Första Jeepers Creepers var en liten positiv överraskning för mig, då jag inte förväntade mig speciellt mycket och fick en väldigt trevlig, välspelad och stämningsfull liten skräckis. Problemet med detta är att det gav mig vissa förväntningar inför del två. Dumt. Mycket dumt.
Filmen börjar väldigt bra med en riktigt skön scen i ett majsfält där en ung pojke håller på att sätta upp fågelskrämmor och blir tagen av den elaka, bevingade varelsen från första filmen. Grabbens farsa (Leland Palmer) blir rätt upprörd och bygger något sorts vapen för att döda elakingen. Efter det går det rakt utför. Nu får vi följa ett High schoolfotbollslag på väg hem från en match som blir strandade efter att monstret ninjat sönder bussdäcken. Nu dödar han de vuxna först och börjar jaga ungdomarna. Problemet är bara att ungdomarna är den mest patetiska samlingen av klyschade karaktärer jag sett på år och dag, och jag fann mig själv önska att de dog, betydligt långsammare och plågsammare än vad filmen utlovade. Det tar sig en aning när arga pappan dyker upp igenmot slutet med sin pickuptruckmountade superharpun, men det är en lååååååång väg dit...
Orsaken till att jag blir så upprörd över de klyschade karaktärerna är att resten av filmen är riktigt välgjord. Fotot är snyggt, regisserandet mer än kompetent och specialeffekterna är i det närmaste perfekta. Men de klyschade karaktärerna och de rätt träiga unga skådespelarna gör att man överhuvudtaget inte bryr sig om deras öde. Justin Long gör en cool liten cameo i en av karaktärernas drömmar men annars är det bara Ray Wise som kommer undan med hedern i behåll. Nä, det här var verkligen en stor besvikelse och den suveräna inledningen gjorde ju inte mycket för att sänka mina förväntningar. Inte helt dåligt, men långt ifrån bra. Hamnar i kategorin Går att se.
1 kommentar:
Är du så hård nu så du placerar dem i kategorier med! ;D
Skicka en kommentar