Cemetary gates (2006)

Här har vi en film som jag antagligen aldrig tagit i med tång om jag inte blivit tipsad av den via en annan blogg, vars filmsmak vanligtvis går hand i hand med min. Fred skrev de magiska orden "Massivt gore" in sin recension så då var det ju kört för min del...

Cemetary gates handlar en muterad tasmansk djävul som traskar omkring på en kyrkogård och den omkringliggande skogen och sätter i sig människor på absolut blodigaste sättet möjligen. Handlingen kan vi glömma, den är inget att hänga i julgranen direkt och är bara något löst trams för att hålla ihop alla gorescener, vilket fungerar alldeles utmärkt för mig speciellt som man märker att filmmakarna varit på gott humör när de gjorde filmen och detta lyser igenom väl. Blod och humor är det viktigaste här och även om inte all humor funkar så gör den det tillräckligt för att allt ska flyta på bra.

Skådespeleri? Jo, det finns. Inget mycket att orda om det, annat är att det är ganska dåligt, men eftersom nästan alla karaktärer bara finns där för att få någon viktig artär uppsliten så gör det inte så mycket. Pluspoäng för Howard Berger och Greg Nicotero som dyker i småroller som offer i en riktigt rolig scen. Själva filmen är uppenbart gjord på en ganska låg budget men filmandet är rent och snyggt, vilket gör det ännu lättare att tycka om det här.

Den tasmanska djävulen är en väldigt uppenbar kille i dräkt, men det är en rätt rolig dräkt, inte helt seriös och man visar gärna upp den hela tiden vilket, åtminstone för mig, ökar underhållningsvärdet ännu mer. Nu ska jag dock inte lura i någon att detta är en bra film för det är det inte. Men det är en väldigt blodig och kompetent filmad gorefilm där man använt litervis med fejkblod och ibland räcker ärlighet väldigt långt, precis som för filmmakarna. Vill du ha massor med professionellt filmat gore löst ihopknuten av en lätt handling och skådespeleri som åtminstone inte är pinsamt - se Cemetary gates.