måndag 31 mars 2008

The People who own the dark (1976)


Postapokalypsfilmer är en genre som jag uppskattar gärna och ofta. Vanligtvis så är det inte direkt fråga om någon enorm kvalite då det mestadels är frågan om plastiga men väldigt underhållande kopior av George Millers klassika Mel Gibson-rulle Road warrior men jag föredrar de lite mer seriösa, och betydligt svartare versionerna av livet efter det heliga svampmolnet. The People who own the dark aka Planeta Ciego hamnar någonstans mitt emellan då den är en del efter katastrofen-drama och en del Night of the living dead-influerad skräck. Att den sedan har Paul Naschy i en huvudroll och ett flertal fina spanska senoritas i mindre roller gör ju inte saken sämre.

I The People who own the dark får vi följa ett sällskap rika människor som samlas i en herrgård ute på den spanska landsbygden för att göra det som rika människor vanligtvis gör - håller dekadenta orgier dedikerade Marquis De Sade nere i en mörk källare såklart. Precis när orgien skall börja så börjar huset skaka - något har hänt. Givetvis är det kärnvapenkriget som har börjat. När allt lugnat ner sig så beger de sig ner till den närliggande byn där det visar sig att alla, och det inkluderar hela byn då de hade en festival när det skedde, har blivit blinda av att titta på ljusskenet. Först så försöker våra hjältar hjälpa till men när en av dem får totalt frispel och börjar skjuta vilt omkring sig blir stämningen betydligt surare och de flyr tillbaka till herrgården där de barrikaderar in sig. På natten börjar George Romeros spöke med vita kontaktlinser att banka på dörrarna med stora påkar...

Filmen första halvtimme är den bästa. Leon Klimovsky, en regissör som av kritiker fått en aura av medelmåttighet, gör ett riktigt bra jobb att bygga upp en bra stämning där man känner att något kommer att hända samtidigt som vi får följa förberedelserna inför orgien. Just orgien är antagligen filmens skönaste scen där de dekadenta sitter vid ett stort träbord iklädda morgonrockar och groteska masker, inväntandes de lättklädda kvinnorna som skall uppfylla alla deras lustar. Det som följer härefter är inget direkt originellt men utfört väl av såväl skådespelare som filmmakare. Det mesta är ganska förutsägbart, men välgjort och spännande. Det är faktiskt skådespeleriet som imponerar mest, även fast jag såg en version dubbad till engelska. Alberto de Mendoza, som vi även sett som den galna munken i Horror Express, är filmens hjälte och gör ett ypperligt jobb. Paul Naschy, aka Jacinto Molina, spelar en hårding som givetvis är ett jävla svin inuti, en roll som jag tror att han kan spela i sömnen. I en mindre roll ser vi den utomordentligt vackra Julia Saly från bla Night of the seagulls och ett antal Naschyfilmer och när det gäller blickfång så har vi även Maria Perschy som vi sett i mången spansk skräckfilm. De övriga skådespelarna gör även de ett bra jobb.

Detta är en film som tydligt visar sina influenser från NOTLD, men även detta fungerar relativt bra. Spänningen håller hyfsat igenom hela filmen även om jag kanske hade önskat lite mer postapokalyps. När jag tänker efter så tycker jag till och med att det behövdes lite mer dekadens - just den biten tar slut precis när den ska börja. Men hur som helst, detta är en mycket kompetent film som inte riktigt hämtar sig från en mycket bra första halvtimme och hamnar istället i zombieland, vilket den gör ett kompetent jobb av, men inte så att den utmärker sig. Mer än väl godkänt i alla fall och rekommenderas varmt för alla som gillar en sjysst zombiefilm eller lite trevligt efterkatastrofenmys, eller varför inte spansk 70talsexploitation.

söndag 30 mars 2008

Return to the house on haunted hill (2007)


William Malones remake av House on the haunted hill är för mig en underskattad film som oförtjänt fick relativt dålig kritik vilket känns konstigt då det är en synnerligen kompetent och spännande film som kanske inte är speciellt originell men som vinner pga ett kul koncept, bra skådisar och riktigt roliga effekter. Jag måste faktiskt erkänna att jag tillhör den lilla klick med människor som gillade den varelse som filmen bjuder på i slutet. Nu har det ju dykt upp en remake och frågan är då om denna, direkt till dvdfilm, kan vara en värdig uppföljare. Svaret är, både ja och nej.

Denna film följer systern till en av de överlevande från originalet. Hon blir kidnappad av några legosoldater som dödat hennes syster för att komma åt en värdefull staty som tydligen ska finnas i det gamla mentalsjukhuset och det står inte på förrän de är inlåsta och avplockade en efter en.

Som uppföljare är det helt klart en godkänd film som är underhållande från start. Vad den däremot saknar är den känsla av ondska som genomsyrade originalet och nu får vi istället en "vanlig" skräckfilm. Karaktärerna är även de inte alls lika bra som i originalet - det finns ingen som ens är i närheten av Geoffrey Rush eller Famke Janssen, förutom Jeffrey Combs som alltid är rolig att se på och han gör ett bra jobb med en roll som egentligen bara kräver att han ska stå och se elak ut. Skådespelarna gör annars ett ok jobb med det manus de har så det är ingenting som drar ner betyget egentligen. En annan som som inte riktigt funkar är själva roten till allt ont, den elaka Baphometstatyn. Ideén är bra, men budgeten är alldeles för låg för att de ska kunna göra något vettigt med den. Scenen när de hittar statyn djupt nere i källaren i någon slags organisk kammare borde ha varit filmens höjdpunkt men det blir alldeles för plastigt och olevande för att funka. Förutom detta så är dock filmens specialeffekter väl godkända. Vi får en hel del riktigt sköna spöken, lite så där lagom Silent hill-influerade och det blir även en hel del roligt blod. Det känns lite som jag kritiserar filmen alldeles för mycket då det egentligen är fråga om en rulle som antagligen är fullt medveten om sina brister. Man får känslan att de inte hade några andra ambitioner än att göra en sjysst skräckfilm och de har de lyckats med. Gillade du ettan, se den. Gillar du skräckfilmer passar den alldeles utmärkt en seg lördageftermiddag.

lördag 29 mars 2008

[REC] (2007)


En av mina favoritregissörer de senaste åren är spanske Jaime Balagueró som spottat ur sig några riktigt sköna skräckfilmer som t ex den täta Los sin Nombre (De namnlösa), den härliga Darkness med Lena Olin och förra årets mer än godkända Fragile med Calista Flockhart. Nu har han tillsammans med Paco Plaza regisserat denna film som enklast kan förklaras som en blandning av Blair Witch project och 28 days later. Här får vi följa ett tv-team som skall spela in ett program om vanliga brandmän och spela in deras utryckningar på nattskiftet. Hela filmen är alltså filmat som råmaterialet till tv-showen och det fungerar alldeles ypperligt. Brandmännen anländer till ett hyreshus där de ska hjälpa en gammal kvinna som låst ute eller inne sig, lite vagt sådär. Väl på plats blir en polis anfallen av den gamla kvinnan som är totalt bindgalen och hon sliter ut ett stort stycke kött ur mannens hals. De skjuter kvinnan men när de ska ut ur byggnaden så finner de att den är helt avspärrad av smittoskyddsmyndigheten och det pratas om någon smitta som göra att de inte får komma ut förrän allt är säkert. Ni förstår ju vad som är på väg att hända och det hela utmynnar i en kamp för livet när lägenhetsinnehavarna smittas en efter en och förvandlas till kompletta galningar som bara vill göra en sak - döda.

