Ok, Brian Yuzna var inblandad i Re-Animator så hans producentroll ser jag som nästan obefläckad. Han var även inblandad i sådana fina rullar som Darkness, Dagon och Guyver. Däremot så har hans regissörskarriär inte varit lika het. Bride of Re-Animator var hyfsat underhållande, men inte på långa vägar lika mycket som originalet. Return of the living dead III var en helt ok zombierulle, men härom året såg jag Beneath still waters, som verkligen var en besvikelse. Ytterligare en spik i kistan är Faust: Love of the damned, som är baserad på en serietidning om en kille som säljer sin själ till djävulen för att återfödas som någon sorts elak superhjälte med dubbla knivblad på händerna. Tyvärr så är detta nog en av de sämsta serietidningsfilmatiseringarna jag någonsin sett, mestadels tack vare riktigt uselt skådespel och riktigt dåliga effekter.
Filmen börjar med en massaker på en ambassad. När polisen kommer in så hittar de en psykopat med långa knivar på händerna som har massakrerat samtliga i byggnaden. Han vet inte vem han är och blir raskt skickad till ett mentalsjukhus. Det visar sig snart att han är en målare vars flickvän blir torterad till döds och som kommit fram till att livet är slut, men precis innan han tänkt hoppa från en bro så får han ett erbjudande från den mystiske M. Om han skriver på ett kontrakt och säljer sin själ till honom så får han instrumenten som skall hjälpa honom att hämnas. Våran hjälte blir givetvis blåst då den gode M givetvis är en elak jävel som ska kalla fram något ännu elakare i en ritual. Våran hjälte blir nu någon sorts elak superhjälte som hoppar runt i trikåer och slaktar elakingar med sina knivar.
Nä, inte mycket fungerar här. Mark Frost som spelar huvudrollen är riktigt jävla dålig faktiskt och det är inte många av resten av ensemblen som klarar sig med hedern i behåll. Jeffrey Combs som en poliskommisarie som kommer allt på spåren, Monica Van Campen som en sexig dominatrix och Andrew Divoff som M är de enda som inte behöver skämmas, men resten är bedrövligt, speciellt huvudrollsinnehavarna. En liten kul grej är att Ronny Svensson dyker upp i en roll som en av M:s hantlangare. Någon stor skådis är han inte, men han verkar uppenbarligen ha kul. Men sen är det bara bedrövligt. Manuset är väl egentligen helt ok, men det räcker inte när man får skåda huvudpersonen iklädd någon sorts muterad variant av Batmandräkten och ser mest ut som någons egna hemgjorda kostym. Goreeffekterna är många, men rätt tråkigt utförda och det hela blir bara flopp. Upplösningens Homonculus är kul designat, men dåligt filmat och lite väl uppenbart en miniatyr. Vanligtvis så brukar jag ha överseende med sånt, men när filmen är så usel så blir det svårt. Annat än några roliga skådespelare och våldet så har filmen inget att komma med tyvärr.
2 kommentarer:
Det känns aldrig som om Yuzna har haft "det där" som regissör. Producent, absolut, men som regissör känns han blek. Det hade varit roligare att se till exempel Stuart Gordon ta sig an Faust.
ROTLD3 är den enda film av honom jag sett som jag gillat, resten är väldigt blekt. Har Rottweiler liggande, tänkte se den framöver... Paul Naschy är ju med i en liten roll så helt värdelös kan den ju inte vara. :)
Skicka en kommentar