Hell of the living dead (1981)

Här har vi den ultimata skräpzombiefilmen genom tiderna, den som jag själv misstänker gett genren den aningen dåliga namn som den har. Exakt vad som är felet med den är inte det lättaste att peka ut, snarare att det skulle ta så lång tid att plita ner allt att jag skulle göra slut på allt utrymme jag har i den här bloggen. Det är en perfekt film för att se i goda vänners lag och ta några kalla öl, även om jag skulle avråda från att dra igång någon sorts tävling då det lätt skulle kunna sluta i alkoholförgiftning. Filmen har så många kontinuitetsproblem att det blir smått skrattretande att se i eftertexterna att det fanns två personer som var assignade för detta.

Handlingen är någon sorts Dawn of the dead ripoff. En olycka sker i ett forskningslabb på en ö utanför Nya Guinea och de levande döda börjar vandra omkring. För att få stopp på detta så skickar man ett Swatteam. Just det, ett Swatteam på fyra man utrustade med gamla Thompsonkulsprutor. De jönsar omkring i Spanie... jag menar Nya Guinea och plockar upp några journalister på vägen som babblar en massa om journalistisk integritet och så håller man på så här tills alla är döda. Ungefär.

Filmen skall utspela sig i Nya Guinea men spelades in i Spanien. Hur får man detta att se mera autentiskt ut? Jo, man filmar lite scener där karaktärerna i filmen stirrar på något utanför kameran och klipper in scener från en naturdokumentär. Problemet är att de scenerna är av betydligt sämre bildkvalite än själva filmen. Speciellt intressant var den version av filmen som jag såg på 90talet där filmen var i widescreen och dokumentärscenerna i fullscreen. Att vissa av djuren i scenerna inte ens finns i Nya Guinea gör ju saken bara bättre. Till sitt försvar så har man ibland gjort ett relativt bra jobb att fejka vissa scener, men det är inte speciellt ofta. Lite extra roligt är när man klippt in scener från något nyhetsreportage och dubbat över med dialog som "You have to shoot them in the head!"

Handlingen känns påhittad under tiden man spelade in filmen och de dubbade skådespelarna gör sitt bästa för att se allvarliga ut, vilket blir extra intressant t ex i scenen där en swatsoldat söker igenom källaren i ett övergivet hus, hittar en ballettklänning, sätter på sig den och börjar dansa runt varpå zombierna raskt äter upp honom. Jösses.

Men, och det finns faktiskt ett men, och det är att Bruno Mattei är en betydligt bättre regissör än gemene Andreas Schnaaz och allt annat pack som gör skräpfilm. Mattei vet hur man hanterar en kamera och hur kasst det än är så ser det ganska bra ut och man har faktiskt aldrig tråkigt - tvärtom. Vissa scener helt tagna ur sitt sammanhang kan till och med vara riktigt stämningsfulla. I extramaterialet på dvd så pratar Mattei om att det fanns ett annat manus som var betydligt bättre och det kittlar ju splatternerverna lite. Sen så har Mattei av någon anledning kommit över en massa Goblinmusik från Contamination och Dawn of the dead, vilket inte gör saken sämre direkt. Gott om splatter finns det också. Makeupeffekterna kanske inte är i Gianetto De Rossi klass, men det är gott om dem och för en gorehound så är detta finfin underhållning. För fans av genren alltså. Ingen annan.