Det var faktiskt väldigt länge sedan jag såg en såpass tät film som just [REC]. Filmens första kvart är lugn, för att introducera lite karaktärer och själva temat, men efter det så tar det fart och accelererar hela tiden fram mot ett nästan olidligt spännande slut. Sjävla konceptet med tvkamera fungerar väldigt bra och visst, det är en hel del shakycam men den förstärker bara intensiteten. Skådespelarna gör ett ypperligt jobb och får det hela att bli så trovärdigt som det kan bli. Jag måste säga att det var skönt att kunna ha riktigt höga förväntningar på en film och för en gångs skull verkligen få dem uppfyllda. Handlingen i sig är egentligen väldigt enkel och utspelar sig egentligen bara i en trappuppgång och något annat rum men det räcker så väl. Jag har inte så mycket mer att säga annat än: Se den.

onsdag 26 mars 2008

Tre kortisar

Såg för övrigt ettpar rullar häromsistens som jag inte orkar skriva några långa recensioner på så vi tar ett par korta istället:

Saint Ange aka House of voices (2004)
En skräckfilm som vill vara en arthousefilm eller en arthousefilm som vill vara skräckfilm där en ung kvinna kommer till en barnhem mitt ute i ingenstans och börjar uppleva mystiska saker. Bitvis spännande, men en huvudperson som beter sig som ett jävla svin och ett lite väl luddigt slut sänker filmen. Ett plus för Catriona MacColl i en roll som en nunna.

Shutter (2004)
Thailändsk skräckis som har hämtat alla influenser från Ringu där vi får följa en fotograf och hans flickvän där de börjar upptäcka mystiska skepnader i fotona de tar. Inte ett originellt ben i kroppen, men å andra sidan så är det väldigt kompetent filmat med ett stort antal chockscener som fungerar. Gillar du den asiatiska spökvågen så är detta faktiskt ett av de bättre valen du kan göra.

The Orphanage (2007)
Suveränt drama/rysare från spanien där en familj flyttar in i ett gammalt barnhem. Deras son försvinner helt plötsligt och det hela driver mamman till gränsen av vansinne i hennes försök att få reda på vad som hänt, i ett hus som verkar vara hemsökt. Oerhört bra och snyggt filmat med en tät stämning och ett riktigt bra slut. Rekommenderas varmt, även till er som kanske inte tycker om spökisar.

måndag 24 mars 2008

Hatchet (2006)



Jag har inte mycket övers till slashers. En orsak är väl att det är en genre som inte utvecklats någonting på 30 år och... äh, det lät fint. Den riktiga orsaken till att jag inte gillar slashers är helt enkelt att jag gillar splatterfilmer och just slashers har en tendens att lova mer än vad den kan prestera. Jag är riktigt trött på alla scener som slutar med ett blodsprut mot en vägg eller någon som ligger med en kniv i magen där man inte fått se hur denne fått dit den. Därför är det väldigt sällan jag ser filmer ur den genren. Hatchet var ett undantag och jag måste faktiskt säga att den gett mig hopp! Den har allt jag vill ha!

Vi får följa ett tiotal personer i New Orleans på Mardi gras som bestämmer sig för att åka med på en båttur i träsket som utlovar skräck och spöken. Givetvis så blir de strandsatta och det står inte på förrän en halvt odödlig galning jagar dem och tar dem av daga en efter en. Storyn är precis som vanligt, inget nytt, men jag väntade mig inte heller något annat. Dialogen är däremot faktiskt riktigt underhållande bitvis och karaktärerna är bättre än väntat. Själva historien om den galne Victor Crowley är lika värdelös som vanligt men allt funkar ändå på något sätt, kanske tack vare de lite mer livliga skådespelarna. Annat som funkar är foto och regi som kanske inte är något exceptionellt, men som gör sitt jobb.

Nog om det. Nu kommer vi till det som gör att jag verkligen gillade filmen. Blodet. Det finns inte en karaktär som inte får en sagolikt detaljerad och blodig död. Kroppar hackas i bitar, huvuden slits av eller sönder, allt som en gorehound vill ha! Alla dödsscener utom är en är onscreen, utförda med ett synnerligen gott hantverk av John Carl Buechler som härmed är förlåten för Fredagen den 13:e del 7.

Mer än detta behöver jag inte skriva annat än av träskmarker är sorgligt underepresenterade i skräckfilm. Detta är en mer än kompetent splatterfilm med massor med bröst och sagolika mängder splatter. Se dock till att se Unrated versionen.

Graveyard shift (1990)


En i mängden av alla filmatiseringar av Stephen Kings litterära utbud som kom på 80 och 90talet, Graveyard shift fick rätt usla recensioner när den kom och när jag såg den så förstod jag aldrig riktigt varför då jag gillade den skarpt när jag såg den runt 90-91. Nu har jag sett om filmen och jag kan till viss del förstå kritiken men så jävla dålig är den faktiskt inte.

Det är en ganska typisk 80talsrulle vi har att göra med här. Frisyrer, kläder och en hel del av känslan. (Jaja, den släpptes 90 men spelades garanterat in 1989). Vi får följa John Hall, en änkling som driver omkring och tar småjobb här och där. Nu har han hamnat i en liten småstad i Maine och tar jobb på ett textilbruk (säger man så? Jag kunde inte komma på vad det annars skulle heta), där han och några rednecks från staden ska städa upp en gammal källare som är nerlusad med råttor. Under städningen så finner den en lucka ner i underjorden, där något ont väntar på dem.

