommer med fler delar
Jag förstår inte den dåliga kritiken den här filmen har fått. Den har ju allt. Tuttar, tentakler, blod och bra specialeffekter. De försökte åtminstone göra en lite annorlunda uppföljare och även om de kanske inte lyckades fullt ut så är det konstant underhållande!
Prophecy (1979)
John Frankenheimers finfina högbudgetskräckis fick oförtjänt dålig kritik när den kom. Storyn har kanske lite för mycket predikande och vissa av specialeffekterna är väl inte helt på top, men allt sådant kompenseras av scenen där våra hjältar färdas genom skogen mitt i natten... elaka björnar har aldrig varit så bra. Dags att se om den.
The Keep (1983)
Michael Mass flummiga 80talsversion av F Paul Wilsons roman blev totalsågad av alla, men jag gillade den sköna designen och den underbara filmmusiken av Tangerine Dream. Storyn är det ju heller inget fel på, även om den skiljer sig en hel del från romanen. Tyvärr så lär vi aldrig få någon Special edition dvd av den här då Mann skyr den som pesten.
Återkommer med fler delar
Guilty pleasures aka Filmer jag gillar som alla andra älskar att hata Del 1
Så är det ju alltid. Ibland så fastnar man för någon speciell film och ser den om och om igen. Recensionerna den fått är vanligtvis negativa och ibland skäms man nästan för att man gillar den. (Det sista brukar dock övergå i någon sorts tvärvrång stolthet).
Vi börjar med Jess Francos Oasis of the zombies (1981)
Jag vet egentligen inte varför jag gillar den här filmen. Det är ett typiskt hastverk ala Franco med fula inzoomningar och usla specialeffekter men det är något med zombier i ökenlandskap som faller mig i smaken. Storyn i sig (Försvunnet naziguld aka nazizombier) är inte helt värdelös faktiskt, men hade antagligen blivit bättre i någon annans händer. Filmen får dock inte mer än betyget 3 av 5, men det är antagligen mer än vad den förtjänar. Jag har till och med gått så långt att jag köpt på mig varje dvdutgåva av den som jag hittat. Guilty pleasure, helt klart.
Galaxy of terror (1981)
En Alienkopia som har fräckheten att ha en välskriven story med ett "färdigt" universum så att säga. Istället för ett megacorporation som drar i trådarna så utspelar sig den här filmen i ett totalitärt 1984samhälle/universum där en diktator styr allt. Vi får följa en trupp astronauter som får i uppdrag att resa till en planet och luska ut vad som hände med besättningen på ett annat skepp som landat där. Väl på plats så bjuds vi en rent ut sagt brilliant scenografi och en hel del rent ut sagt löjliga (inte för den saken mindre underhållande) gummimonster. Den här filmen brukar bli ganska sågad men jag förstår inte riktigt varför. Det är i grund och botten en alienkopa, men det är en alienkopia som har egna ideér, även om den kanske inte har budgeten att framföra allt på bästa sätt. Jag skulle betala mycket pengar för en special edition dvd med ett kommentarspår och en sån där skön 90minuters retrospektivedokumentär där de rotat fram alla skådisar igen.
Armageddon. (1998)
Ja, jag gillar Armageddon. Jag erkänner det. Jag gillar den så mycket att jag köpte Criterionutgåvan.
Burial ground (1981)
Andrea Bianchis underbara sleazezombierulle kanske inte är totalsågad, men jag kan faktiskt förstå varför så många hatar den. Det gjorde jag själv när jag såg den första gången, men nu har jag lärt mig att älska den, precis som när man hatade kaffe när man var liten men nu klarar man sig inte utan det. Jag tänker bara prata om varför jag gillar den dock. Numero uno är ju zombierna. Så här ska zombier se ut. Fula, förruttnade och gråa. När de dör så sprutar det inte blod utan någon äcklig varliknande sörja. Jag älskar musiken som är sånt där härligt analogsynthsgurglande som var så populärt på 80talet. Storyn är brilliant i sin enkelhet med ett alldeles underbart slut. Det görs inte sådana här filmer längre.
Jag återkommer med fler i kommande inlägg.
Vi börjar med Jess Francos Oasis of the zombies (1981)
Jag vet egentligen inte varför jag gillar den här filmen. Det är ett typiskt hastverk ala Franco med fula inzoomningar och usla specialeffekter men det är något med zombier i ökenlandskap som faller mig i smaken. Storyn i sig (Försvunnet naziguld aka nazizombier) är inte helt värdelös faktiskt, men hade antagligen blivit bättre i någon annans händer. Filmen får dock inte mer än betyget 3 av 5, men det är antagligen mer än vad den förtjänar. Jag har till och med gått så långt att jag köpt på mig varje dvdutgåva av den som jag hittat. Guilty pleasure, helt klart.
Galaxy of terror (1981)
En Alienkopia som har fräckheten att ha en välskriven story med ett "färdigt" universum så att säga. Istället för ett megacorporation som drar i trådarna så utspelar sig den här filmen i ett totalitärt 1984samhälle/universum där en diktator styr allt. Vi får följa en trupp astronauter som får i uppdrag att resa till en planet och luska ut vad som hände med besättningen på ett annat skepp som landat där. Väl på plats så bjuds vi en rent ut sagt brilliant scenografi och en hel del rent ut sagt löjliga (inte för den saken mindre underhållande) gummimonster. Den här filmen brukar bli ganska sågad men jag förstår inte riktigt varför. Det är i grund och botten en alienkopa, men det är en alienkopia som har egna ideér, även om den kanske inte har budgeten att framföra allt på bästa sätt. Jag skulle betala mycket pengar för en special edition dvd med ett kommentarspår och en sån där skön 90minuters retrospektivedokumentär där de rotat fram alla skådisar igen.
Armageddon. (1998)
Ja, jag gillar Armageddon. Jag erkänner det. Jag gillar den så mycket att jag köpte Criterionutgåvan.
Burial ground (1981)
Andrea Bianchis underbara sleazezombierulle kanske inte är totalsågad, men jag kan faktiskt förstå varför så många hatar den. Det gjorde jag själv när jag såg den första gången, men nu har jag lärt mig att älska den, precis som när man hatade kaffe när man var liten men nu klarar man sig inte utan det. Jag tänker bara prata om varför jag gillar den dock. Numero uno är ju zombierna. Så här ska zombier se ut. Fula, förruttnade och gråa. När de dör så sprutar det inte blod utan någon äcklig varliknande sörja. Jag älskar musiken som är sånt där härligt analogsynthsgurglande som var så populärt på 80talet. Storyn är brilliant i sin enkelhet med ett alldeles underbart slut. Det görs inte sådana här filmer längre.
Jag återkommer med fler i kommande inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
