The Redsin Tower (2006)

ToeTag Pictures är en liten independent filmstudio i Usa som producerar lågbudget gorefilm mer eller mindre utan story. Deras August Underground trilogi är en serie filmer sedda ur en eller flera seriemördares synvinkel och vad jag förstår väldigt blodiga. De har fått viss kultstatus då filmerna tydligen är lite mer välgjorda än gemene mans amatörgorefilmer, men då jag själv inte har något intresse av gore utan story så har jag skippat dem. 2006 släppte de däremot The Redsin tower som är deras första försök att göra en film med en riktig handling, samtidigt som de utlovar en rejäl goreorgie. Nu kan jag ju givetvis inte jämföra med de andra filmerna då jag inte sett dem, men om detta är deras första försök till att skriva en riktig story så kommer ToeTag Pictures att bli något att räkna med inför framtiden. Perfekt är det absolut inte, men förvånansvärt välgjort och bitvis riktigt snaskigt blodigt.

The Redsin Tower har en ganska enkelt story, ingenting vi inte sett förut. Den unga tjejen Kim har precis dumpat sin aningen kvävande pojkvän som börjar prata lite väl mycket om framtiden, trots att de fortfarande går i skolan. Hennes bästa vän sliter med henne på en fest, men den blir avbruten då hennes ex ringer polisen. De bestämmer sig istället för att åka till The Redsin Tower, en övergiven byggnad mitt ute i skogen, för att festa vidare. Den psykopatiske pojkvännen följer dock efter dem och han är ganska arg efter att Kims kompisar misshandlat honom. Som om det inte skulle vara nog så vilar ganska onda krafter i Redsin Towers väggar...

Det finns inget originellt över Redsin Tower. Handlingen känns hämtad från ett dussintal liknande filmer där den känns väldigt nära Night of the Demons och Evil Dead. Det positiva är att även om man sett allt förut så har det för det mesta varit sämre än det här. Fred Vogel, filmens regissör, och ToeTag Pictures hade uppenbarligen ingen enorm budget att leka med men man får intrycket att de verkligen satt sig ner och spånat fram vad de verkligen klarar av att visa upp. Storyn må vara klyschig, men känns aldrig fjantig. ToeTag är helt klart fans av genren och det syns. Karaktärerna har vi alla sett förut, men man har även där fått tag på skådespelare som klarar av att hantera dialog. Ingen kommer nog att vinna några priser men de känns hyfsat naturliga. The Redsin Tower är en riktigt trevlig location och fotot är förvånansvärt bra, speciellt med tanke på att den utspelar sig nästan konstant i Redsin Towers mörka korridorer. Vogel är en kompetent regissör som mjölkar ut stämningen ur sina kulisser så mycket han kan och det finns en hel del riktigt mysiga scener när festgänget undersöker det gamla tornet. Filmens enda problem är dock att manuset tar alldeles för lång tid på sig. Det dröjer nästan 40 minuter innan man kommer till platsen där allt det gottigaste ska hända, och även om det är hyfsat välspenderade minuter med karaktärerna så är det faktiskt på tok för lång tid då filmen bara är 85 minuter lång. Den blir aldrig tråkig, men det är lite av en transportsträcka, speciellt om det är gore man är ute efter. För det är väl de ni är mest intresserade av? Gorefaktorn. Hur är den då?

Jo, nog är det blodigt allt när det snaskiga äntligen anländer. Personer hackas sönder med yxa, halsar skärs av, tarmar slits ut och det är en hel del slem och maskar och sånt där annat extra mysigt, allt utfört med klart kompetenta effekter. Vi får även mycket naket så för exploitationfans med lite tålamod så blir filmens sista halvtimme mycket trevlig. Överlag så är detta en klart godkänd liten rysare som levererar både stämning och gore, och står snäppet ovanför all liknande Direct To Dvd skit som prånglas ut i stora mängder nuförtiden. Jag hade inga direkta förväntningar så jag blev positivt överraskad över hur pass välgjord filmen egentligen var. Den är inte perfekt men som ett tecken på vad ToeTag Pictures är kapabla till så är den en väldigt trevlig vink inför framtiden.