söndag 13 april 2008

Cloverfield (2008)


Nu har jag sett vad som antagligen är den perfekta amerikanska monsterfilmen. Det är såhär den amerikanska Godzillaremaken borde ha varit. Cloverfield är ett 85 minuter långt klockrent slag i magen från början till slut.

Det börjar lite långsamt. Vi får följa Rob och Beth som vaknar upp i en lägenhet i New York och allt är jätteputtinuttigt. Vi hoppar raskt fram några veckor och befinner oss på en överraskningsfest för Rob som skall flytta till Japan inom några dagar och det hela skall dokumenteras med videokamera som en present till Rob. Beth dyker upp och vi får se att relationen som Rob och Beth påbörjade har halt om halvt brutits upp då han inte velat fördjupa den då han skall flytta. De börjar bråka och Beth lämnar lägenheten. Precis då händer något. Hela byggnaden börjar skaka och genom fönstret ser de en enorm explosion mitt inne i Manhattan. När de kommer ner till gatan kommer ett stort objekt flygande och landar på gatan i närheten av dem och det visar sig vara frihetsgudinnans huvud! Något stort och väldigt elakt är löst på New Yorks gator och våra hjältar, med videokamera i högsta hugg, beger sig mot Brooklyn bridge för att försöka fly ut ur staden. På vägen dit så får Rob ett telefonsamtal från Beth som antyder att hon är skadad och fångad i sin lägenhet. Givetvis måste Rob bege sig dit för att försöka rädda henne, samtidigt som armén kämpar mot det enorma monstret och de mindre varelser som dykt upp i horder...

Det finns inget att klaga på här. Jag älskade verkligen den här filmen. Det tog en stund innan allt gottigt började, och jag började gäspa lite men insåg snart att det egentligen var ett perfekt sätt att sätta upp karaktärerna på. Hela konceptet med att det filmas av karaktärerna fungerar klockrent och man får reda på väldigt lite, egentligen ingenting faktiskt, om varelsernas ursprung och det gör faktiskt filmen ännu bättre. Specialeffekterna är helt suveräna och det hela blir en oerhört nagelbitande och obehaglig upplevelse och man lider med karaktärerna från början till slut. Skådespeleriet? Inget negativt att säga där heller. Jag kan inte säga annat än att: Se den. Avguda den.

2 kommentarer:

Fred Anderson sa...

Jag har inte vågat se den än, på grund av hypen... men om nu till och med du gillar den så måste den vara sevärd på nåt sätt. Ska göra ett försök!

Jocke Andersson sa...

Det är en rejält smaskig monsterfilm med riktigt bra effekter och en cool story. Det man möjligtvis skulle kunna störa sig på är just konceptet att allt är filmat, men jag tycker personligen att det fungerar klockrent. :)