torsdag 3 april 2008

Frontière(s) (2007)


Hype hype hype. Det är väl ungefär vad som gäller för den här filmen. Första gången jag hörde talas om den så pratades det om hur bra och oerhört blodig och brutal den skulle vara så då byggdes det upp en viss förväntan. Jag borde dock ha anat lite sparvhökar i träsket när jag insåg att själva storyn var riktigt klychig. Vi får följa några personer på flykt undan lagen som stannar till på ett litet hotell mitt i ingenstans på den franska landsbygden. Ägarna till hotellet visar sig vara kannibalistiska nazister och ni förstår ju hur det här kommer att fortlöpa då man har sett allting förut, i bättre (och sämre måste jag faktiskt säga, lite till filmens försvar) filmer.
Det största problemet var dock inte att man sett allt förut utan att regissören fått för sig att man ökar intensiteten i en scen om man skakar kameran extra mycket. Flera av filmens mest intensiva scener består av massor med snabba klipp och kameran är överallt. Flashigt, tomt och migränframkallande. Jag kan tåla lite shakycam, och kan till och med tycka att det passar alldeles utmärkt i vissa fall men det här kändes som att titta på en kamera fastsatt på en studsboll.
Att storyn var klyshig behöver inte betyda döden för en film men man måste ha åtminstone något litet extra. Lite egensinning humor kanske, några coola cameos, lite extra naket, listan är lång. Frontière(s) enda styrka där är att de elaka kannibalerna är nazister, vilket är rätt underhållande i matbordsscenen de rippat rakt av från TCM där familjens patriark är en gammal nazist som skriker gamla slagord som Arbeit macht frei. Mer intressant än så blir det dock inte egentligen.
Speciellt blodig är den inte heller. Det pratades varmt om en massa gore och slask, men speciellt blodigare än vilken Hosteluppföljare eller tcmripoff som helst är det inte. Några hälsenor som ryker, en exploderande skalle och kropp vs sågklinge-situation, men inte mer blodigt än något annat.
Skådespeleriet är väl ok, men tyvärr så är det väldigt svårt att hitta några sympatiska karaktärer. De är antingen svin eller hysteriska. Speciellt hjältinnan har en tendens att gå en på nerverna då hon pendlar mellan spastiskt nervvrak och hård hämnare, vilket känns väldigt konstigt.
Om jag ska ge ett plus för något så är det för de riktigt stämningsfulla scenerna i början av filmen där huvudpersonerna åker bil på natten genom den franska landsbygden. Sen är det väl så att Frontière(s) inte är en dålig film. Den är underhållande och till och med lite spännande i någon scen. Det är bara det att den har inget eget att komma med. Alls.

2 kommentarer:

Fred Anderson sa...

"Speciellt blodig är den inte heller. Det pratades varmt om en massa gore och slask, men speciellt blodigare än vilken Hosteluppföljare eller tcmripoff som helst är det inte. Några hälsenor som ryker, en exploderande skalle och kropp vs sågklinge-situation, men inte mer blodigt än något annat."

Så där brukar jag också resonera. Man kanske har blivit skadad ändå, med tanke på att många kräks bara av såna "småsaker" :)

Jocke Andersson sa...

Man får högre krav för varje film man ser. Undrar hur man är i skallen om 10 år? :)