Filmen fungerar utmärkt i första halvan då vi får följa karaktärerna i den lilla, väldigt white trashiga staden. Några personer försvinner och publiken vet att det är något stort och slemmigt nere under bruket/kvarnen som tagit dem. Det blir lite interna konflikter mellan de lagom överspelande lokalinnevånarna och den kanske lite för rekorderlige hjälten och det flyter på bra. Trevlig underhållning liksom. Det är dock när filmen borde bli riktigt bra, när de beger sig ner i underjorden, som filmen faller. Överspelandet som funkade så fint ovan jord blir nu mest störande och det hjälps inte av att de studiobaserade tunnlarna känns lite väl fejk. Det är alldeles för ljust och tydligt därnere, även fast scenografin är välgjord, förutom en riktigt trist mattepainting som mest ser ut som en bild i en serietidning. Monstereffekterna är välgjorda, även om de inte är speciellt fantasifulla. I slutändan så är det en väldigt typisk 80talsskräckis. Väldigt typisk, på gott och ont. Absolut inte någon av de sämsta Stephen King filmatiseringarna, men det kunde ha varit bättre.

El Retorno del Hombre-lobo (1981)



Jag ville verkligen gilla den här filmen, det är det som gör besvikelsen så stor... Paul Naschy aka Jacinto Molina har haft en lång karriär inom spansk skräck och många filmer han gjorde på 70talet är fina, gotiska och väldigt gammaldags rysare med influenser från universals monsterfilmer från 30-40talet, fast med stora doser blod och naket. El Retorno del Hombre-lobo aka Night of the werewolf är i grund och botten just en sådan film, men den faller pladask på det tafatta manuset och de låga doser med fin exploitation, det som man är van vid.

Filmen börjar i Rumänien på 1600talet med avrättningen av den legendariska Elisabeth Bathory och hennes anhängare, inklusive varulven Waldemar Daninsky i sitt nionde framträdande som varulven som egentligen bara vill vila den eviga vilan. Nu hoppar vi fram till 1981 där tre kvinnliga studerande reser till Rumänien för att forska i Elisabeth Bathorys historia, två av dem ovetande att den tredje kvinnan är där för att återuppväcka Bathory och bli hennes tjänarinna och härska över jorden, bla bla. Givetvis så lyckas Waldemar Daninsky bli återuppväckt och han, tillsammans med den unga Erika som blir kär i honom, är det som står ivägen för Bathorys ondskefulla rike.

Paul Naschy gör vad han ska, även när det gäller regiarbetet som han den här gången tagit hand om själv och hjälps fint av det sjyssta fotot. Musiken som kommer från CAM, är även den bitvis mycket bra och jag skulle bra gärna vilja veta ifrån vilken film vissa stycken kommer ifrån (CAM är/var ett bibliotek med musik från tidigare filmer som man kunde köpa loss låtar ifrån för en billig penning. Bla så kommer viss musik från Tentacoli aka Tentacles från 1977). Vad filmen faller på är manuset. Det släpar fram långsamt, och det hoppar fram i tiden på konstiga sätt som får förödande effekter för avnjutningen av filmen. Man hoppar över scener som borde introducera karaktärer och annat som är viktigt för att man ska få en mer flytande känsla. Detta fick mig att bli lite konfunderad och nästan irriterad, vilket inte direkt hjälper filmen. Det dyker även upp lite scener som inte riktigt passar in, och jag antar att de är där bara för att Naschy ville ha några extra scener där han attackarar någon naken kvinna när han är i varulvsform. Detta är en ganska typisk Naschyfilm med lite tuttar och lite blod, men även där faller den på att det är alldeles för lite sådant. Jag vill ha mer senoritas som går omkring halvnakna i genomskinliga nattlinnen och jag vill ha mer blodutgjutelser än vad vi får här. Själva recepter är bra men man har använt för lite ingredienser.

Allt är faktiskt inte helt åt helvete. Naschy tycker uppenbart att det är roligt att spela Waldemar Daninsky och det syns. Julia Saly i rollen som Elisabeth Bathory är en riktig uppenbarelse i konsten att pendla mellan oerhört vacker och oerhört ful och elak och är för mig filmens räddning. Jag fann mig egentligen aldrig riktigt uttråkad och det är väl ett ok betyg. Det kunde dock ha varit så mycket bättre, men jag får väl skylla mig själv som uppenbarligen hade alldeles för höga förväntningar. Knappt godkänt alltså.

söndag 23 mars 2008

Day of the dead (2008)


Man kan lugnt säga att detta var en film som jag hade väldigt låga förväntningar på. Först och främst så är det ju en remake, vilket jag inte är någon stor fan av. Dessutom så störde jag mig direkt på att Mena Suvari skulle spela soldat, något som hon inte direkt passar för och Steve Miner är en regissör som jag är väldigt skeptisk till, då hans produktion är väldigt ojämn. Storyn i sig är helt ok, där en liten småstad i Usa blir avspärrad av militären efter att en mystisk influensa börjar sprida sig. Någon influensa är det givetvis inte utan en infektion som gör människor till vandrande/springande/klättrande/bilåkande döda. Smittan är snart bortom all kontroll och nu måste de få överlevande hitta någonstans att gömma sig, vilket resulterar i att de hittar en gammal missilsilo ute i skogen.

Jaja, slut med skitsnacket nu. Hur var filmen?

Som remake sett så är det bedrövligt, riktigt uselt. Jag kan nästan svära på att manusförfattaren inte ens sett originalet utan endast läst en synopsis på imdb.com och fortsatt spela Resident evil om och om igen. Han har gjort något helt eget, med några få storybitar kvar från originalet för att locka fansen, men han har verkligen slaktat dem. Vad sägs om remakens svar på Bub, den intelligenta zombien i form av en VEGETARIAN som då inte vill äta människokött?! Gode gud så pinsamt. Att zombierna sedan åker bil, klättrar i tak som spindlar och annat dylikt som zombier i min mening inte ska göra, gör verkligen inte saken bättre. Nä, Jeffrey Redick, du borde skämmas. Fortsätt pissa på George Romeros grav bara. (Ja, jag vet att Romero är i allra högsta graden vid liv. Jag ville bara skriva den meningen...). Det enda positiva med remaken är att någon kom på att det skulle vara jävligt coolt att sätta Ving Rhames i rollen som kapten Rhodes, även om rollen är helt annorlunda än i originalet.

