They came back (2004)

Dags för en aningen surrealistisk fransk arthousezombierulle. Det låter väl smaskens?

They Came Back (originaltitel Les Revenants) har en story som är aningen lik John Ajvide Lindqvists svenska skräckroman Hantering av Odöda som kom två år senare och man undrar om Lindqvist sett filmen och fått för sig att skriva en egen version. Det som skiljer de två är att Robin Campillos film är mer en metafor över hur livet går vidare när någon nära går bort och hur man hanterar detta. Lindqvists bok har vissa inslag av detta men koncentrerar sig mer på skräckelementen där filmen är lite mer långsam och filosofisk. Filmen handlar om en mystisk händelse där alla som dött de senaste 10 åren helt plötsligt kommer tillbaka, hela och rena men lider av något symptom som gör dem långsamma och förvirrade. Det hela utspelas i en mindre fransk stad där 13000 personer helt plötsligt knackar på dörren och vill ha tillbaka sina gamla liv. Det hela är dock en process som inte är så lätt och militären kallas in för att bevaka och studera dem på vägen tillbaka till livet de hade förut, vilket inte är så lätt då många har svårt att acceptera att de personer som de sörjt helt plötsligt är tillbaka. Det är dock något mystiskt med dem då de inte sover och man märker att de har en tendens att samlas på nätterna av en anledning som man inte känner till. Att de sedan är 5 grader kallare än vanliga människor ökar på mystiken, och känns aningen konstigt i en sexscen mellan en levande och en återvändare. Vad som är mer intressant är att man ibland får känslan att de minnen som de har är inlärda.

Det hela låter ju som en ganska spännande film, men det är det egentligen inte förutom mysterieelementen som man aldrig går in speciellt djupt på. Filmen koncentrerar sig mer på just känslorna när en förlorad fru eller son helt plötsligt är tillbaka och hur alla hanterar detta på helt olika sätt. Vissa är glada, vissa är mer misstänksamma. De återuppstigna människornas beteende gör inte saken bättre. Ett annat problem är att ju längre filmen går så närmar den sig ett fantasyelement som inte förklarar speciellt mycket och kulmen på detta är ett slut som fått mycket kritik. Det är inte så att slutet är dåligt, det är bara det att det skapar mer frågor än vad det besvarar. Låt er dock inte avskräckas av detta. They Came Back är en ganska bra film som är helt igenom vacker och välfotad och har en sorts drömsk stämning som passar utmärkt till manuset. Att den inte förklarar allt man får veta var inget som direkt störde mig, utan satte igång mitt tankearbete och det är alltid bra så länge stämningen är den rätta och filmmakarna inte bara vill vara avant garde och mystiska. Robin Campillo regisserar långsamt och stämningshöjande och det vita, ljusa fotot passar alldeles utmärkt till detta. Skådespeleriet är rakt igenom bra och alla skådespelare gör ett bra jobb som karaktärer i denna fantastiska historia. Toppbetyg får den inte men om du inte är rädd för lite vagheter och tycker att detta låter som en fascinerande film så tror jag nog att du vågar se den. Förvänta dig dock inga utslitna tarmar utan ta emot lite fransk lågmäld dödsångest istället.