Att drömma sig bort till något annat än den tråkiga tillvaro man lever i är är ju bara naturligt. Själv brukar jag drömma om att hitta den där magiska portalen i Outlook som ska ta mig iväg till någon postapokalyptisk värld fri från räkningar, pendling och tråkigt arbete, där jag som ende möjlige hjälte måste rädda några dussin halvnakna kvinnor från en elak, lättdödad onding. Sen så måste scenariot givetvis involvera laser. Laser är viktigt. The Last Starfighter är då alltså en aningen mer barntillåten variant på samma tema.
Vi får följa en ung man som lever på en trailerpark någonstans i Kalifornien. Hans högsta dröm är att komma bort därifrån, men ödets makter verkar vara emot honom. På sin fritid brukar han spela The Last Starfighter, ett arkadspel som står vid parkens butik. En dag slår han rekordet och det visar sig vara mer än ett arkadspel - ett test för att hitta piloter i ett rymdkrig mot Xur och den Kodanska armadan. Vår hjälte är lite skeptisk, men när alla andra piloter dör i ett anfall så skärper han till sig och nu blir det laser minsann. Samtidigt så har en robotreplika av honom tagit hans plats på jorden och denne måste undvika bountyhunters och flickvännens amorösa påhopp.
The Last Starfighter är precis så som man föväntar sig att den är. Vår hjälte är uttråkad, han blir lite retad av de andra ungdomarna, hans flickvän stöder honom men är lite småskeptisk till hans idéer om att ta sig därifrån. Lite roligare blir det dock när hans robotreplika dyker upp och inte riktigt vet hur han ska bete sig. Filmens action och laserscener är fartfyllda även om de datoranimeringar som filmen var så stolt över när den kom (jag vill minnas att omslaget skröt om 30 minuter datoranimering!) är inte riktigt så heta längre. De fyller sin funktion men ser väl mest ut som ett Dreamcastspel istället för den Star Wars-rival som man ville vara. Allt är är dock välgjort och välfilmat, i lite lagom Steven Spielberg ripoffstil och man förblir på bra humör genom hela filmen tack vare ett trevligt manus, det engagerade skådespeleriet och, såklart, all laser. Kanske inget som dagens ungdom skulle finna annat än töntigt, men om du är lite nostalgisk så är detta riktigt mysigt.
1 kommentar:
Såg denna ofta i ungdommen och hade den själv tills nyligen på dvd. Men det är som du säger, mest nostalgi man har av den. Effekterna fyller sin funktion, det gör dem men det är också allt. Sen är den förvånansvärt tam också vilket jag klarar mig utan i dag så den rök rätt nyligen ur samlingen. Men kul att det är fler än jag som har minnen av den :D
Skicka en kommentar