Igår såg jag om 30 days of night och jag tänkte bara slinka in ett litet inlägg om att filmen lätt håller för flera visningar. Det är så jäkla skönt att se en skräckfilm där den utsatta gruppen överlevande inte för en gångs skull slits sönder av interna konflikter. Visst, det finns, men hålls på förhållandevis låg nivå. Miljöerna är helt perfekta för en skräckfilm och jag undrar varför det är såpass få filmer som utspelar sig i vintermiljöer. Vi slipper också allt elände som Anne Rice gett världen, de gotiska och romantiska vampyrerna. Här pratar vi rovdjur som bara lever för jakten... Har du inte sett den så gör det.
Här är min gamla recension
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tyckte det var en jävligt bra rulle, och garanterat en av de bästa jag sett i genren på många år. Och som du säger, skönt att slippa alla mesiga goth-vampyrer med kråsskjorta :)
Jag älskar också att huvudvampyren ser ut som att han klivit direkt ut ur en tysk stumfilm. :)
Skicka en kommentar