torsdag 3 september 2009

Hellraiser III : Hell on earth (1992)


Fram till härom dagen så var jag säker på att det var vid del 4 som Hellraiserfilmerna gick åt helvete. Jag mindes del 3 som en ok film med både blod och spänning. Det kan vara så att filmen inte har åldrats speciellt väl men antagligen var den redan kass 1992 när jag såg den på en kass vhskopia. Hur som helst, detta är skräp. Välfilmat skräp, ja. Men fortfarande skräp. Jag har en teori om varför.

Den där träliga pelaren är tillbaka och den här gången köps den av en klubbägare med en frisyr som borde ha fått ett nackskott redan på 80talet. Efter detta så får en journalist med det underbart fantasifulla namnet Joey Summerskill se ett mystiskt dödsfall på ett sjukhus involverande kedjor, krokar och ett exploderande huvud vilket får henne lite misstänksam. Spåren leder till en sällan skådat töntig hårdrocksklubb där den gode Pinhead försöker bli fri i världen för att skapa Hell on earth, samtidigt som spöket av den människa som Pinhead en gång var försöker stoppa ondskan.

Nä, det här är verkligen trams, så totalt befriat från skräck och mystik som det bara kan bli. Pinhead skapar ett antal nya cenobiter och det är verkligen där det faller. En cenobit som kastar cdskivor? En cenobit som spottar bensin och sprutar eld? Det hela blir som en dålig Marvalserietidning och man sitter och skakar på huvudet hela tiden. Skådespeleriet är mestadels rätt träigt, med Doug Bradley gör åtminstone sitt bästa som Pinhead. Som tur är så är filmen regisserad av Anthony Hickox, en mycket kompetent man vars stil passar fint för en serietidningsfilm vilket gör att rullen ser väldigt bra ut. Det blir aldrig tråkigt, bara lite fjantigt. Jag skyller istället på Peter Atkins, filmens manusförfattare som verkar skita fullständigt i att placera filmen i något sorts Hellraiseruniversum, utan vill bara få fram Pinhead och en massa blod. De två första filmerna skildrade Cenobiterna som mystiska demoner, men här är de bara fjantiga varianter av vilka slashermonster som helst. Fy på dig, Peter.

En medioker uppföljare alltså. Urtypen av en sådan. Duger i brist på annat, men inte mycket mer. Se hellre som de suveräna två första delarna istället.

3 kommentarer:

Fred sa...

Oj, här sågas det så att sågspånen sprutar åt alla håll!

själv tycker jag den är okey, men inte ens i närheten av mästerverket tåvan!

Patrick B sa...

I don't like Hell on Earth at all! Hellraiser is a masterpiece. Buy the Blu-ray, it will blow your mind!

mamoulian sa...

Jag håller med Fred här... Inte alls i klass med ettan och tvåan (hur många filmer överhuvudtaget är i klass med dem ;-) men bättre än fyran och de andra som kom sen... Jag diggar den ganska bra faktiskt, men hade den inte ingått i trilogin från UK hade jag aldrig köpt den separat...