Mexikanska Terror på elm street kopior är väl inget som växer på träd, men de finns. Åtminstone en i alla fall och den lyckades jag kämpa mig igenom i helgen. Vi får följa den unge Michael, nyinflyttade till Mexico från Usa, som på sin födelsedag blir hetsad av sina vänner att leka med ett Ouijabräde. Han går motvilligt med på detta men de blir avbrutna av Michaels alkoholiserade mamma. Någonting lyckades de i alla fall frammana då Michael nu plågas av syner där han ser sina vänner bli mördade en efter en av en psykopat som dödar sina offer samtidigt som han kör lama skämt. Nu måste han varna de blivande offrena men ingen tror på honom. Samtidigt så försöker han hålla igång ett taffligt förhållande med den unga Alexandra (som har de största ögonbrynen jag någonsin skådat. Man skulle kunna göra ett långt jävla rep av dem. För att inte tala om Michaels hockeypermanent...).
Alltså, det här är inte en speciellt bra film av flera orsaker. Skådespelarna ska föreställa highschoolstudenter men är någonstans runt 20-25 år gamla. Vi får skåda ett groteskt potpurri av 80talspermanentade hockeyfrillor och frisyrer och kläder som inte är av denna värld. Hjälten cyklar omkring på nätterna på sin bmxcykel och försöker varna sina vänner i sin blågröna dinosauriepyjamas och det hela blir en surrealistisk upplevelse som får en att storkna och kippa efter andan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, så fel känns det. Att 80talet hade sina tveksamma modeflugor, det är en sak men det här är så, så... jag vet inte vad jag ska säga! Att se huvudpersonen gå bärsärkagång i sitt pojkrum i sin pyjamas och orsaka så oerhörda skador som en nerriven affisch och ett omkullslaget pennställ i slow motion är en upplevelse utan dess like! För att inte tala om scenen där hjälten och hjältinnan skolkar från skolan och åker omkring i parken på bmxcykel med ballonger och fnittrande matar varandra med glass...
Som skräckfilm fungerar det aningen bättre, men inte mycket. Det är en standardslasher som följer mall 1A när det gäller skräckfilmer och skulle väl kunna vara hyfsat spännande om man kan slita blicken från pyjamasen från helvetet. Vi bjuds på lite blod som är hyfsat effektivt även om specialeffekterna är väldigt billiga. Regin av Ruben Galindo Jr är åtminstone kompetent och man får en liten känsla av att han gillar det han gör. Om detta är en film värd att se är jag dock väldigt kluven till. Som en tidskapsel är den rätt fascinerande då det verkar som att Mexico anammat det värsta av det amerikanska 80talet eller så har man gjort ett monstruöst försök att få det att se ut som en amerikansk film. Jag har flera av Ruben Galindo Jr:s filmer att se fram emot och det ska bli synnerligen intressant... För slasherfanatiker only...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar