Att få en såpass enkel transition som att gå i en trappa att se snyggt ut, det är då man gör skillnad på regissör och Regissör. Mario Bava var verkligen i en helt egen klass när det gällde kameraarbete och ljus, och när varje scen är är ett eget litet konstverk i sig så är det inte svårt att inse hans storhet.
Blood and Black lace är en av de filmer som sägs ha skapat Giallo genren i Italien. En person iklädd svart rock, svart hatt och och en ansiktslös mask börjar mörda modeller på ett modehus i Rom, allt för innehållet i en dagbok som det första offret skrev. Mer än så tänker jag inte gå in på, speciellt som storyn är filmens enda svaga komponent. Såpass snygg som filmen är, lika tunnt är manuset. Det finns helt enkelt inga direkta huvudpersoner som vi får följa. Kanske ett estetiskt val, vad vet jag, men i slutändan så gör det ingenting då det är Bavas visuella sida som vi får koncentrera oss på och det är verkligen inte fy skam. Varenda scen är full av stämningsfulla färger och toksnygga kamerapositioner så man bryr sig inte om den tunna storyn. Det är bara att njuta. De roliga mordscenerna är inte dumma de heller. Inte speciellt grafiska, tvärtom, men härligt fantasifulla och väldigt brutala.
Har du inte sett den, se den! Har du sett den, se om den. Eller varför inte se om Kill baby kill eller Black Sunday?
2 kommentarer:
Må si jeg ikke var kjempe imponert første gang jeg så Blood and Black lace, men med litt ettertanke, så er det absolutt en bra film. Men jeg tror jeg må se den en gang til for at den skal sitte ordentlig.
Det är väl det också att det verkar inte finnas någon riktigt bra release. Jag har VCI och den var lite för soft i bilden
Skicka en kommentar