Ok, men som zombiefilm då? Inte dumt alls faktiskt. Riktigt jävla underhållande till och med. Att filmen är inspirerad av Resident evil (såväl spelen som filmerna) är ganska uppenbart, och och jag tycker att de faktiskt gör ett bättre jobb än vad skaparna av den filmserien gjort (enda undantaget RE Extinction som jag gillade skarpt). Filmen håller hög fart rakt i igenom och om man kan godta att zombier kan klättra i taket eller köra bil så fungerar filmens story utmärkt, även om den inte är något annat än en stapel med de vanligaste klyschorna. Den vegetarianska zombien är dock fortfarande en riktigt usel skapelse. Skådespelarna gör väl ett ok, men intetsägande jobb. Det finns faktiskt egentligen inget att klaga på när det gäller regin som är riktigt bra bitvis. Min åsikt om Steve Miner är lite att han inte har någon direkt personlig stil, något som man kan känna igen honom på, men det betyder inte att han inte gör ett bra jobb vilket han faktiskt gör här. Blodet flyter i stora floder så om det är det du är ute efter så finns det massor med gott att avnjuta. Det var nog länge sedan jag såg så många huvuden skjutas sönder i småbitar. De vanliga makeupeffekterna är klanderfria, men den cgi som används är dock ganska ojämn. Det kommer nog att dröja ett tag till innan det blir omöjligt att se skillnad på blodsprut gjorda med gammal vanlig teknik och cgistänk...

Hur som helst, som remake betraktat är detta en travesti. Som zombiefilm däremot är det väl godkänt. Jag fann mig aldrig uttråkad en enda gång och det är ett gott betyg. Filmen har gott om blod och splatter och manuset, hur klyschigt det än må vara, har ett bra tempo. Det är faktiskt lite synd att det inte bara är jag som kommer att döma filmen efter originalet...

söndag 16 mars 2008

The Mist (2007)


The Mist är en favorit bland Stephen Kings noveller. Det är en enkel och skön liten skräckhistoria där en konstig dimma sveper in över en liten småstad och med den varelser som inte riktigt är av denna värld. Vi får följa överlevande som barrikaderat in sig på det lilla snabbköpet i staden och deras kamp för att hålla varelserna ute men även hålla interna konflikter från att blossa upp. En filmversion har varit på gång ganska länge och när jag fick höra att det var Frank Darabont som skulle göra den så verkade det riktigt lovande. Nu snackar vi ju om en av medförfattarna till Blobremaken! (Ni trodde säkert jag skulle dra upp Nyckeln till frihet, eller hur?). Filmen släpptes i vintras och jag har nu äntligen fått chansen att sen den. Blev mina förväntingar uppfyllda? Ja.

Det är en härligt gammaldags monsterfilm vi har att göra med här. Någon enorm budget har filmen inte heller vilket gör att monstereffekterna bitvis inte är riktigt 100%, men det gör faktiskt inte så mycket. Stephen Kings novell är en skön liten rysare med en rolig story och den är faktiskt förvånansvärt intakt, på gott och ont. Det goda är att det som jag gillade med novellen är kvar, inget är borttaget. Det onda är att karaktärerna får lida för detta. Stephen Kings styrka är att han är bra på att skapa just karaktärer, men i överförelse till film så fungerar det inte att vara så pass trogen originalet. Samtliga personer utom möjligtvis Thomas Janes David Drayton och Marcia Gay Gardens religiösa fanatiker Mrs Carmody blir tunna karikatyrer av novellens karaktärer och hade det inte varit för att Frank Darabont valt ut en samling kompetenta skådespelare i rollerna så hade filmen antagligen stupat på det. Som det är nu så funkar det, inte mycket mer, men filmens styrka är stämning, något som den har gott om. Dimman i sig är en alldeles utmärkt plotdevice och de varelser som finns i den fungerar alldeles utmärkt för att hålla upp spänningen. Det blir lite blod och slem för oss gorefanatiker och jag kan verkligen rekommendera filmen om du hatar spindlar. ;)

För att hålla detta kort så är detta en mycket skön liten monsterfilm, på relativt låg skala som fungerar alldeles utmärkt för alla skräckfilmsälskare. Jag tänkte avsluta recensionen med detta, förutom en kommentar om filmens omtalade slut. Har du inte sett filmen så kan du sluta här för nu blir det lite spoilers. Jag tänker inte skriva exakt vad som händer, men det blir någon antydning i alla fall.

S P O I L E R S








Att låta en Hollywoodfilm sluta på det här sättet är faktiskt ganska imponerande. Det är svart och elakt, och hör mer hemma i lågbudgetskräckfilmernas skola där filmmakarna inte har samma publikfriande krav på sig. Det är som taget ur en gammal skräckserietidning. Jag tycker att filmen hellre borde ha slutat som novellen, att huvudpersonerna lyckas fly men inser att dimman är överallt, lite mera öppet för tolkning. Men det nya slutet fungerar på sitt svarta sätt och man drar ett litet makabert smil på läpparna när man tänker på det.

lördag 15 mars 2008

Creepozoids (1987)



Regissören: "Fan, vi har ett skitbra manus. Det är lite som Alien fast det utspelas på jorden efter 3:e världskriget. Några överlevande hittar en bunker men vad de inte vet är att vetenskapsmän utfört genetiska experiment som muterat människor till monster. Lite snyggt sådär med genetik, det är inne nu. Vi skulle kunna göra den här på ett par millioner dollar och jag är bombsäker på att det blir en hit"
Producenten: "Skitbra manus. Jag fixar stålarna så kommer vi att bli rika som troll. Du har ju gjort några skräckfilmer förut så jag är säker på att vi kan få loss lite stålar bara på ditt namn, även om de inte fick så bra kritik"

Producenten: "Nja, det gick inte så bra. Det var ingen som var intresserad. De sade att manuset var skit. De klagade bla på de muterande råttorna och den usla dialogen."
Regissören: "De vet ju inte vad de går miste om. Skit samma, vi spelar in den själv. Jag känner några snyggingar som kan tänka sig att ställa upp. De är inte så bra på att skådespela men det ska nog gå bra ändå."
Producenten: "Jag har en polare som känner Linnea Quigly. Hon visar gärna brösten, bara hon får en producentcredit."
Regissören: "Perfekt!! Jag uppdaterar manuset med en totalt omotiverad duschscen!"
Producenten: "Han känner också Ashlyn Gere, porrstjärnan. Men hon vägrar göra en nakenscen. Hon är rätt usel som skådis, men hon är billig i alla fall."

Regissörens polare: "ni får gärna spela in den i någon av mina förvaringslokaler. Vi kan ställa upp lite skräp i ett av kontoren så att det ser ut som ett forskningslabb. Sen är det ju bara att filma från olika vinklar så ser det ut som att det finns många långa gångar"
Regissören: "Super! Men hur gör vi med specialeffekterna?"
Producenten: "Jag har några polare som kan ställa upp. Vi har ju inte så mycket pengar att röra oss med så jag föreslår att vi drar ner på all mekanik. Om vi rör på råttan utanför bild så ser det ut som den lever. Monsterdräkten har de byggt på sin egen fritid så den får vi gratis. Den ser ut lite som Alien, fast den går på alla fyra ibland."
Regissören: "Jag har en skithäftig scen planerad. Den siste överlevande dödar monstret MEN en mutantbaby föds ur dess huvud! "
Producenten: "Hmm. Det är ju precis som i Alien, fast ändå inte. Skitbra! Jag ska försöka övertala dem att göra den gratis. "

Regissören: "Nu är vi nästan klara med filmen. Den blir kanon! Hoppas bara ingen märker att vi spelat in allt i samma lagerlokal. Nu ska vi bara spela in några scener för början av filmen där hjältarna går omkring i ruinerna. Vi spelar in dem under en bro eller något."

