Silk (2006)

Jag var en stor fan av Hideo Nakatas Ring och Dark Water när de kom, och lapade i mig ganska mycket av filmerna som exploderade i den genren efter framgångarna. Tyvärr så gick luften ur den relativt snabbt då de flesta filmer som kom var dåliga kopior som inte ens försökte vara originella, de fläskade på med de klassiska långhåriga asiatiaska spökkvinnor som ploppade upp överallt för att ta kål på huvudrollsinnehavarna. Framåt 2007 så tröttnade jag faktiskt helt och gav upp, efter att ha blivit less på alla trista Grudgeuppföljare och usla amerikanska nyinspelningar. Men så helt plötsligt dyker Silk upp, och helt plötsligt så finner jag lite hopp. Det känns skönt när filmmakarna tar ett gammalt koncept, vrider och vänder på det lite och hanterar det med intelligens istället för att bara köra på det gamla vanliga.

Silk handlar om ett Japanskt/taiwanesiskt forskarteam som lyckats fånga ett spöke med The Menger sponge, en mystisk kub gjord av protein vars egentliga funktion är att skapa antigravitation. För att kunna lära sig mer om hur man bemästrar den kraftiga energi som spöket avger (som behövs för att skapa antigravitationsfältet) så behöver man studera spöket, en liten pojke, och lära sig hur han dog - och varför. Teamet håller honom instängd i en glaskammare och man studerar honom hela dagarna när han går igenom samma rutiner om och om igen. Man ser även att han pratar med sig själv, utan att ord kommer ut så lite specialkompetens kopplas in i form av Wang, en ung man med ett och annat dystert skelett i garderoben som är en jävel på att läsa på läppar. Nu gäller det alltså att ta reda på vem den lille pojken är, varför han dog och varför han dödar dem som råkar möta hans blick.

Filmens första halvtimme är den bästa, när filmen handlar mer om vetenskapen bakom, och själva mysteriet omkring spöket. Det hela hanteras på ett lågmält och intelligent sätt, utan att frossa i chocker - även om den har sådana också. Chao Bin-Su, filmens regissör och manusförfattare, ligger även bakom Double vision, en annan välgjord taiwanesisk skräckfilm med övernaturliga undertoner och man känner igen stämningen här. Det känns fräscht och intressant att fokusera lite mer på det rätt sorgsna detektivarbetet när man försöker ta fram den lilla pojkens historia. tillsammans med den säkra regin och ett ypperligt kameraarbete, så blir det hela en riktigt kompetent liten rysare med brains istället för brawn som man tittar på med stor fascination. Tillsammans med rakt igenom bra skådespeleri så är detta en rysare av god kvalite som endast bleknar lite mot slutet när man inte kan hålla sig och brakar iväg rakt in på det vanliga skräckspåret men som ändå fungerar bättre än vanligt tack vare storyn som ju är betydligt intressantare än på länge. En mycket skön asiatiask rysare alltså och förhoppningsvis ett tecken på att genren verkligen kan förnya sig.