The Brotherhood of Satan (1971)

Det är något speciellt med filmer som The Brotherhood of Satan. Tack vare Rosemarys babys framgång så spottades det ut ett antal skräckfilmer med sataniskt tema. Filmer som Devils rain, Race with the devil och för all del Exorcisten gjorde att många skräckfilmsfans som jag ser tillbaka på den genren med ett leende på läpparna och det är speciellt roligt att många av filmerna lyckades bli barntillåtna trots att de innehöll en hel del våld. The Brotherhood of Satan är ett klassiskt exempel av just den genren.

Den Sataniska storyn börjar med ett par som är ute på en biltur för att hälsa på dotterns farmor. Någonstans mitt ute i vischan stöter de på resterna av en bilolucka där bilen har plattats ihop totalt. De åker till närmaste stad för att rapportera olyckan men möts av ett ganska underligt beteende från invånarna i staden. Det visar sig att under de tre senaste dagarna så har sex familjer mördats på diverse bizarra sätt medan barnen i familjerna försvunnit. Ingen har sedan dess kunnat lämna staden, men ingen förstår vad det är som händer. Paret försöker åka därifrån men kör av vägen efter att de nästan kört på en liten flicka. Allt är givetvis en del av en satanistisk konspiration där ondingarna är ute efter att förlänga sina liv med hjälp av de små liven...

The Brotherhood of Satan fullkomligen osar stämning. Från filmens inledande scener där en flyende familj blir mosade av en leksakstank (Du förstår det när du ser det) till de sköna inspelningsplatserna i den kaliforniska öknen, svettiga och varma på dagen och dimhöljda på nätterna. En favoritscen är i början när huvudpersonerna åker på småvägarna i en ganska lång scen och man märker att något står inte rätt till, endast tack vare att radiomottagningen sakta blir sämre och sämre. Bernard McEveetys resume består mestadels av tvserier och det slinker fram ibland men han koncenterar sig på stämning och det gör han ett riktigt bra jobb med. Skådespelare som t ex L.Q. Jones och Strother Martin gör mycket bra jobb som de utsatta byborna och de övriga gör klart godkända jobb. En annan av filmens starka sidor är manuset som sakta avslöjar lite i taget utan att visa för mycket, precis som en bra rysare skall. Den är fylld av skönt bizarra scener där satanisterna förbereder sina ritualer och föräldrarna till barnen trillar av pinnen och även om det inte är speciellt grafiskt så är det så där skönt brutalt som det bara kunde vara i en rated PG film. The Brotherhood of Satan är en klassisk 70talsrysare som jag rekommenderar till alla fans av genren. Filmen är precis sådär jävla trevlig som en satanistrysare ska vara. En doublebill med den här och de smältande satanisterna i The Devil's rain är antagligen så nära perfekt underhållning man kan komma.