Producenten: "Nu är filmen klar. Gick det bra?"
Regissören: "Jo... det gjorde det väl. Jag är inte så bra på personregi, så det är några scener där de skådespelare som inte har dialog mest ser uttråkade ut, men jag tror ingen märker. Specialeffekterna blev väl inte så bra heller. Monsterbabyn ser rätt bra ut, men annars är det rätt tamt. Råttan ser rätt ok ut när den ligger stilla men den ser rätt löjlig ut så fort den rör på sig. Fast, nä förresten. Det blev skitbra. Jättespännande mot slutet alltså. Duschscenen med Linnea blev kanon. Hon har jättestora bröst så det blir en riktig höjdarscen. Rent vatten efter tredje världskriget..? Bara det räcker för duschscenen så. Jag hoppas bara att ingen märker att de helt plötsligt har rena kläder på sig... vi skitade ner dem rätt bra i introscenerna. Men annars tror jag det blev en bra film. "
Producenten: "Folk vill ändå bara ha tuttar och våld så det blir kanon. Nu ser vi till att få ut den här på bio"

Allt detta är givetvis bara spekulation. Filmen har 2.1 av 10 i medel på Imdb.com. Själv gav jag den en 4. Jag har sett sämre. Jag äger sämre. Här har vi verkligen ett exempel på en film där filmaffischerna slår filmen med hästlängder. Fast det är något speciellt med den här typen av film.. Lågbudget monsterfilm från 80talet har en speciell charm så jag skäms inte att berätta att jag betalade pengar för den. Egentligen har den ju allt jag behöver. Tuttar, slem, gummimonster och blod.

torsdag 13 mars 2008

Spider Labyrinth (1988)


Gianfranco Giangnis Spider labyrinth aka Il Nido del ragno är en liten doldis. Det är en italiensk skräckfilm som kom i slutet på den "stora eran", när italiensk exploitation nästan var helt utdöd, vilket gjorde att den aldrig fick speciellt mycket uppmärksamhet. Detta är ganska tråkigt eftersom den är en fin liten film som borde vara mer känd än vad den är. Spiders labyrinth är kanske inte något mästerverk, men den är betydligt bättre än det mesta som kom i samma genre i slutet på 80talet.

Här får vi följa den unge professorn Alan Whitmore som är inblandad i ett religiöst forskningsprojekt där man försöker hitta spår av en dold religion som verkar vara spridd över hela världen, men där ytterst lite är känt. Han får i uppdrag att resa till Ungern där han skall möta upp en forskare vars forskning man tappat kontakten med. Väl på plats så möter Whitmore upp denne Professor Roth och finner att han verkar vara sjuk och väldigt paranoid. Roth ber Whitmore komma tillbaka senare på kvällen men när han återvänder så hittas Roth död, hängd i taket i vad som ser ut som spindelväv. Whitmore har några ledtrådar som han fått av Roth innan denne togs av daga och börjar nu rota i hemligheter som hela staden verkar vara inblandade i, någon form av uråldrig spindelkult som vill hålla sina hemligheter för sig själva...

Det var faktiskt länge sedan jag såg en italiensk 80talsskräckfilm med såpass mycket substans som Spider labyrinth faktiskt har. Manuset är välskrivet och saknar mycket av de vanliga logiska luckor som brukar dyka upp i den här typen av film. Gianfranco Giangnis regi koncentrerar sig helt på maximal stämning och kompletteras fint av ett bra foto och det aningen Bernard Herrmanosande soundtracket av Franco Piersanti som passar alldeles utmärkt till Whitmores upplevelser. Vi bjuds även på en del fint splatter signerat Sergio Stivaletti och även lite fin stopmotion.

Nu kan jag ju bara inte ösa superlativ över filmen då det faktiskt finns en del saker som jag stör mig på, som faktiskt sänker filmen en aning. Roland Wybenga i huvudrollen är filmens svagaste kort. Hans tidvis ganska menlösa och entoniga framförande av repliker drar tyvärr ner dramatiken en aning, då han låter mer som en grinig unge i scener där han skall utstråla panik. Manuset är som jag tidigare skrev välskrivet, men jag är lite fundersam till hur en film som känns såpass långsam (på ett bra sätt som maximerar stämningen) ändå kan kännas för kort? Allt känns lite tunt och jag hade gärna sett att filmen varit en 10-20 minuter längre och gett bakgrundsstoryn och karaktärerna lite mer kött på benen. Jag skulle verkligen t ex vilja veta mer om spindelkulten. Sen så kan jag inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den mördare som förföljer huvudpersonen genom filmen. Ljudeffekterna som används där är verkligen perfekta, men utseendemässigt är hon inte alls speciellt skrämmande, åtminstone tills hon börjar röra på sig. Nu är mina klagomål ingen som absolut förstör filmen. Man sugs helt enkelt in i handlingen och stör sig egentligen inte på detta förrän filmen är över, efter ett riktigt skönt slut. Gillar du den gamla skolans italienska exploitation så är filmen verkligen något att rekommendera och är du bara ute efter en skön, skruvad liten skräckis så fungerar det alldeles utmärkt.

Tyvärr så finns den här rullen inte på dvd, men förhoppningsvis då dyker den upp en dag. Här är den japanska trailern

tisdag 11 mars 2008

Rambo (2008)


Äntligen har jag sett vad som verkade bli 2008 års största våldsfilm. Nu när Stallone är över 60 år gammal så kändes det lite konstigt att han återupplivat sin gamla 80talshjälte men trailern verkade oerhört lovande och för en gångs skull så levererade filmen också!

John Rambo är nu en bitter, väldigt vältränad gammal man som förtjänar sitt levebröd på att samla in ormar åt ormtjusare i Thailand. Han blir kontaktad av en grupp människor från en religiös organisation som vill få transport in i Burma för att ge humanitär hjälp åt lokalbefolkningen som terroriseras av de superelaka regeringstrupperna. Efter viss påtryckning så går han med på det och för dem dit de ska. Det står dock inte på förrän byn de hamnat i blir totalt massakrerad (ingen pardon - män, kvinnor och barn) och missionärerna tillfångatagna. Kyrkan de jobbar åt hyr in legosoldater för att rädda dem och Rambo hakar på. Nu börjar blodorgien...

