måndag 18 februari 2008

House of blood (2006)


Olaf Ittenbach. Smaka på det namnet. Här har vi en typisk tysk hårdrockare som älskar skräckfilm (Åtminstone så tror jag att han är det eller så antar jag bara det för att Andreas Schnaaz är en sån som trycker in massor med usel metal i sina filmer. Ittenbach hade i alla fall en rejäl hårdrockshockey i Black Past) och som har varit ambitiös nog att bygga sig en liten karriär på detta med ett gäng superlågbudgetskräckisar som faktiskt varit relativt kompetenta (för att vara amatörfilmer filmade med videokamera) och fyllda med extremt ultravåld. Jag jämför alltid Ittenbach med Andreas Schnaaz som är en liknande kuf, och där är Olaf hästlängder bättre. Detta betyder dock inte att det är speciellt bra, om ens underhållande dock. Det jag sett av Ittenbachs tidiga alster har varit väldigt lågbudget och hyfsat underhållande men jag har inte sett någon direkt talang, annat än ambitionen och specialeffekterna som har varit helt ok. Ändå så gav någon honom en hyfsat stor budget för ett par år sen till Legion of the dead, en rulle som ser bra ut på ytan men som är så katastrofalt usel att jag nästan skämdes. Visst, den är blodig men inkompetent skriven, osammanhängande och flashigt men ack så tomt regisserad. Därför var det med en viss skepsis som jag satte mig ner med några vänner och tittade på Olaf Ittenbachs senaste skapelse House of blood.

House of blood försöker vara lite ambitiös med sin storystruktur. Vi får följa en läkare som hamnar i en bilolycka med en fångtransport ute i ödemarken någonstans i Usa, varpå fångarna kommer loss och dödar vakterna. De tar honom till fånga och flyr norrut, in i skogen. Snart kommer de till ett gammalt hus mitt ute i ödemarken som bebos av någon sorts amishliknande sekt som pratar riktigt gammal engelska med helt förvrängd grammatik. Fångarna börjar döda bönderna, men det visar sig att de är alla någon form av vampyrer och nu börjar slakten. Läkaren blir dock räddad av en ung kvinna och han förstår inte riktigt varför, men lyckas hur som helst ta sig därifrån. Han blir dock gripen av polisen (Ett SWAT-team mitt ute i skogen.........)och misstänkt för morden på såväl fångar som fångvaktare. Det är nu de försöker vara lite finurliga med storyn för givetvis så händer samma sak igen... bussen med fångarna hamnar i en bilolycka, doktorn blir fånge till några förrymda psykopater och de hamnar i samma skumma hus igen = massaker.

Nej, speciellt finurligt är det inte, speciellt som allting är så fruktansvärt ojämnt agerat. De flesta skådespelarna är tyska men det blandas friskt med accenter. I ett fall så har vi två bröder varav en pratar engelska med engelsk brytning och den andre engelska med tysk brytning. Vissa är bra, vissa är totalt värdelösa. Christopher Kriesa som spelar läkaren gör ett helt ok jobb och även Dan Van Husen är ganska rolig att se på när han spottar ur sig sin psykopatdialog. Hur som helst så verkar alla åtminstone ha ganska roligt med sina roller. För övrigt så dyker Jürgen Prochnow upp i en kort cameo som inte är längre än ett par minuter.
Regin däremot, den har en jämn nivå. Ganska låg också. Jag får nästan känslan av att Olaf Ittenbach har fått tag i lite rolig kamerautrustning som han aldrig prövat förut och använt filmen för att testa sina nya kamerarig eller slowmotionfunktionen. Aldrig har vissa kameravinklar känts så onödiga. Det hela är dock inte så värdelöst som Legion of the dead så det kanske finns hopp ändå. Fotot är förutom det lite överdrivna kamerajobbet ganska snyggt och det är åtminstone inga problem att se vad som händer, alltså inga häftiga skakiga kameror som tyvärr är så vanligt nuförtiden. Det vore trevligt om Ittenbach kunde göra en bra film någon gång för en sak kan han och det är gore.
Huvuden exploderar, kroppsdelar slits av, skallar krossas, ja det finns ingen ände på allt mys som Ittenbach kokat upp. Effekterna är för det mesta även riktigt bra gjorda vilket faktiskt är det som räddar filmen från att vara totalt medioker. Om du är ute efter en saftig gorerulle utan att ha några speciella krav annat än en rejäl mängd teaterblod och sjysst hudfärgad latex så kan jag rekommendera den här filmen. Annars blir det tyvärr lite svårare då den är rätt taffligt gjord överlag. Är du svältfödd på skräck så kanske den duger, och den är ju bättre än Legion of the dead. Annars, keep away.

1 kommentar:

Fred Anderson sa...

Legion of the dead var riktigt, riktigt trist. House of blood var något bättre, så jag håller med dig i allt faktiskt :)