Michele Soavi returns to horror!!

Jag blev riktigt glad när jag fick läsa detta på Fangorias hemsida. Michele Soavi var en av de bästa italienska skräckfilmsregissörerna på åttiotalet och det tidiga nittiotalet och när han försvann från "scenen" för att vårda ett sjukt barn så var det många som saknade honom. Han har faktiskt inte varit helt borta från filmskapandet - han har regisserat några miniserier för italiensk tv, vilka jag tyvärr inte sett men de har fått bra kritik och minst en av dem finns på dvd.

För den som inte vet vem jag pratar om så kan jag garantera att ni sett honom, i alla fall om ni någon gång tittat på italiensk exploitation från åttiotalet. Det är han som får skallen mosad i Lucio Fulcis City of the living dead, alldeles innan Daniella Doria spyr upp sina tarmar. Han hade även rollen som den mystiske, maskförsedde personen som delar ut gratisbiljetterna till biografen i Demons och dök upp i ett antal småroller i kultfilmer som Deodatos Atlantis interceptors (När har någon den goda smaken att släppa den på dvd?), Ciro Ippolitos underbara Alien 2 - On earth (En dvd skulle även där vara guld värd...) och Lamberto Bavas Blastfighter. Han började jobba åt Dario Argento under inspelningen av Tenebrae och började sin karriär som regissör genom en musikvideo till Phenomenas soundtrack, med låten The Valley. Genom sin vänskap till Aristide Massacessi, aka Joe D'Amato, så fick han 1987 chansen att regissera sin första spelfilm från ett manus av kultfiguren Luigi Montefiore (Även känd som George Eastman, och oförglömlig som kannibalen i schlock-klassikern Anthropophagous).

Filmen hette Deleria och släpptes i engelsktalande version under namnet Stagefright och handlar om en skådespelartrupp som blir inlåsta på en teater tillsammans med en psykopat som rymt från ett mentalsjukhus. Klyschigt värre, ja, men Soavi lyckades skapa en av de bästa slasherfilmer jag någonsin sett, helt genom sin oerhört snygga regi (och lite hjälp av Massaccesis vackra foto). Han följde 1989 upp denna film med La Chiesa (The Church) som är en inofficiell uppföljare till Bavas Demons, där en grupp människor finner sig inlåsta i en katedral tillsammans med onda makter som precis blivit frisläppta från sitt fängelse i katakomberna som katedralen är byggd på. Man märker även där att Deleria inte var någon nybörjartur - filmen är oerhört snyggt och kompetent filmad och även om manuset är ganska svagt så är det fortfarande en helgjuten upplevelse.
Två år senare släppte Soavi sin enligt mig sämsta film, La Setta (The Sect), där Kelly Curtis (Jamie Lees syster) spelar en ung kvinna som finner sig vara måltavla för en satanisk sekt . Även här visar Soavi att han är ett starkt kort, men manuset är alldeles för splittrat för att skapa en sammanhållen upplevelse. Vi får ett antal oerhört fantasifullt regisserade sekvenser som binds ihop av en onödigt hårfin story. Värd att se/äga är den dock helt klart.
1994 kom så vad som räknas som Soavis mästerverk: Dellamorte Dellamore, med Rupert Everett i rollen som en kyrkogårdsskötare vars jobb inte bara består av att kratta löv och gräva gravar, utan även att se till att de döda verkligen förblir döda vilket kan vara svårt i en italiensk skräckfilm. Detta är dock inte en vanlig splatterfilm, även om gorehounds får sitt ranson tillgodosedd. Här får vi istället lära känna Dellamorte Dellamore genom hans tråkiga liv där han alternerar mellan att uttråkat blåsa skallen av zombier och läsa telefonkatalogen. Då han har oerhört svårt att relatera till människor så håller han sig för sig själv. Tills han blir kär i en ung änka som vill älska på sin makes gravsten. För att inte glömma att Döden själv talar till honom och ställer frågan: "Om du nu vill se till att de döda förblir döda, varför inte skjuta de levande i huvudet för att försäkra dig om att de inte kommer tillbaka?" Det är nu som filmen verkligen blir konstig och öppen för tolkning, utan att egentligen tappa tråden. Soavis regi är klockren och vi får en helgjuten, nästan magisk upplevelse som tangerar den där typiska logiken som egentligen bara fungerar i en dröm.

Det var efter denna film som Soavi lade sin karriär på is för en familjekris. Han återkom 1999 med ett antal maffiadramor inspelade för italiensk tv och jag kan tänka mig att det var inte bara jag som hoppades på att han skulle göra en comeback inom genren som han en gång startade i. Nu är tiden kommen!

Enligt Fangoria så börjar Soavi spela in filmen Catacombs club i sommar, efter ett manus av Charles McKeown som skrivit filmer som Brazil och Adventures of Baron Munchhausen (som Soavi för övrigt var Second unit director på). Filmen verkar dock inte vara ren skräck, utan mer någon sorts mörk fantasy, vilket jag själv tror passar Soavi perfekt. Läs mer på http://www.fangoria.com/news_article.php?id=5700

Gode gud, det här var en underbar början på 2008. Vad händer härnäst? La Notte dei diavoli på dvd?