Jag kan ärligt säga att detta är en av de blodigaste actionfilmer jag någonsin sett. Skallar skjuts sönder i småbitar, småbarn dödas med bajonett, lemmar skjuts av, kroppar förvandlas till köttfärs av kulregn och jag är riktigt förvånad att den klarade sig igenom MPAA utan att behöva saxas ner. Att det är en antikrigsfilm slinker väl även det igenom, främst tack vare de nyhetsbilder från Burma som i början av filmen visar de riktiga offren men det är svårt att tänka på annat än underhållning när Sly sliter sönder halsar och sprättar upp folk. Som ren underhållning är det riktigt bra faktiskt. Stallones regi är bra och de tekniska bitarna klanderfria - det är en riktigt snygg film vi har att göra med här. Vill man klaga på något så är det manuset som är relativt överkomprimerat. Vi får inte speciellt mycket inblick i karaktärerna, inte ens John Rambo egentligen, och vissa av dem verkar hämtade från någon Bruno Matteifilm. Jag syftar då på de inhyrda legosoldaterna som inte agerar speciellt soldataktigt någonstans. Men utöver detta så tycker jag att Stallone gjort en rejäl comeback. Det lär nog dröja innan vi får skåda en liknande våldsorgie på en sån här budget. Rekommenderas varmt till alla som vill ha sin action serverad med 2.6 dödsfall i minuten.

söndag 9 mars 2008

D-tox (2002)


Det gick inte så bra för Sly på 90talet. Efter en rad sköna högbudgetactionrullar på 80talet så började det sakta men säkert gå utför. Cliffhanger och Demolition man var enligt mig de sista bra han gjorde innan han dök ner i mediokerhetens hav och han har väl egentligen inte lyckats ta sig därifrån än (När jag skriver denna recension så har jag inte sett senaste Rambo vilken jag räknar med att vara en rejäl comeback. Återkommer om den när jag sett den). D-Tox är en av de mellanrullar som han gjort under tiden och jag vill minnas att den blev relativt sågad när den kom. Själv så har jag inte sett den förrän nu och även om den inte är ett speciellt starkt kort för Sly så är det i alla fall en helt ok film.

Sly spelar en FBIagent som jagar en seriemördare som riktat in sig på poliser. När han kommer tills brottsplatsen för det senaste offret (som är en vän till honom) ringer telefonen. Det är mördaren som meddelar att han är hemma hos Slys flickvän. Våran hjälte skyndar sig dit men det är försent. När han väl kommer på plats så hittar han henne upphängd i taket med utborrade ögon. Det här får Sly att deka ner sig helt. Han börjar supa hårt och det hela resulterar i ett självmordsförsök. Han blir dock räddad och hans kollega och gode vän (spelad av Charles S Dutton) övertygar honom att ta in på ett behandlingshem för snutar på väg utför. Givetvis så är det här behandlingshemmet mitt uppe på ett berg i de snötäckta skogarna i Wyoming, en bra bit från civilisationen. Det står inte på förrän de inser att en av dem inte är en polis, utan den psykopat som mördade Slys flickvän, nu ute efter att döda mer snutar och allra helst Sly...

D-toc ligger lite och vilar mellan gränsen på en ok film och en bra film. Den har massor med riktigt sköna karaktärsskådisar i biroller (vad sägs om Tom Berenger, Robert Patrick, Kris Kristofferson, Charles S Dutton, Robert Prosky m fl?), bra miljöer och ett riktigt snyggt foto. Regin och manus är ok, men det känns som att man klippt bort en hel del scener för de mindre karaktärerna vilket resulterar i att de ibland försvinner lite väl snabbt ur handlingen. Utomhusscenerna är riktigt snyggt filmade men inomhus blir det tyvärr lite av det gamla vanliga springa runt i mörka korridorer-stuket. På det hela känns det som att filmen kunde ha blivit något bättre om man gett de andra karaktärerna lite mer att göra. Nu blir det lätt ointressant emellanåt, speciellt som man avslöjar vem mördaren är relativt tidigt. D-tox är förutom detta relativt spännande och fungerar alldeles utmärkt som underhållning. Ett bättre manus och lite mer blod kanske?

Don't panic (1989)


Mexikanska Terror på elm street kopior är väl inget som växer på träd, men de finns. Åtminstone en i alla fall och den lyckades jag kämpa mig igenom i helgen. Vi får följa den unge Michael, nyinflyttade till Mexico från Usa, som på sin födelsedag blir hetsad av sina vänner att leka med ett Ouijabräde. Han går motvilligt med på detta men de blir avbrutna av Michaels alkoholiserade mamma. Någonting lyckades de i alla fall frammana då Michael nu plågas av syner där han ser sina vänner bli mördade en efter en av en psykopat som dödar sina offer samtidigt som han kör lama skämt. Nu måste han varna de blivande offrena men ingen tror på honom. Samtidigt så försöker han hålla igång ett taffligt förhållande med den unga Alexandra (som har de största ögonbrynen jag någonsin skådat. Man skulle kunna göra ett långt jävla rep av dem. För att inte tala om Michaels hockeypermanent...).

Alltså, det här är inte en speciellt bra film av flera orsaker. Skådespelarna ska föreställa highschoolstudenter men är någonstans runt 20-25 år gamla. Vi får skåda ett groteskt potpurri av 80talspermanentade hockeyfrillor och frisyrer och kläder som inte är av denna värld. Hjälten cyklar omkring på nätterna på sin bmxcykel och försöker varna sina vänner i sin blågröna dinosauriepyjamas och det hela blir en surrealistisk upplevelse som får en att storkna och kippa efter andan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, så fel känns det. Att 80talet hade sina tveksamma modeflugor, det är en sak men det här är så, så... jag vet inte vad jag ska säga! Att se huvudpersonen gå bärsärkagång i sitt pojkrum i sin pyjamas och orsaka så oerhörda skador som en nerriven affisch och ett omkullslaget pennställ i slow motion är en upplevelse utan dess like! För att inte tala om scenen där hjälten och hjältinnan skolkar från skolan och åker omkring i parken på bmxcykel med ballonger och fnittrande matar varandra med glass...

Som skräckfilm fungerar det aningen bättre, men inte mycket. Det är en standardslasher som följer mall 1A när det gäller skräckfilmer och skulle väl kunna vara hyfsat spännande om man kan slita blicken från pyjamasen från helvetet. Vi bjuds på lite blod som är hyfsat effektivt även om specialeffekterna är väldigt billiga. Regin av Ruben Galindo Jr är åtminstone kompetent och man får en liten känsla av att han gillar det han gör. Om detta är en film värd att se är jag dock väldigt kluven till. Som en tidskapsel är den rätt fascinerande då det verkar som att Mexico anammat det värsta av det amerikanska 80talet eller så har man gjort ett monstruöst försök att få det att se ut som en amerikansk film. Jag har flera av Ruben Galindo Jr:s filmer att se fram emot och det ska bli synnerligen intressant... För slasherfanatiker only...

torsdag 6 mars 2008

lite blandat

Jag har ju faktiskt sett lite skräp som kanske inte riktigt passar in här eller sånt som jag inte orkar skriva några längre recensioner på.

