The Appointment (1981)

En del av mig blev inte klok på Lindsay C Vickers The Appointment. Jag kunde inte riktigt förstå vad filmmakarna vill säga med den här filmen, man öser in massor med udda händelser i en film som ändå känns som den är 5 timmar lång. Man sitter hela tiden och undrar varför si och så händer och när det förutsägbara slutet kommer så har man fått svar på kanske en av dessa frågor. Men jag tror att det är precis så man vill ha det.

The Appointment kretsar kring någon sorts ond kraft som i filmens början (en mycket coolt filmad sekvens) tar en ung flicka som tar en genväg genom en park. Tre år senare får vi följa en familj som bor i närheten av denna park dagen innan den 14åriga dotterns stora konsert. Fadern (Edward Woodward) ska precis berätta för henne att han inte kan komma på konserten då han han ska på en jobbresa och det är inte något den fadersfixerade dottern kommer att gilla. Just det, tänk er för fäder därute. Se detta som en varning. Gå på din dotters konsert. Den natten drömmer fadern om att han kommer att dö i en bilolycka, samtidigt som diverse mysko saker börjar hända, en flock med hundar samlas utanför huset, personer i fotografier rör på sig, men farsan tar det inte på allvar. Dagen därpå påbörjar han sin resa och sakat men säkert så börjar pusselbitarna falla på plats, när den onda kraften metodiskt börjar sammanställa alla faktorer som behövs för att drömmen skall bli sann.

Problemet med The Appointment är att den är så utstuderat långsam. Jag vill påstå att det händer saker hela tiden, men i en takt som är noggrant kalkylerad. Allt leder fram till slutet men jag kan tänka mig att det finns många som har gett upp innan dess, vilket är lite tråkigt. Filmens styrka är just det som även är svagheten då det känns som om man får titta på någon sorts skum mardröm som det inte finns någon chans att komma ur innan den är klar. Det börjar riktigt härlig och obehagligt med den unga flickan som är ute och går i parken och plötsligt hör hon en flickröst som kallar på henne från inne bland det täta buskaget, samtidigt som något annat följer henne i periferin, ända tills hon fullkomligen slits in bland träden av något osynligt. Efter det så börjar det lunka på i sin takt, där vi blir introducerade till familjen. Vad som käns lite skumt och otydligt relationen mellan pappan och dottern, där man nästan får intrycket att det är något mörkare inblandat. Kanske det bara är jag som läser in det, men det finns en lång scen där Edward Woodward står utanför dotterns rum, osäker på om han ska gå in, samtidigt som dottern sitter upp i sängen och väntar. Om detta nu skulle vara så, så innebär det att dynamiken blir lite annorlunda och svartare, vilket ökar obehaglighetsgraden en aning. Men, det kan ju bara vara jag som läser in något där.

Rent tekniskt så finns det absolut inget att klaga på, tvärtom. Det finns några riktigt bra scener som jag dock inte vill gå in på närmare utan att spoila något och regi såväl som foto är väldigt kompetent. Skådespeleriet är även det bra, förutom just den unga dottern vars repliker känns ganska stela.

The Appointment är en klurig liten film som jämförts med Dont look now, vilken jag tills viss del kan hålla med. Den har en liknande obehaglig stämning och även om den är långsam så kommer man ur det hela med en rätt skön obehagskänsla i maggropen. Det är långt ifrån en perfekt film, men dess fördelar uppväger dess nackdelar och kan med visst förbehåll rekommenderas.

Här är den sköna introsekvensen