The Mist (2007)

The Mist är en favorit bland Stephen Kings noveller. Det är en enkel och skön liten skräckhistoria där en konstig dimma sveper in över en liten småstad och med den varelser som inte riktigt är av denna värld. Vi får följa överlevande som barrikaderat in sig på det lilla snabbköpet i staden och deras kamp för att hålla varelserna ute men även hålla interna konflikter från att blossa upp. En filmversion har varit på gång ganska länge och när jag fick höra att det var Frank Darabont som skulle göra den så verkade det riktigt lovande. Nu snackar vi ju om en av medförfattarna till Blobremaken! (Ni trodde säkert jag skulle dra upp Nyckeln till frihet, eller hur?). Filmen släpptes i vintras och jag har nu äntligen fått chansen att sen den. Blev mina förväntingar uppfyllda? Ja.

Det är en härligt gammaldags monsterfilm vi har att göra med här. Någon enorm budget har filmen inte heller vilket gör att monstereffekterna bitvis inte är riktigt 100%, men det gör faktiskt inte så mycket. Stephen Kings novell är en skön liten rysare med en rolig story och den är faktiskt förvånansvärt intakt, på gott och ont. Det goda är att det som jag gillade med novellen är kvar, inget är borttaget. Det onda är att karaktärerna får lida för detta. Stephen Kings styrka är att han är bra på att skapa just karaktärer, men i överförelse till film så fungerar det inte att vara så pass trogen originalet. Samtliga personer utom möjligtvis Thomas Janes David Drayton och Marcia Gay Gardens religiösa fanatiker Mrs Carmody blir tunna karikatyrer av novellens karaktärer och hade det inte varit för att Frank Darabont valt ut en samling kompetenta skådespelare i rollerna så hade filmen antagligen stupat på det. Som det är nu så funkar det, inte mycket mer, men filmens styrka är stämning, något som den har gott om. Dimman i sig är en alldeles utmärkt plotdevice och de varelser som finns i den fungerar alldeles utmärkt för att hålla upp spänningen. Det blir lite blod och slem för oss gorefanatiker och jag kan verkligen rekommendera filmen om du hatar spindlar. ;)

För att hålla detta kort så är detta en mycket skön liten monsterfilm, på relativt låg skala som fungerar alldeles utmärkt för alla skräckfilmsälskare. Jag tänkte avsluta recensionen med detta, förutom en kommentar om filmens omtalade slut. Har du inte sett filmen så kan du sluta här för nu blir det lite spoilers. Jag tänker inte skriva exakt vad som händer, men det blir någon antydning i alla fall.

S P O I L E R S








Att låta en Hollywoodfilm sluta på det här sättet är faktiskt ganska imponerande. Det är svart och elakt, och hör mer hemma i lågbudgetskräckfilmernas skola där filmmakarna inte har samma publikfriande krav på sig. Det är som taget ur en gammal skräckserietidning. Jag tycker att filmen hellre borde ha slutat som novellen, att huvudpersonerna lyckas fly men inser att dimman är överallt, lite mera öppet för tolkning. Men det nya slutet fungerar på sitt svarta sätt och man drar ett litet makabert smil på läpparna när man tänker på det.