Stardust. Fantasyfilm baserad på Neil Gaimans roman. Riktigt jävla bra faktiskt. Helt i min stil.

The Attic expeditions. Skum skräckis med vissa Lovecraftinfluenser som tyvärr kändes lite väl tv-filmaktig, även om den hade massor med tuttar och en relativt vuxen plot. Jeremy Combs är dock alltid sevärd, men jag hängde inte riktigt med i storyn.

White noise 2 - the light. Medioker uppföljare till en rätt ok Michael Keaton rysare. Huvudpersonen kan se på folks aura att de kommer att dö snart och försöker stoppa detta från att hända, men det gör bara saker ännu värre. Skräckelementen känns helt malplacerad och det hela känns som en tvpilot.

Ratatouille. Pixar. Vad mer kan man säga? 90 behagliga minuter.

Bourne identity. En sjysst thriller även om jag tycker att de avslöjade "hemligheten" lite väl snabbt. Tv-filmen med Richard Chamberlain var bättre i det avseendet.

tisdag 4 mars 2008

Vilken jävla lista...

Ok, orsaken till att jag har den här bloggen är ju att jag är dvdsamlare. Jag köper på mig mer filmer än vad jag tittar på dem och tanken var då att jag ska använda bloggen för att sätta press på mig själv. Det har fungerat hyfsat, men fan, listan växer ändå. Detta inkluderar alltså både filmer jag aldrig sett och filmer som jag inte sett på väldigt länge, och aldrig på dvd, antagligen inte sen den gavs ut på vhs. Vad sägs om de här godbitarna?

Colossus the Forbin project
Matango - Attack of the mushroom people
Dead or alive 2
The abominable Dr Phibes
Dr Phibes rises again
Flåklypa grand prix
The Raven
Cat of nine tails
Phenomena
Poltergeist 2
Poltergeist 3
Return of Daimajin
Female yakuza
Island of terror
The Dunwich horror
The Slayer
The story of Ricky
By dawns early light
After the fall of new york
It came from outer space
Warlords of Atlantis
The land that time forgot
The people that time forgot
Children shouldnt play with dead things
Crash and burn
Double vision
Die monster die
Killing birds
It! The terror from beyond space
Okänd soldat
Raging sharks
Tintorera
Terror
Inseminoid
Prey
Nightbeast
Space wolf
New barbarians
Destination moon
Rocketship x-m
Rise of the undead
The Stuff
The unholy
Bullet train
Satans slave
Day of the triffids
Company
Evil below
Death dream
Dr Jekyll vs the werewolf
Lady snowblood - Love song of vengeance
Frankensteins castle of freaks
Meat is meat
Breakfast at tiffanys
Revenge of Frankenstein
Ballad of a soldier
Tourist trap
Thirteen days
Noctem
Happy funeral director
Chinese torture chamber story 1
Chinese torture chamber story 2
Outland
Awful Dr Orloff
H
Ransom
Muta och kör
Whisper of the heart
Shes on duty
Aks
Thou shalt not kill… except
Curious dr Humpff
Devil bat
Satanic rites of Dracula
Whiteout
fear dot com
Island of the fishmen
Queen of the fishmen
Tenth kingdom
Devdas
the Fourth protocol
Alien from the deep
Marathon man
The beast from 50000 fathoms
Night of the sharks
Big racket
Deadly spawn
Wonder showzen season 1
Legend of the seven golden vampires
Odessa file
Scared to death
Hiruko the goblin
Hamburger hill
The Manitou
Boys from brazil
Red monks
The beast within
The Gathering
Escape 2000
Some things never die
Horror
Silent star
When Worlds collide
Dust devil
Dark waters
Captain Kronos - the vampire hunter
Ultraman dvd collection part 1
Beware - Children at play
Witchfinder general
Castle of the walking dead
Tooth fairy
Halloween
The Eagle has landed
L'inferno
The Brides of Dracula
The Curse of the werewolf
The Phantom of the opera
Paranoiac
Kiss of the vampire
Nightmare
Night creatures
The evil of frankenstein
Cookers
Anthropopaghous 2000
Terrore nello spazio
Shark kill
New Outer limits vol 1
Strange invaders
invaders from mars (remake)
Jaws of death
The Abyss
Enemy of the earth
Hemoglobin
Gods army 2
Legend
Ninth gate
Target earth
Wonder showzen season 2
Godzilla Final wars
Dreamcatcher
Waxworks 2
Fall of the house of Usher
The Pit and the pendulum
Bloody moon
Day of the animals
Grizzly
Devil dog
Conquest
League of gentlemen - the movie
Sky high
Stendahls syndrome
Suspiria
Godzilla vs SpaceGodzilla
Marebito
Cinderella
Route 666
Phantasm 1
Phantasm 2
Phantasm 3
Phantasm 4
Lady vengeance
Neverending story
Children of the corn IV
Hellraiser: Hellseeker
Blödaren
Wishmaster
Wishmaster 2
Bermuda triangle
Ultraman dvd collection part 2
Cyclone
Kids in the hall: Tour of duty
The killing of satan
The Hidden 2
Arang
Guyana: Crime of the century
Carlos the terrorist
Unbreakable
Street law
The Reptile
Sarah Silverman: Jesus is magic
Blue demon
Malevolence
Death tunnel
Kolobos
Carnivore
The Funhouse
tommyknockers
The spy who came in from the cold
V - the miniseries
Saving private ryan
Cemetary man
Hex
The Frighteners
Total recall
Big red one
The burning
Dead End Drive-in
Legends of dinosaurs and monster birds
Vacation of terror
Vacation of terror 2
The Demon rat
Dont panic
Chase Morran
Brain damage
Recycle
Dead meat
Dangerous water
Sky captain and the world of tomorrow
The Last broadcast
Wilderness
Living coffin
12 days of terror
Ulysses 31 Vol 2
Omen 30th anniversary edition
Manhattan baby
Snakehead terror
Haunting complete season 1-2
Haunting of #24
La Scorta
How to kill a judge
Night of the werewolf
Day after tomorrow
The Amityville curse
Gargoyles revenge
D-tox
Howling VI
Mosquito
2001 maniacs
Devils backbone
Skeleton man
Stalingrad
One missed call
Children of the corn
Nightbreed
Gremlins
Creepozoids
Leviathan
Silent rage
In the line of duty: the FBI murders


Ja just det, vilken jävla lista. Jag skulle behöva ägna en hel semester åt att se på film. Om det är någon som har kommit så här långt så är den personen åtminstone något intresserad. Någon recension ni skulle vilja se?

