Cut and run (1985)

Jag förstår inte riktigt varför jag har ignorerat Cut and Run så länge. Det är en genomgjuten, blodig liten äventyrshistoria med en förvånansvärt bra story för att ha Dardano Sachetti som upphovsmakare och Deodato är en av de klart bästa italogore-regissörerna vilket verkligen syns här.
I Cut and run får vi följa en kvinnlig tvreporter och hennes kameraman som färdas till Sydamerika för att leta efter sonen till tvbolagets chef som försvunnit något år tidigare. De finner honom men hamnar mitt inne i ett knarkrelaterat krig där infödingar utplånat flera knarkfabriker. Mer än så vill jag inte säga om storyn annat än att den håller rakt igenom, vilket faktiskt förvånar mig då Sachetti brukar vara jäkligt ojämn. Å andra sidan är det inte bara han som är manusförfattare vilket kanske förklarar en hel del.

Först och främst så är detta en riktigt snygg film där Deodato och hans fotograf utnyttjat djungeln till maximal effekt. Deodato regisserar med säker hand och lyckas hålla en bra spänning genom hela filmen. Han bjuder även på stora portioner med rejält våld, bland annat en scen där en knarklangare blir kluven på mitten med början i skrevet. Som grädde på moset får vi även riktigt bra skådespeleri överlag, med extra plus till Richard Lynch som galen sektledare och Michael Berryman som ond indian, en roll som han gör utomordentligt bra utan ett enda ord dialog. Utöver dem så finns det en och annan kultskådis som t ex John Steiner, Gabrielle Tinti, Karen Black och Ottaviano Dell'Acqua. Jag får heller inte glömma det fina soundtracket av Claudio Simonetti som låter precis som ett Simonettisoundtrack ska göra på 80talet.
Detta skall visst vara någon sorts halvofficiell "uppföljare" till Cannibal holocaust och även om den filmen kanske inte har så mycket att den där riktigt obehagliga stämningen som Holocaust hade (och inga djur som dödas tack och lov) så har den en bra och brutal nerv som saknas i många äventyrsfilmer i samma genre. Med beröm godkänt.