Hatchet (2006)

Jag har inte mycket övers till slashers. En orsak är väl att det är en genre som inte utvecklats någonting på 30 år och... äh, det lät fint. Den riktiga orsaken till att jag inte gillar slashers är helt enkelt att jag gillar splatterfilmer och just slashers har en tendens att lova mer än vad den kan prestera. Jag är riktigt trött på alla scener som slutar med ett blodsprut mot en vägg eller någon som ligger med en kniv i magen där man inte fått se hur denne fått dit den. Därför är det väldigt sällan jag ser filmer ur den genren. Hatchet var ett undantag och jag måste faktiskt säga att den gett mig hopp! Den har allt jag vill ha!

Vi får följa ett tiotal personer i New Orleans på Mardi gras som bestämmer sig för att åka med på en båttur i träsket som utlovar skräck och spöken. Givetvis så blir de strandsatta och det står inte på förrän en halvt odödlig galning jagar dem och tar dem av daga en efter en. Storyn är precis som vanligt, inget nytt, men jag väntade mig inte heller något annat. Dialogen är däremot faktiskt riktigt underhållande bitvis och karaktärerna är bättre än väntat. Själva historien om den galne Victor Crowley är lika värdelös som vanligt men allt funkar ändå på något sätt, kanske tack vare de lite mer livliga skådespelarna. Annat som funkar är foto och regi som kanske inte är något exceptionellt, men som gör sitt jobb.

Nog om det. Nu kommer vi till det som gör att jag verkligen gillade filmen. Blodet. Det finns inte en karaktär som inte får en sagolikt detaljerad och blodig död. Kroppar hackas i bitar, huvuden slits av eller sönder, allt som en gorehound vill ha! Alla dödsscener utom är en är onscreen, utförda med ett synnerligen gott hantverk av John Carl Buechler som härmed är förlåten för Fredagen den 13:e del 7.

Mer än detta behöver jag inte skriva annat än av träskmarker är sorgligt underepresenterade i skräckfilm. Detta är en mer än kompetent splatterfilm med massor med bröst och sagolika mängder splatter. Se dock till att se Unrated versionen.