Nu var vi här igen. Felaktig marknadsföring.
William Friedkins Bug är inte en skräckfilm. Så är det bara. Det existerar inga elaka insekter som försöker ta över huvudpersonern. Nu kanske jag spoilar, men jag lovar att ni mår bara bättre av att få veta att detta är en film om två personers fall rakt ner i sinnessjukdom, där de så kallade insekterna är ett symptom av sjukdomen. Detta betyder dock inte att det är en dålig film, bara helt annorlunda hur den marknadsförs.
Ashley Judd spelar Agnes White, ett perfekt exempel på white trash, som bor på ett sunkigt litet motell mitt ute i öknen i Oklahoma. När hon inte jobbar på en lesbisk bar så sitter hon hemma på motellrum full med sprit och kokain samtidigt som hon är livrädd för att hennes expojkvän skall komma ut ur fängelset. Någon ringer henne hela tiden men säger ingenting så hon antar att det är exet som vill skrämma henne. Hennes lesbiska arbetskollega plockar en dag med sig Peter Evans, en något udda kille, hem till henne för lite förfest och det slutar med att han sover över. Det står inte på förrän tycke uppstår. Peter uppför sig lite underligt ibland, han pratar om experiment som armen utfört på honom och om insekter som suger hans blod. Agnes börjar märka av dessa insekter själv och snart tar allt fart, rakt in i aluminiumfolie och hemliga äggsäckar i tänder som måste slitas ut med tång....
Bug är från början en pjäs, vilket märks då filmen till 95% utspelar sig i samma motellrum. Konceptet fungerar dock bra, tack vare riktigt fint skådespel av Michael Shannon som Peter Evans (Shannon spelade samma roll på teatern) och främst Ashley Judd som Agnes White. Harry McKonnick Jr dyker upp några ggr som Agnes hustrumisshandlande ex, men filmen är först och främst mellan Agnes och Peter. Deras bergochdalbana rakt in i grov paranoia är underhållande tack vare deras spel och William Friedkins klaustrofobiska regi är som klippt och skuren för det här. Egentligen så borde det här inte vara underhållande men det är det, på ett sånt där skönt obehagligt sätt. Se den för det suveräna skådespeleriet och för guds skull inte för att man marknadsför den som en skräckfilm. För det är verkligen ingen skräckfilm. Sen så måste jag bara tillägga att Ashley Judd antagligen är det sexigaste stycket white trash i en film. någonsin.
1 kommentar:
Jag älskar Bug, men det är - som du säger - verkligen en film som blev helt och hållet fel marknadsförd! Vilket är märkligt, för jag tror den hade klarat sig bra om man marknadsfört den för vad den är också.
Skicka en kommentar