Island of the living dead (2006)

Jag skulle vilja säga att Bruno Mattei var en medioker, inkompetent filmskapare, men det stämmer inte riktigt. Hans filmer är knökfyllda med stulna scener, dåliga manus, usla skådisar och dubbning utan dess like och det är väldigt lätt att bara peka och skratta. Men nu, ett och ett halvt år efter hans död så upptäcker jag hur mycket jag saknar honom. Det som fick mig att upptäcka denna saknad var hans nästa sista film, Island of the Living Dead, en riktigt old school Italiensk zombiefilm. Jag skulle inte vilja kalla den för bra. Den är korkad, absurd och har nog den sämsta dubbning jag varit med om på länge. Men när jag tänker tillbaka på vad Mattei gett världen så slår det mig att hur usla hans filmer än må ha varit ibland så var han fortfarande en professionell filmmakare av den gamla skolan. Han var kanske lite mer av en opportunist som gjorde vad som helst för att avsluta filmerna, inklusive stjäla filmsekvenser hejvilt, men filmerna såg alltid bra ut hur absurda manusen än var. Att vissa kallar honom för den Italienska Ed Wood har jag en viss förståelse för, även det aldrig riktigt var så illa, då det var mest på senare år som han tvingades saxa lite mer vilt för att göra klar filmerna. Vad jag också konstaterat är att i och med att Mattei:s död så är en era över. Det finns inte längre någon som gör den gamla skolans slaskig exploitation. Kan inte någon tvinga Fragasso att börja göra film igen?!

Island of the Living Dead är alltså en ren och skär zombiefilm som ser ut som om den skulle ha kunnat vara gjord 1987. Filmen börjar på 1600talet där en Spansk koloni på Filipinerna råkat ut för en fin liten epidemi av Levande Döda. Som grädde på moset så dyker det upp vad som verkar vara vampyrpirater. 400 år senare möter vi ett glatt gäng med uselt dubbade och ganska misslyckade skattletare ute på en båt. På natten hamnar de in en dimbank som tar dem till den ö vi såg i introt och båten går givevis sönder, varpå man bestämmer sig för att gå iland och utforska medan båten repareras Ön är givetvis fortfarande full med zombier och när båten blir anfallen så väljer den kvarvarande personen att aktivera skeppets självförstörelsemekanism Jepp, varje fiskebåt borde ha en. Nu är våra hjältar fast på en djungelö knökfull med ruiner och zombier, och vampyrzombiepirater såklart.

Ni märker ju på scenariot vilken typ av film detta är. Ren och skär exploitation, utfört med väldigt lite pengar, där Mattei kramat ur så mycket ur budgeten som möjligt. Dubbningen är fruktansvärd, skådespeleriet har fastnat i överspelsväxeln och manuset är en samling klyschor staplade på varandra. Men det är en italiensk zombiefilm vi har att göra med så det gör liksom ingenting att det är såhär. Mattei använder sig av DV men har den goda smaken att använda sin kamera väl, så att det inte ser ut som vilken direct to dvd rulle som helst. Visst, den kommer inte att vinna några priser men kameraarbetet och regin är kompetent. Man springer mestadels omkring i ganska snyggt upplysta gravkammare och ruiner, vilket är precis de miljöer man vill ha i en Matteifilm. Blodigt är det också med helt ok specialeffekter, även om de kan kännas ganska billiga ibland vilket man är van vid om man sett några av herr Matteis tidigare filmer. Lite exploderande huvuden, avslitna lemmar och sådant roligt.

Konnässörer av denna typen av film inser att detta är underhållning av högsta klass. Det är bitvis ganska taffligt utfört, främst omkring skådespeleriet, men det har man varit med om förr. Jag inser givetvis att gememe man skulle tycka att detta var riktigt uselt, men jag är inte gemene man. Jag är ganska partisk till denna typ av underhållning, vilket givetvis färgar min recension ganska rejält. Tack vare Matteis kompetens som filmmakare så blir det en helgjuten film, såvida man vet vad man ger sig in på. Detta blev alltså Bruno Matteis näst sista film, och den sista blev uppföljaren till Island of the Living Dead - Zombies: The Beginning, en rolig liten sak som plagierat manuset från Aliens rakt av men bytt ut rymdvarelserna mot zombier. Recension av den kommer att dyka upp inom en nära framtid, men tills dess så ägnar vi en tanke till en man som kanske inte var världens bästa filmregissör men som åtminstone brydde sig om att göra underhållande film. Tack Bruno.