Någon gång under vintern runt 1990 eller 1991, på den tiden bra film innebar suddiga vhskopior på filmer man läst om i Fangoria, så hade jag och en vän skaffat oss en hög med oklippta piratkopior som vi beslutade oss för att ägna en hel helg åt. För att maximera stämningen så beslutade vi oss att åka ut till hans sommarstuga en liten bit utanför byn och vi valde verkligen rätt tillfälle då det var en av de där vintrarna förr där snön låg meterdjup, temperaturen låg på minus 20 och snön knarrade under fötterna i en natt som var kristallklar. Ett perfekt scenario för film alltså. Jag kommer inte ihåg vad vi såg för filmer den natten, förutom Giorgio Ferronis underbara Night of the devils och Roger Evans Forever evil. Vad jag vill få sagt med det hela är att under speciella omständigheter så kan till och med en medioker film bli helt ok, och helt sonika så har jag gått omkring i nästan 20 år och tyckt att Forever Evil var just en helt ok liten film. Så när det var dags att se om den så förberedde jag mig på det värsta...
Men är då Forever Evil verkligen så usel? Njae, det kan jag väl inte påstå. Att säga att den är bra är väl inte helt riktigt heller, men den är åtminstone ambitiös. Filmens första halvtimme är till och med faktiskt ganska bra, åtminstone om man jämför med många liknande filmer från samma era. Vi får följa några goda vänner som åker ut till en stuga för att fira något och inom 30 minuter så är alla utom en döda, i ett scenario som påminner en hel del om Evil Dead. Det är egentligen efter det som filmen börjar på riktigt och nu börjar tristessen sakta krypa in. Det var givetvis den onde guden Yog Kothag som låg bakom det hela och när Marc, vår hjälte, möter en kvinna som påstår sig ha varit med om en liknande händelse så börjar de söka efter sanningen. Yog Kothag vill komma till vår värld och till sin hjälp har han en odödlig fastighetsmäklare (som låter som om hans förra jobb var i Rymdimperiet) och en zombie! Just det, en hel zombie.
Nej, Forever evil är inte en bra film men jag har åtminstone sett betydligt sämre. Filmens största problem är att den är 120 minuter lång där det mesta är scen efter scen med halvdant agerad dialog. Som jag tidigare nämnde så är filmens första halvtimme ganska lovande men tiden fram till den sista konfrontationen med Yog Kothags minions består nästan bara av prat i en hel timme där det enda som får en att uthärda är några trevliga och blodiga drömsekvenser. Att musiken sedan låter som midivarianter av porrfilmsmusik gör inte direkt saken bättre. Regissören gör ett ganska ok jobb men har uppenbarligen en fetisch för POVsekvenser (Point of view, när kameran filmar ur ögonen på en karaktär/ett monster) och överdoserar totalt, så att man efter en tid börjar sucka varje gång en sån sekvens sätter igång. Manuset är ambitiöst, men skådespeleriet är alldeles för träigt för att verkligen få det att fungera. Filmen kommer igång lite i den sista halvtimmen men det är verkligen en låååång transportsträcka dit och jag har en viss förståelse för de som inte lyckas ta sig hela vägen. De som lyckas stå ut ända till slutet får åtminstone en hel del relativt välgjort gore. Annars är nog detta endast för 80talsfetischister. Fast jag gillar verkligen filmens grundidé, att köra igenom ett helt skräckfilmsscenario i filmens början och sedan visa vad som hände efteråt...
Sen så är faktiskt en av filmes drömsekvenser än i denna dag riktigt slabbig, där en gravid kvinna sliter upp sin mage och plockar ut fostret... Antagligen den scen som ser till att filmen blir ihågkommen i framtiden.
För er som ändå tycker att det här verkar intressant så kan jag rekommendera denna länk där regissören går igenom hela den långa processen med att göra lågbudgetskräck. Han pratar där om en Directors cut som bara finns på vhs, men den har nu blivit släppt på restaurerad dvd och det var den versionen jag såg. Den innehåller även ett mycket underhållande kommentarspår där regissören och manusförfattaren, fullt medvetna om vad det är för film de har gjort, berättar om hur filmen kom till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar