När en film som jag minns som en rätt halvdan Exorcistenkopia verkligen får the star treatment av Code Red. Ovidio G. Assonitis Beyond the door alltså.
The DVD will feature:
16x9 1:85:1 widescreen presentation of the uncut European version
an audio commentary with director Ovidio G. Assonitis and Mondo Digital writer Nathaniel Thompson, moderated by Lee Christian
a second audio commentary with star Juliet Mills, HOSTEL producer Scott Spiegel and film historian Darren Gross
“Englishman In Italy” – a video interview with Richard Johnson conducted by Pete Tombs
“Beyond The Door, 35 Years Later” – a featurette with writer Alex (INCREDIBLE MELTING MAN) Rebar, director Ovidio Assonitis and stars Juliet Mills and Richard Johnson
Länk här
Visar inlägg med etikett dvd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dvd. Visa alla inlägg
måndag 11 augusti 2008
onsdag 2 april 2008
Att handla dvdfilmer
Jag har en relativt stor dvdsamling på någonstans mellan 900 och 1000 filmer, men något jag är totalt ointresserad av egentligen är att ha det fetaste ljudet och den skarpaste bilden. Visst, jag vill givetvis ha så bra bild och ljud som möjligt men om man bor i lägenhet så tycker jag inte att det är någon ide att ha det värsta ljudet som existerar då det alltid finns någon granne som skulle kunna klaga. Jag nöjer mig alldeles utmärkt med en 32 tums widescreen tv faktiskt. Det som jag däremot verkligen brinner för är extramaterial. Jag blir löjligt lycklig när jag ser att utgåvan av någon obskyr zombiefilm från 80talet har en intervju med regissören eller killen bakom makeupeffekterna. De senaste exemplen på detta är AWE:s utgåvor av Zombie flesheaters och Zombie holocaust, två filmer som jag redan har i flera fina utgåvor sen tidigare, men AWE hade lyckats rota fram Rosario Prestopino, lärling till Gianetto De Rossi, en legendarisk make-up artist. Där har jag absolut inga problem att lägga ut ännu mer pengar på filmer som jag redan köpt ett par gånger tidigare. Ett annat exempel är den senaste Evil dead boxen - the ultimate edition bla bla - som har flera timmar nytt material med de kvinnliga skådespelarna från filmen - The girls of Evil dead.
Sen så är det ju fråga om vad för typ av extramaterial det skall vara. Bakom kulisserna som spelades in samtidigt som filmen går för det mesta fetbort då det brukar vara rent rövslickeri: "Han är den bästa regissör jag någonsin har träffat, han är sååå bra, hon är så vacker, blablabla!" Nä, jag vill ha informativa kommentarspår där personerna verkligen är med och har kul. Bortklippta scener fungerar alltid, även om det för det mesta finns en verklig orsak till att de togs bort. Min absolut största favorit är dock retrospektiva dokumentärer där man efter si och så många år samlat ihop så många som möjligt som var med i filmen och intervjuat dem.
Men DTS och all sån skit? Nää. Vad ska jag med det till? Alla filmer jag köper har ju ändå bara 2kanaligt monoljud eller dåligt mixat dolby digital. En annan gång
Sen så är det ju fråga om vad för typ av extramaterial det skall vara. Bakom kulisserna som spelades in samtidigt som filmen går för det mesta fetbort då det brukar vara rent rövslickeri: "Han är den bästa regissör jag någonsin har träffat, han är sååå bra, hon är så vacker, blablabla!" Nä, jag vill ha informativa kommentarspår där personerna verkligen är med och har kul. Bortklippta scener fungerar alltid, även om det för det mesta finns en verklig orsak till att de togs bort. Min absolut största favorit är dock retrospektiva dokumentärer där man efter si och så många år samlat ihop så många som möjligt som var med i filmen och intervjuat dem.
Men DTS och all sån skit? Nää. Vad ska jag med det till? Alla filmer jag köper har ju ändå bara 2kanaligt monoljud eller dåligt mixat dolby digital. En annan gång
torsdag 3 januari 2008
Red Dragon (2002)
Nyinspelningar. Suck. Här har vi ett ypperligt exempel på varför de är en styggelse.
Red Dragon är en nyinspelning av Michael Manns fina thriller Manhunter, baserad på Thomas Harris bok "Red Dragon". Manhunter i sig är en klassisk Mannfilm med ett snyggt bildspråk och en bra samling skådespelare, speciellt William Petersen som Will Graham i en roll som påminner ganska så mycket om hans karaktär Gil Grissom i CSI, samt Brian Cox som Hannibal Lecter (Som av okänd anledning heter Lecktor i efternamn) och Tom Noonan som Francis Dollarhyde aka Tooth fairy. Den må vara en väldigt tydligt produkt av sin tid (som allt Mann gör) men är enligt min mening den bästa filmatiseringen av någon av Thomas Harris böcker.
