The Burrowers (2008)

Westernskräckisar har vi inte sett alltför många av, vilket är lite tråkigt. Man tycker ju att de enorma, outforskade vidderna borde ha kunnat lura fram ett och annat konstigt monster eller väsen, men än så länge har det inte dykt upp alltför mycket. The Burrowers, som vid en första anblick verkar vara något tagit från en Tremorsuppföljare, är en sådan och till råga på allt en riktigt jävla bra film också!

Burrowers börjar med att en familj ute i ingenstans får en varning av en granne och gömmer sig i jordkällaren, vilket inte hjälper speciellt mycket. Dagen därpå kommer en ung irländare dit för att fria till sin älskade och hittar stugan dränkt i blod och man misstänker att det är indianer som fört bort alla. Tillsammans med några revolvermän och en trupp soldater börjar man leta efter de försvunna, förhoppningsvis innan de blir dödade, men medan soldaterna är säkra på att det är indianer som är skyldiga så börjar de andra så smått misstänka att något annat ligger bakom. Man delar helt enkelt upp sig och det står inte på förrän våra hjältar hittar en ung kvinna begravd i jorden med ett konstigt sår i nacken och fortfarande vid liv, i någon sorts koma. De upptäcker dock ganska snart att hon är vid liv, men oförmögen att röra sig och de skickar iväg en av de sina för att föra henne till läkare medan de andra fortsätter att följa de konstiga spår man upptäckt överallt. Men det visar sig snart vara något annat än indianer som ligger bakom, något som indianerna själva är rädda för.

Först och främst så vill jag "varna" för att detta är en film som är metodiskt långsam, vilket innebär att alla som är Hollywoodskadade kommer att rata den här filmen. Själv så fann jag att den långsamma takten passade filmen alldeles utmärkt och manuset är skrivet med intelligens, vilket resulterar i att handlingen utvecklas i alldeles lagom takt, med en skön domedagsstämning som verkligen inte utlovar ett lyckligt slut. Det är också inte direkt klart vem som är hjälte eller inte, då huvudpersonerna pendlar mellan att bete sig som svin, idioter och hjältar, precis som vanliga människor - vilket jag själv tycker känns ganska skönt. Det är alltid skönt att slippa klyschor och The Burrowers filmskapare gör ett mycket bra jobb med den biten. Ett ytterligare plus är det riktigt snygga fotot som fångar de stora vidderna på ett utmärkt sätt, samtidigt som man verkligen får den känsla av osäkerhet som man vill ha i en riktigt bra skräckfilm. J.T. Petty, som tidigare regisserat bla Mimic 3, verkar veta precis hur han vill ha det och hans regi är säker finns det absolut ingenting att klaga på. Petty har också valt en ensemble med riktigt bra karaktärsskådespelare, personer som Clancy Brown, Doug Hutchinson och William Mapother, vilket bara förstärker den sköna stämningen. Sen så har vi ju The Burrowers själva. Petty visar smart nog inte alltför mycket av dem, men det betyder dock inte att de skulle vara dåligt gjorda. Vad de egentligen är får vi faktiskt aldrig riktigt veta, annat än det vi behöver, och det är precis så jag vill ha det. Vad vi får lära oss är precis lagom mycket för att bli rädda för dem och fler skräckfilmsmakare borde ta lärdom av detta.

Jag rekommenderar verkligen den här filmen till alla älskare av film som tar sin skräck på allvar. Vi får inga coola repliker, inga häftiga mtvklippningar utan istället en lugn, metodisk och blodig rysare som tar din hand och leder iväg dig på en långsam promenad rakt in i en fin mardröm. Mycket bra.