Scorpio (1973)

Spioner, intriger, och konspirationer under det kalla kriget, kan det bli bättre?

Burt Lancaster spelar här Cross, en av de sista drakarna, en av få av en utdöende ras - en hemlig agent av den gamla skolan. CIA tror dock att han är dubbelagent och beslutar att tysta honom permanent genom att skicka Scorpio, Cross lärljunge, efter honom. Scorpio är själv ingen som följer alla de skrivna lagarna i den "nya" kalla kriget men han är den som är bäst lämpad för att avsluta jobbet. Men som vanligt är inte allt som det ser ut...

Burt Lancaster är faktiskt perfekt i rollen som den gamle räven som bara vill sluta. Han gjorde alla sina stunts själv vid 60 års ålder och det gör det hela bara mer autentiskt. Som grädde på moset spelas Scorpio av den suveräne Alain Delon. Lite mer känslosam men ändå ett proffs, Delon är den perfekta motvikten till Lancasters kalkylerade agent. I andra roller ser vi bla Paul Scofield som den ryska motsvarigheten till Cross, även han en gammal relik som måste tas på fullt allvar. Michael Winners regi är enkel men kontrollerad och det är skönt med actionscener där kameran inte är överallt. Manuset kanske inte är världens mest fartfyllda men det matar på i precis lagom fart fram till den sköna twisten och man har aldrig tråkigt. Det går inte att ha tråkigt tillsammans med Lancaster, Delon och Michael Winner. Så är det bara. Scorpio är helt enkelt en solid thriller av hög klass. Jag är en enorm fan av den här typen av 70talsfilmer och Scorpio är ett perfekt exempel på varför de är så bra. Mums.