Red Dragon existerar av ett enda skäl - Anthony Hopkins. Någon på filmbolaget tänkte: "Den där gamla 80talsrullen var det ju ingen som såg. Vi gör en nyinspelning av boken och utökar Hannibal Lecters roll, så att kidsen får lite mer av sin favoritpsykopat. Kidsen gillar sånt." Bad idea. Sedan fortsatte de att göra misstag på misstag.
De två största felen:
1. Regissören.
Brett Ratner. Vem fick den brillianta idén att sätta regissören till Rush hour 1 och 2 på att regissera en mörk thriller? Grattis.
2. Skådespelarna.
Anthony Hopkins. Han var bra som Hannibal Lector i både Lammen tystnar och Hannibal, men här märks det ganska tydligt att han tröttnat - vilket bevisas när man tittar på extramaterialet där han förklarar att rollen bara är ett jobb och att han inte gillar när fans kommer fram till honom och vill att han ska säga någon catchphrase.
Edward Norton gör en riktigt blek Will Graham som bara verkar ha ett ansiktsuttryck. Att han ser ut som han är runt 25 gör det extra svårt att ta honom på allvar, ungefär som Ben Affleck i Phantoms, en _före detta_ FBI-agent vid 26 års ålder.
Harvey Keitel verkar endast vara intresserad att att kassera in en fet lönecheck och såsar sig igenom rollen utan att att göra något som helst intryck.
Ok, helt värdelös är filmen egentligen inte. Brett Ratner må vara usel på spänning men filmen är åtminstone rätt kompetent filmad, om än rätt tråkig. Han håller tempot uppe hela tiden vilket både är på gott och ont. Man har aldrig tråkigt, men det blir aldrig heller speciellt spännande eller otäckt, vilket inte är speciellt smart när filmen handlar om en synnerligen brutal seriemördare som utplånar familjer.
Ralph Fiennes gör i alla fall bra ifrån sig i en roll med en karaktär som inte bara är helt igenom ond. Jag föredrar dock Tom Noonans tolkning, men det är en smaksak. Emily Watson gör även hon mycket bra ifrån sig och Philip Seymour Hoffman är perfekt som en slemmig nyhetsreporter.
Problemet med filmen är att man sett allt förut - bara så mycket bättre. Jag tror inte heller att detta hade varit en speciellt bra film om den inte varit en nyinspelning. Filmen känns så poänglös. Då ser jag hellre om originalet istället.
Red Dragon är en nyinspelning av Michael Manns fina thriller Manhunter, baserad på Thomas Harris bok "Red Dragon". Manhunter i sig är en klassisk Mannfilm med ett snyggt bildspråk och en bra samling skådespelare, speciellt William Petersen som Will Graham i en roll som påminner ganska så mycket om hans karaktär Gil Grissom i CSI, samt Brian Cox som Hannibal Lecter (Som av okänd anledning heter Lecktor i efternamn) och Tom Noonan som Francis Dollarhyde aka Tooth fairy. Den må vara en väldigt tydligt produkt av sin tid (som allt Mann gör) men är enligt min mening den bästa filmatiseringen av någon av Thomas Harris böcker.
Red Dragon existerar av ett enda skäl - Anthony Hopkins. Någon på filmbolaget tänkte: "Den där gamla 80talsrullen var det ju ingen som såg. Vi gör en nyinspelning av boken och utökar Hannibal Lecters roll, så att kidsen får lite mer av sin favoritpsykopat. Kidsen gillar sånt." Bad idea. Sedan fortsatte de att göra misstag på misstag.
De två största felen:
1. Regissören.
Brett Ratner. Vem fick den brillianta idén att sätta regissören till Rush hour 1 och 2 på att regissera en mörk thriller? Grattis.
2. Skådespelarna.
Anthony Hopkins. Han var bra som Hannibal Lector i både Lammen tystnar och Hannibal, men här märks det ganska tydligt att han tröttnat - vilket bevisas när man tittar på extramaterialet där han förklarar att rollen bara är ett jobb och att han inte gillar när fans kommer fram till honom och vill att han ska säga någon catchphrase.
Edward Norton gör en riktigt blek Will Graham som bara verkar ha ett ansiktsuttryck. Att han ser ut som han är runt 25 gör det extra svårt att ta honom på allvar, ungefär som Ben Affleck i Phantoms, en _före detta_ FBI-agent vid 26 års ålder.
