Lite Boris Karloff mys kanske skulle passa. