Don't be afraid of the dark (1973)

Här har verkligen en skön liten mysrysare från förr, som passar perfekt till en mörk kväll med god mat och några stearinljus. Jag förstår att det finns många amerikaner som minns den här från när den visades för första gången och jag kan tänka mig att den skrämde slag på en hel del.

Vad är det då som är så speciellt med filmen? Grundhandlingen är enkel. Ett par flyttar in i ett gammalt hus och hittar ett låst källarrum med en igenmurad öppen spis. De tar hjälp av den förre ägarens vaktmästare för att öppna upp den, men han vägrar med skälet att det finns saker som man helt enkelt ska låta bli. Givetvis så måste frun i huset öppna upp det igenbultade spjället men blir väldigt besviken då det bara finns ett djupt shakt under. Men i och med detta så har hon släppt lös något, tre stycken demoner som vill åt hennes själ och börjar sakta men säkert driva henne till vansinne, samtidigt som hennes man tror hon är skvatt galen och endast är ute efter att sabotera hans kommande befodran.

Filmen är gjord med enkla medel och det behövs verkligen inte mer. De små demonerna är väl egentligen vad som skulle stjälpa det hela men de fungerar klockrent med sina små dödskalleansikten och viskande röster. Även om jag stör mig en hel del på den aningen konstiga kvinnosynen som känns hämtad direkt från femtiotalet och makens hysteriska vägran att tro på sin fru så fungerar det alldeles utmärkt inom historien. Att filmen sedan har ett slut som inte kan kallas för annat än perfekt gör inte direkt saken sämre. Tyvärr så finns inte filmen på dvd, men i och med att det ryktas om en Guillermo Del Toro producerad remake så kanske vi får en fin dvd inom en nära framtid.