Harvey Keitel verkar endast vara intresserad att att kassera in en fet lönecheck och såsar sig igenom rollen utan att att göra något som helst intryck.
Ok, helt värdelös är filmen egentligen inte. Brett Ratner må vara usel på spänning men filmen är åtminstone rätt kompetent filmad, om än rätt tråkig. Han håller tempot uppe hela tiden vilket både är på gott och ont. Man har aldrig tråkigt, men det blir aldrig heller speciellt spännande eller otäckt, vilket inte är speciellt smart när filmen handlar om en synnerligen brutal seriemördare som utplånar familjer.
Ralph Fiennes gör i alla fall bra ifrån sig i en roll med en karaktär som inte bara är helt igenom ond. Jag föredrar dock Tom Noonans tolkning, men det är en smaksak. Emily Watson gör även hon mycket bra ifrån sig och Philip Seymour Hoffman är perfekt som en slemmig nyhetsreporter.
Problemet med filmen är att man sett allt förut - bara så mycket bättre. Jag tror inte heller att detta hade varit en speciellt bra film om den inte varit en nyinspelning. Filmen känns så poänglös. Då ser jag hellre om originalet istället.
onsdag 18 juli 2007
Dvd på gott och ont (och varför Blueray är ett hot mot min filmsamling)
Jag började samla på filmer i slutet på 80talet, då VHS var det enda alternativet som fanns. Man tillbringade all sin fritid (när man inte satt utanför fritidsgården och tjuvrökte såklart) letandes efter alla de filmer man läst om i Fangoria eller diverse andra skumma A4publikationer som tryckts med hjälp av kopieringsapparaten på farsans jobb. Själv lyckades jag faktiskt få mina föräldrar att köpa mig ett exemplar av Aurums Encyclopedia of horrormovies, ett stort skräckfilmslexikon som består av några tusen riktigt snobbiga filmrecensioner i samma klass som i DN:s kulturbilaga. Jag studerade den luntan noggrant i många timmar, samtidigt som jag lyssnade på ELO:s underbart synthiga platta Time och än i denna dag så associerar jag till Another heart breaks när jag läser eller ser om Nightmare city eller någon annan italiensk/spansk "klassiker". Hur som helst, efter att ha läst den så visste jag ju vad jag skulle leta efter och den jakten bestod i att leta reda på andra individer som vilje sälja eller byta (det gällde ju givetvis att man hade något vettigt att byta med. Det skulle ju vara oklippt) någon tredje eller fjärdehandskopia av Zombie flesheaters eller Robocop. Det är ju inte som idag när någon kopierar en dvd och behåller kvaliteten - på den tiden så degenererade varje kopia rejält...
Det är det som är det mest fascinerande när jag tittar tillbaka: Just kvaliten på det man tittade på. Till exempel så hade jag en oklippt kopia på George Romeros Day of the dead som det knappt var färg på. När jag tänker efter så såg det mest ut som en Kalle anka-tidning som legat i blöt. Dessutom så försvann färgen helt i några sekunder då och då. Ett annat exempel är den kopia på Alien 3 som jag lyckades komma över innan den hade premiär på svenska biografer. Den var filmad mot bioduk med en vanlig videokamera och sedan kopierad vidare i flera generationer tills den hamnade hos mig. Det jag fick se var en svart, suddig gröt som jag kunde tyda hyfsat tack vare att jag läst boken baserad på filmmanuset.
Det roliga med detta var ju att samlaren inom mig var jättenöjd med de versionerna (som jag antagligen betalade pengar för. Exakt hur mycket minns jag dock inte) jag hade.
Det är nu jag kommer till det goda och onda med Dvd. Idag så är det inga problem att få tag på de flesta av de gamla härliga klassikerna på Dvd, i god kvalite. Till exempel så går det att få tag på de flesta av Paul Naschys spanska varulsvsfilmer i perfekt kvalite, samtliga med roligt extramaterial i form av intervjuer och dokumentärer. Ett annat exempel, som är min stora våta dröm, är den box med Amando de Ossorios Blind deadfilmer (en kvartett synnerligen stämningsfulla spanska zombiefilmer från 1971-1975) som Blue underground släppte i form av en likkista. När den levererade från Usa (med DHL!) så var mitt liv nästan komplett. De flesta bolag som släpper sådana här filmer på dvd idag ser till att få tag på originalnegativ när de gör sina överföringar och även om vissa slarvar så är de fortfarande bättre än mina gamla VHSband. (Dock så finns det faktiskt en liten klick riktiga samlare som inte accepterar DVDutgåvorna som de ultimata utan hänvisar istället till sina japanska eller grekiska videokassetter. Jag tänker inte gå in på den debatten annat än att säga att jag kan förstå lite av nostalgin med det hela...)
