På papperet så ser The Empty acre ut som ett säkert kort. Den har en intressant handling och ett omslag fullt med hyllningar. Just handlingen var det som lockade mig, en aningen Stephen King doftande historia där någonting ont vilar under marken i ett stycke död mark utanför en gård i ett litet samhälle någonstans i Usa. Ett ungt par bråkar lite lätt, då det är rätt uppenbart att deras förhållande endast består tack vare deras sex månader gamla son. När sonen sedan försvinner spårlöst så blir situationen bara värre. Frun hör barnet gråta från den döda biten land och det hjälper ju inte att hennes granne börjar sprida rykten om att hon är sinnessjuk. Men vad är det som finns där under och vem är mannen i granngården som verkar hjälpa den att leta efter offer?
Jo, nog har man tagit lite influenser av Stephen King här och själva storyn i sig är intressant. Skräckeffekterna är enkla men oerhört effektiva och filmen innehåller även några enkla men fina drömsekvenser som även de fyller sin funktion. Jag vill faktiskt påstå att här har filmmakarna verkligen lyckats med att skapa en ond kraft utan att behöva visa något. Jag skulle även vilja påstå att fotot är snyggt, men tyvärr så har man inte tagit tillvara på den naturliga miljön utan för det mesta filmat allt i närbilder som upprepas om och om igen vilket förtar en hel del av stämningen. Sen blir det bara värre. Filmens största svaghet är skådespeleriet där nästan samtliga skådespelare verkar ha fått order om att underspela så mycket de bara kan, vilket gör det väldigt svårt att kunna engagera sig för någon karaktär. Kanske började projektet som en ren skräckfilm, men man kom på att man ville göra något mer arthouse av det? Jag vet inte men speciellt underhållande blir det inte. Lite som om någon filmskolespoling fått lära sig att man ska gilla Bergman och Noren, och gör en skräckfilm hur han tror att en sådan skulle vara. Det trista med det hela är att det är inte ens speciellt udda eller sådär filmfestivalspretto, bara lågmält och långsamt utan substans. Allt går i moll, till och med soundtracket. Det hade potential, men puttrar tyvärr bara rakt ner i mediokerheten. (Får man skriva så? Är det överhuvudtaget ett riktigt ord? Nåja, det är min blogg så i min värld fungerar det.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar