Splinter (2008)

Det görs alldeles för lite parasitfilmer, det är ett faktum. Vi behöver helt enkelt fler filmer med konstiga livsformer som tar över och förändrar männsikor, gärna på smärtfulla sätt. Med tanke på hur många sådana underliga livsformer som finns ute i naturen (och i våra egna blodomlopp) så borde det finnas en uppsjö av roliga koncept för alla filmmakare därute. Men nädå, det är uppenbarligen betydligt roligare att spotta ur sig nyinspelningar av diverse skitfilmer.

Splinter är i alla fall ett bra exempel på en bra parasitrulle. Handlingen är enkel, egentligen nästan pinsamt tunn. Dess enda funktion är att föra ihop några karaktärer till en liten bensionstation mitt ute i ingenstans och låta dem försöka överleva en elak parasit vars mål är att döda. För att göra det lite intressantare så låter man den assimilera sina offer vilket gör att vi får en härligt slemmig skapelse som består av ett antal olika kroppsdelar som den använder på det sätt den själv vill, vilket framkallar en och annan sympatismärta hos publiken, speciellt i scenerna när en av huvudpersonerna inser att hans arm är infekterad. Jag vill inte gå in på några djupare detaljer utan rekommenderar er istället att se filmen. Konceptet är simpelt, men mycket väl utfört och de praktiska specialeffekterna är riktigt fina i vad som närmast kan ses som en hyllning till John Carpenters mästerverk The Thing. Jag gillar också att man inte kommer med någon långsökt förklaring, utan accepterar elakingen för vad den är: en hungrig parasit. Skådespelarna gör ett bra jobb med det material de har och beter sig hyfsat intelligent, förutom i en rätt lång och mestadels pinsam sekvens mot slutet när de försöker överlista våran favoritparasit med hjälp av kyla. Den fungerar rent spänningsmässigt, men är lite för långsökt för min egen smak. Annars är det enda negativa med filmens dess utbredda val att använda shakycam i lite väl många sekvenser. Jag vill se det fina monstret, inte störa mig på att kameramannen flöjtar runt med kameran för att försöka skapa stressmoment. Men Splinters negativa sidor uppvägs med råge av det i överlag fina och spännande hantverket som man skapat och ser fram emot en uppföljare eller två.