Bay of blood (1971)

Carlo Rambaldi är känd för flera saker, främst för sina mekaniska effekter till filmer som E.T, Alien, King Kong och Dune, men en sak som han också borde uppmärksammas för är de goreeffekter som han skapade i början av 70talet. Först och främst Mario Bavas Bay of blood, men även Riccardo Fredas Tragic ceremony där effekterna är oerhört grafiska och välgjorda och måste ses som föregångare till Tom Savini och de andra splatterkungarna som blev stora på 80talet. Nu är det ju inte så att Rambaldis effekter direkt fallit i glömska, och de vann faktiskt en hel del priser, men jag tycker personligen att han borde få lite mer erkännande för sin inspiration, speciellt då för Bay of blood som helt klart influerat slasherfilmsvågen. Så, tack Carlo.

Bay of blood är alltså en av de filmer som räknas som upphovet till splatterfilmen. Storymässigt är detta dock mer en skruvad thriller, där ett antal karaktärer mördar varandra för att komma över ett arv. Det sköna är att här finns inga hjältar, inga good guys. Alla är av samma skrot och korn så det är egentligen ett litet pussel över vem som mördade vem. Det här hade säkert kunnat bli en intressant liten sak i händerna på någon dussinregissör, men nu är det Mario Bava som har tyglarna och då blir det något mer. Bavas enorma talang visar sig tydligt i det sköna flytet och på det sätt som hans visuella expertis kommer fram i form av de underbara kameravinklar och sköna blåa färgtoner som utomhusscenerna är dränkta med. Vi får allt vi vill ha av en riktigt fin exploitationrulle och lite mer! Gorescenerna är många och ganska grafiska, och som grädde på moset får vi en fin scen där en ung tjej nakenbadar och mördas strax därefter. Man ser klart och tydligt att hon håller på att frysa arschlet av sig då filmen spelades in i Januari, men vad gör man inte för konsten. Har du inte sett något av Mario Bava tidigare så är detta den perfekta inkörsporten. Rekommenderas varmt!