Här är den. Filmen som helt själv (mer eller mindre)drog igång allt hallaballo om videovåld på 80talet. Visst, det finns en mängd andra titlar som var inblandade, men jag anser att det är den här som är numero uno. Allt på grund av sin titel.
Filmen är enligt splattermått inte ens speciellt blodig och det är då det blir intressant att en film kan bli så notorisk just pga titeln. Nu är det ju inte riktigt så, men jag är ganska säker på att alla föräldrar och myndighetspersoner som skrikit om att skydda ungdomarna inte ens har sett filmen själva. Att filmen är rakt igenom obehaglig är något som de inte hade någon som helst aning om. Det finns en orsak till varför detta är en av de mest hyllade skräckfilmerna från 70talet.
Handlingen känner vi igen. Vi får följa ett antal ungdomar ute på resa någonstans ute i Texas obygd varpå de stöter på en av filmhistoriens mest skruvade familjer som inkluderar allas våran Leatherface. Vad som gör familjen (och filmen) så obehaglig är precis som i en bra skräckroman vad den antyder än vad den visar. Vi får se familjens hem, vi får se vad den gör men inte varför och man kan bara undra vad den gjort tidigare och varför den blivit som den är. Mer behöver vi inte veta, och vi behöver definitivt inte någon remake som så fint förklarar detta.
Tobe Hooper kommer alltid att vara känd för att han skapat denna film, men han har haft oerhört svårt därefter att visa att han är ett så starkt kort som filmen visar. Hoopers filmografi är minst sagt ojämn. Poltergeist är en av hans bästa filmer men man känner rätt starkt att Steven Spielberg varit väldigt inblandad. Lifeforce tycker jag själv är gravt underskattad, men man får inte känslan av att det är något personligt verk han skapat. Utöver det så tycker jag att det jag sett av hans regiverk är rätt uselt, som t ex The Mangler eller den riktigt usla Toolbox murders. Det här känns lite konstigt då TCM är en snyggt fotad film med ett bra öga för kompositioner och ett läckert kameraarbete överlag. Miljöerna är sannerligen perfekta, huset är ett mästerverk i makaber scenografi och om man överhuvudtaget måste man klaga på något så kan det möjligtvis vara skådespeleriet som känns lite ojämnt, men inte tillräckligt svagt så att det förstör. Överlag så är det en fint obehaglig liten skräckfilm som förtjänar sitt rykte, inte för att det är världens blodigaste film som man felaktigt trodde när man var 10 år gammal utan för att det verkligen är en film som gett en riktlinje för hur en riktigt bra skräckfilm ska vara.
Ja, jag gillar den här filmen. :)
3 kommentarer:
Jag är en av de få som gillar The Mangler förresten.
Men TCM är stenhård. Fortfarande en riktigt bra film! Iofs tycker jag rullstolskillen är bra störig, men å andra sidan är väl det meningen också :)
Jag hade inte sett TCM på säkert 10-12 år nu när jag såg den i helgen och jag blev chockad (precis som jag blev förra gången) hur jäkla tät och välgjord den verkligen är...
Nu har jag inte sett Mangler på rätt länge, men med tanke på att jag inte kommer ihåg ett smack om den annat än att jag inte gillade den säger väl en hel del.. :) Fast den dyker ju upp i reabackar överallt och det är ju en film jag inte har så den kommer väl att inhandlas förr eller senare... ;)
Fördelen med The Mangler är att den är jävligt gory. Sedan gillar jag miljön.
Men skådespelarna suger ganska hårt och Robert Englund fungerar inte riktigt med sitt överspel. Jag gillar dock Ted Levine som snuten.
Jag tycker den påminner väldigt mycket om ett extra långt avsnitt av Tales from the crypt eller nåt sånt, när de gäller stämningen och glimten i ögat.
Skicka en kommentar