Hur som helst, min poäng med det hela är detta: Det är underbart med remastrade dvdutgåvor, men vissa av dessa filmer borde ha fått stanna kvar på vhsstadiet. Det bästa exemplet är Shriek Shows underbara dubbeldiskare till Lucio Fulcis Zombi 2, aka Zombie flesheaters. Bilden är remastrad,ljudet är upphottat och vi får en hel skiva med extramaterial. Problemet är bara att bilden är_för_ bra... Du ser klart och tydligt var makeupen börjar och den riktiga huden slutar i alldeles för många scener. Visst, det är ju inte direkt några enorma budgetar vi pratar om här men på den tiden när man satt och myste med sin andrahandskopia på en oklippt Zombi2 (I widescreen till och med) så såg man inte det här. Effekterna är absolut inte dåliga men man får se för mycket. Sen ska vi inte prata om alla de italienska och spanska rullar som verkligen har dåliga effekter - att se dem på en widescreentv med perfekt bild är en både underbar och obehaglig upplevelse.
Kort sagt - Många av de gamla klassikerna är för taffligt gjorda för att tåla en sådan detaljerad insyn. Hur i helvete ska det då bli på BlueRay?
Det är det som är det mest fascinerande när jag tittar tillbaka: Just kvaliten på det man tittade på. Till exempel så hade jag en oklippt kopia på George Romeros Day of the dead som det knappt var färg på. När jag tänker efter så såg det mest ut som en Kalle anka-tidning som legat i blöt. Dessutom så försvann färgen helt i några sekunder då och då. Ett annat exempel är den kopia på Alien 3 som jag lyckades komma över innan den hade premiär på svenska biografer. Den var filmad mot bioduk med en vanlig videokamera och sedan kopierad vidare i flera generationer tills den hamnade hos mig. Det jag fick se var en svart, suddig gröt som jag kunde tyda hyfsat tack vare att jag läst boken baserad på filmmanuset.
Det roliga med detta var ju att samlaren inom mig var jättenöjd med de versionerna (som jag antagligen betalade pengar för. Exakt hur mycket minns jag dock inte) jag hade.
Det är nu jag kommer till det goda och onda med Dvd. Idag så är det inga problem att få tag på de flesta av de gamla härliga klassikerna på Dvd, i god kvalite. Till exempel så går det att få tag på de flesta av Paul Naschys spanska varulsvsfilmer i perfekt kvalite, samtliga med roligt extramaterial i form av intervjuer och dokumentärer. Ett annat exempel, som är min stora våta dröm, är den box med Amando de Ossorios Blind deadfilmer (en kvartett synnerligen stämningsfulla spanska zombiefilmer från 1971-1975) som Blue underground släppte i form av en likkista. När den levererade från Usa (med DHL!) så var mitt liv nästan komplett. De flesta bolag som släpper sådana här filmer på dvd idag ser till att få tag på originalnegativ när de gör sina överföringar och även om vissa slarvar så är de fortfarande bättre än mina gamla VHSband. (Dock så finns det faktiskt en liten klick riktiga samlare som inte accepterar DVDutgåvorna som de ultimata utan hänvisar istället till sina japanska eller grekiska videokassetter. Jag tänker inte gå in på den debatten annat än att säga att jag kan förstå lite av nostalgin med det hela...)
Hur som helst, min poäng med det hela är detta: Det är underbart med remastrade dvdutgåvor, men vissa av dessa filmer borde ha fått stanna kvar på vhsstadiet. Det bästa exemplet är Shriek Shows underbara dubbeldiskare till Lucio Fulcis Zombi 2, aka Zombie flesheaters. Bilden är remastrad,ljudet är upphottat och vi får en hel skiva med extramaterial. Problemet är bara att bilden är_för_ bra... Du ser klart och tydligt var makeupen börjar och den riktiga huden slutar i alldeles för många scener. Visst, det är ju inte direkt några enorma budgetar vi pratar om här men på den tiden när man satt och myste med sin andrahandskopia på en oklippt Zombi2 (I widescreen till och med) så såg man inte det här. Effekterna är absolut inte dåliga men man får se för mycket. Sen ska vi inte prata om alla de italienska och spanska rullar som verkligen har dåliga effekter - att se dem på en widescreentv med perfekt bild är en både underbar och obehaglig upplevelse.
Kort sagt - Många av de gamla klassikerna är för taffligt gjorda för att tåla en sådan detaljerad insyn. Hur i helvete ska det då bli på BlueRay?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