Final destination 3 (2006)


Final destination är en rolig liten franschise som har ett enda syfte - att visa ungdomar dö så blodigt och plågsamt som möjligt. Visst, det finns tusentals filmer som har samma agenda men skillnaden mellan dem och FD är att FD-filmerna verkligen njuter av att visa upp allt. Final Destination var relativt tam egentligen, men hade en lagom skruvad humor som funkade. Final Destination 2 var en ren orgie i blod och fick för evigt upp mina ögon för den här filmserien och del 3 är likadan.

En ung kvinna får en vision av att berg och dalbanan hon och hennes vänner precis skall åka kommer att råka ut för en olycka och de kommer alla att dö. Hon grips av panik och det hela resulterar i att nästan alla hennes vänner kliver av, förutom hennes pojkvän som då givetvis omkommer i olyckan. Hon hinner dock inte sörja speciellt länge innan hon inser att döden försöker komma ikapp de som skulle ha dött i olyckan.

Splatter, tuttar, splatter och lite mera splatter. Det är egentligen inte så mycket mer men för att återanvända ett uttryck som jag använt flera gånger, det är som sockervadd för hjärnan. Det är inte nyttigt men det är ack så gott. Bland annat så får vi en scen där en kille blir påkörd baikifrån varpå hela motorblocket kommer flygande och fläkten gör slarvsylta av hans bakhuvud. En annan favorit är scenen där en person ramlar baklänges på en spikpistol, vilket resulterar i en hel del hål i huvudet. Ni förstår vad jag menar. Man skulle faktiskt kunna anklaga filmen för att vara utstuderat sadistisk och... vadå, trodde ni att jag skulle få det till något negativt? Nä, ren och skär underhållning, det är vad det är. Inget man kommer ihåg om 10 år annat än de roliga scenerna. Gillar du splatter så kommer du att gilla den här.

måndag 3 mars 2008

Världens coolaste filmgenre


Detta måste ju vara nazistzombiefilmer. Jag menar, bara nazister i sig är ju ondast i universum, eller hur? Om vi nu pratar om nazister som återvänt från de döda och vill äta människokött, ondare än så kan det ju inte bli? Det enda som saknas är om de åt kattungar levande och vore pedofiler, men det finns ju gränser.

Problemet med just den här genren är att den är ganska liten och de filmer som den skapat har inte direkt varit... bra. Men här är det tanken som räknas. Jag tänkte gå igenom de jag känner till. Lägg gärna märke till de riktigt härligt låga IMDBbetygen de fått om ni går in på länkarna.

Zombie lake (1981) aka Le Lac des morts vivants. Detta är antagligen den sämsta film jag sett i hela mitt liv och jag kan lova er att jag sett en hel del skit som skulle få vilken svensson som helst att bli gråhårig av ren tristess. Till sitt försvar så har den ett riktigt snyggt dvdomslag, vilket räcker för att jag ska äga den.

Oasis of the zombies (1981) är väl egentligen inte mycket bättre men jag har någon sorts skum hatkärlek till den som jag inte riktigt kan förklara.

Shock waves (1974) är däremot riktigt bra. Det är en gammaldags skräckfilm med Peter Cushing, John Carradine och en packe nazistzombier som sovit på havets botten i 30 år och kommer nu upp som pensionärsversioner av Front 242. Rekommenderas.

Joel M Reeds Night of the zombies från 1981 har jag dock inte sett men den ryktas vara ännu sämre än Zombie lake. Någon dag släpps den på dvd och då är jag den första som köper den.

Det finns en thailändsk skräckis från 1989 vid namn Ginseng king som tydligen skall innehålla en nazizombie, så den vill jag givetvis också se. Jag plockade detta från en User comment från IMDB: The most outstanding character is, however, a zombie, who screams "Heil Hitler!" everytime he collides somewhere i.e. collides with tree etc. Also, that zombie is frightened when he sees the swastika and that's how our protagonists realize how to protect themselves from that zombie.
Den vill jag ha.

Annars är det faktiskt rätt tunnsått. Det finns en promo ute på en holländsk nazizombiefilm som jag nu inte kommer ihåg namnet på men den ser helt makalöst cool ut. Filmen verkar dock ha hamnat i produktionslimbo så vi får se vad som händer.
Nu har det faktiskt precis kommit en nazizombiefilm till som jag beställde samma dag som jag läste följande recension:
Den verkar underbar och jag återkommer med recension om ett par veckor.

Detta är de rullar jag känner till men om någon anser att jag glömt en rulle eller två, säg gärna till. Jag vill ha MER.

Edit:
Den holländska nazizombiefilmen jag pratade om heter Worst case scenario och den jävligt läckra promon finns här:

söndag 2 mars 2008

Invasion (2007)


Då var vi där igen. Detta är den tredje remaken av Jack Finneys Invasion of the bodysnatchers och efter två klassiker och en helt ok Abel Ferraraversion så hade jag inte några speciellt höga förhoppningar om den här, vilket i slutändan visade sig vara rätt bra.

Filmen börjar med att en rymdfärja exploderar i atmosfären vid ett oplanerat försök till landning. Nicole Kidman spelar en frånskild psykolog som har problem med sin exmake och dennes relation till deras son. Samtidigt så får hon en patient som påstår att hennes man inte är hennes man (Spelad av Veronica Cartwright från 70talsversionen. Lite fyndigt i alla fall) och, ja, ni förstår ju vart det här är på bäg om ni sett originalet. Kidmans exmake är den första som blir konverterad och nu måste hon inte bara stoppa rymdvarelserna för att ta över världen, hon måste även stoppa sin son från att bli konverterad. Tyvärr så har filmmakarna gjort det stora misstaget att plocka bort alla pods. Nuförtiden så spyr rymdvarelserna i ansiktet på folk eller i mat eller dryck för att sprida smittan vidare. Det känns inte alls lika roligt men funkar väl hyfsat. Tyvärr så är hela filmen en samling klyschor som vi sett flera ggr tidigare så varför man valde att göra den här filmen, ja det kommer jag aldrig att förstå. Till sitt försvar så har filmen faktiskt ett riktigt bra slut och spänningen är faktiskt rätt hyfsad, även om den inte ens kommer i närheten av originalet eller någon av de tidigare nyinspelningarna. Det är en hyfsad scifithriller som skulle fungera betydligt bättre om den inte vore i skuggan av föregångarna. Den duger, och det är väl egentligen ett rätt trist betyg.