Gianfranco Giangnis Spider labyrinth aka Il Nido del ragno är en liten doldis. Det är en italiensk skräckfilm som kom i slutet på den "stora eran", när italiensk exploitation nästan var helt utdöd, vilket gjorde att den aldrig fick speciellt mycket uppmärksamhet. Detta är ganska tråkigt eftersom den är en fin liten film som borde vara mer känd än vad den är. Spiders labyrinth är kanske inte något mästerverk, men den är betydligt bättre än det mesta som kom i samma genre i slutet på 80talet.
Här får vi följa den unge professorn Alan Whitmore som är inblandad i ett religiöst forskningsprojekt där man försöker hitta spår av en dold religion som verkar vara spridd över hela världen, men där ytterst lite är känt. Han får i uppdrag att resa till Ungern där han skall möta upp en forskare vars forskning man tappat kontakten med. Väl på plats så möter Whitmore upp denne Professor Roth och finner att han verkar vara sjuk och väldigt paranoid. Roth ber Whitmore komma tillbaka senare på kvällen men när han återvänder så hittas Roth död, hängd i taket i vad som ser ut som spindelväv. Whitmore har några ledtrådar som han fått av Roth innan denne togs av daga och börjar nu rota i hemligheter som hela staden verkar vara inblandade i, någon form av uråldrig spindelkult som vill hålla sina hemligheter för sig själva...
Det var faktiskt länge sedan jag såg en italiensk 80talsskräckfilm med såpass mycket substans som Spider labyrinth faktiskt har. Manuset är välskrivet och saknar mycket av de vanliga logiska luckor som brukar dyka upp i den här typen av film. Gianfranco Giangnis regi koncentrerar sig helt på maximal stämning och kompletteras fint av ett bra foto och det aningen Bernard Herrmanosande soundtracket av Franco Piersanti som passar alldeles utmärkt till Whitmores upplevelser. Vi bjuds även på en del fint splatter signerat Sergio Stivaletti och även lite fin stopmotion.
Nu kan jag ju bara inte ösa superlativ över filmen då det faktiskt finns en del saker som jag stör mig på, som faktiskt sänker filmen en aning. Roland Wybenga i huvudrollen är filmens svagaste kort. Hans tidvis ganska menlösa och entoniga framförande av repliker drar tyvärr ner dramatiken en aning, då han låter mer som en grinig unge i scener där han skall utstråla panik. Manuset är som jag tidigare skrev välskrivet, men jag är lite fundersam till hur en film som känns såpass långsam (på ett bra sätt som maximerar stämningen) ändå kan kännas för kort? Allt känns lite tunt och jag hade gärna sett att filmen varit en 10-20 minuter längre och gett bakgrundsstoryn och karaktärerna lite mer kött på benen. Jag skulle verkligen t ex vilja veta mer om spindelkulten. Sen så kan jag inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den mördare som förföljer huvudpersonen genom filmen. Ljudeffekterna som används där är verkligen perfekta, men utseendemässigt är hon inte alls speciellt skrämmande, åtminstone tills hon börjar röra på sig. Nu är mina klagomål ingen som absolut förstör filmen. Man sugs helt enkelt in i handlingen och stör sig egentligen inte på detta förrän filmen är över, efter ett riktigt skönt slut. Gillar du den gamla skolans italienska exploitation så är filmen verkligen något att rekommendera och är du bara ute efter en skön, skruvad liten skräckis så fungerar det alldeles utmärkt.
Tyvärr så finns den här rullen inte på dvd, men förhoppningsvis då dyker den upp en dag. Här är den japanska trailern
2 kommentarer:
Trevligt att du gillade den! Jag vet att det finns åtminstone ett dvdbolag som är på jakt efter rättigheterna, så jag hoppas att dom lyckas.
Den var inte riktigt så bra som jag hade hoppats att den skulle vara, men en mycket värdig skräckfilm i just den genren. Jag hade velat ha mer spindlar!! :)
Skicka en kommentar