tisdag 11 mars 2008

Rambo (2008)


Äntligen har jag sett vad som verkade bli 2008 års största våldsfilm. Nu när Stallone är över 60 år gammal så kändes det lite konstigt att han återupplivat sin gamla 80talshjälte men trailern verkade oerhört lovande och för en gångs skull så levererade filmen också!

John Rambo är nu en bitter, väldigt vältränad gammal man som förtjänar sitt levebröd på att samla in ormar åt ormtjusare i Thailand. Han blir kontaktad av en grupp människor från en religiös organisation som vill få transport in i Burma för att ge humanitär hjälp åt lokalbefolkningen som terroriseras av de superelaka regeringstrupperna. Efter viss påtryckning så går han med på det och för dem dit de ska. Det står dock inte på förrän byn de hamnat i blir totalt massakrerad (ingen pardon - män, kvinnor och barn) och missionärerna tillfångatagna. Kyrkan de jobbar åt hyr in legosoldater för att rädda dem och Rambo hakar på. Nu börjar blodorgien...

Jag kan ärligt säga att detta är en av de blodigaste actionfilmer jag någonsin sett. Skallar skjuts sönder i småbitar, småbarn dödas med bajonett, lemmar skjuts av, kroppar förvandlas till köttfärs av kulregn och jag är riktigt förvånad att den klarade sig igenom MPAA utan att behöva saxas ner. Att det är en antikrigsfilm slinker väl även det igenom, främst tack vare de nyhetsbilder från Burma som i början av filmen visar de riktiga offren men det är svårt att tänka på annat än underhållning när Sly sliter sönder halsar och sprättar upp folk. Som ren underhållning är det riktigt bra faktiskt. Stallones regi är bra och de tekniska bitarna klanderfria - det är en riktigt snygg film vi har att göra med här. Vill man klaga på något så är det manuset som är relativt överkomprimerat. Vi får inte speciellt mycket inblick i karaktärerna, inte ens John Rambo egentligen, och vissa av dem verkar hämtade från någon Bruno Matteifilm. Jag syftar då på de inhyrda legosoldaterna som inte agerar speciellt soldataktigt någonstans. Men utöver detta så tycker jag att Stallone gjort en rejäl comeback. Det lär nog dröja innan vi får skåda en liknande våldsorgie på en sån här budget. Rekommenderas varmt till alla som vill ha sin action serverad med 2.6 dödsfall i minuten.

3 kommentarer:

Fred Anderson sa...

Haha, Mattei! Det var det jag tänkte också när det gällde Rambos kollegor.

Stallone gjorde en verkligen en bra roll som Rambo, och jag hade också velat haft lite mer fördjupning i honom.

Sedan blir jag bisarrt nog lite rörd att en gammal uv som Stallone ändå har blivit så ansedd, på sitt lilla sätt, nu för tiden. Att han är en duktig regissör vet vi och egentligen också en riktigt bra skådis, så det är fint att folk fattar det igen.

För mig var filmens svaga punkt Julie Benz, eller vad hon nu heter. Hon fungerar bra i Dexter, men hon gör inte bra ifrån sig här tyvärr.

Andreas sa...

Kom just hem från Rambo och kan inte annat än instämma. Vilken film! Svårt att veta var man ska börja; det märks att filmen är Stallones baby och inte en generisk filmbolagsprodukt. Actionscenerna, effekterna, miljöerna och fotot, Slys skådespeleri, storyn (ja, faktiskt)... suveränt!

Jag kan hålla med om Julie Benz, men samtidigt tog hon inte onödigt mycket plats. Över huvudtaget var filmen uppfriskande befriad från alla annars så ofta påtvingade obligatoriska moment (kärlekshistoria, plot twist, intern intrig).

Kommer nog ha mer att säga om den snart, när jag hunnit smälta den fullt ut :)

Jocke Andersson sa...

Julie Benz hade jag faktiskt inga problem med alls. Jag märkte knappt att hon var där alls, vilket iofs är ett rätt dåligt betyg. För mig var legosoldaterna filmens svaga punkt. Den där stenhårde SASsnubben rörde sig som en otränad korpfotbollsspelare... :)