söndag 22 juni 2008

The incredible melting man (1977)



Ytterligare ett tomt hål i mitt hjärta har fyllts upp. Jag är äntligen ägare till The Incredible Melting man på dvd. Det är ju så ibland, det känner väl de flesta igen, att visa titlar passar så fint in i dvdsamlingen att man måste ha dem, vare sig de är bra eller dåliga. Inte? Nåväl, jag är lite halvnöjd åtminstone. The Incredible Melting man har ju helt klart en av världshistoriens bästa titlar och handlingen i sig är ju helt brilliant:

En rymdfarkost vars mål är Saturnus råkar ut för någon sorts olycka och den ende överlevande astronauten har fått någon konstig åkomma som gör att han inte bara smälter, utan han verkar även ha fått smak för människokött. Hur brilliant är inte den handlingen? Om nu bara filmen åtminstone hade varit en tiondel så bra...

Problemet med The incredible Melting man är bara att det är en oerhört tråkig film som endast räddas av en ung Rick Bakers riktigt fina effekter. När den smältande astronauten rymmer så är det givetvis oerhört viktigt att han fångas in, men de enda som skickas ut för att jaga honom är en läkare som mestadels bara sitter och dricker kaffe och oroar sig över sin gravida fru, och en general som bara dricker kaffe och äter. Manusförfattaren löser detta genom att låta den före detta astronauten söka sig till läkarens hus. Mot slutet så dyker en sheriff upp för att hjälpa till och han är åtminstone lite mer livlig som karaktär men då är det redan försent. Det är inte speciellt roligt att se karaktärerna sitta och oroa sig över en kopp kaffe eller en bit mat samtidigt som de inte gör ett skit för att hitta den smältande mannen. Då och då får vi några scener där någon dör och de är hyfsat regisserade men då har man redan tappat intresset. Den sista kvarten kommer dock igång lite mer då vi får lite mera blod och ännu mera slem men det gäller att hålla sig vaken så långt vilket jag hade stora problem med. Fotot är väl annars det filmen har på sin plussida och kompenserar väl lite till och man får väl ha i åtanke att detta är lite av en hyllning till 50talets liknande skräckfilmer, speciellt om man läser följande dialog som är saxad från imdb.com:

Dr. Ted Nelson: Steve escaped.
Judy Nelson: Oh God. What're you gonna do?
Dr. Ted Nelson: Uh... did you get some crackers? I told you yesterday that we needed some crackers.
Judy Nelson: Oh, I forgot. I knew there was something... Y'know there's uh, there's a pad right by the phone y'know, you could write it down too.
[she brings over his soup]
Judy Nelson: So what about Steve?
Dr. Ted Nelson: So, we don't have any crackers?
Judy Nelson: Ted. Steve?
Dr. Ted Nelson: Steve? I've got to go out and find Steve.

Det är sådan dialog och vissa scener som uppenbart är skrivna med glimten i ögat som får mig att tro att detta var meningen som en parodi. Jag är dock inte säker och även om det nu är en parodi så är den tyvärr bitvis dödligt tråkig. Men min dvdsamling innehåller nu en film med titeln The Incredible Melting man, så det är väl ok då. Ingen rulle jag egentligen rekommenderar annat än för fans av Rick Baker.

3 kommentarer:

Fred Anderson sa...

Bra titel, cool makeup... och trist film. Tyvärr! Dags för en remake!

Jocke Andersson sa...

Jepp, här har vi verkligen en rulle som skulle kunna bli riktigt rolig i rätt händer....

Anonym sa...

Måste säga att jag tycker filmen fått onödigt mkt skit på imdb. Den är ju klart inte för alla, men att hävda att den är "ologisk" och har ett "downbeat" slut är ju så typiskt amerikanare. Man har ju klart sett både sämre US- och italienska filmer. Tycker snarare att den är lite cross-over samt inte helt förutsägbar. Det är just det som gör filmen speciell.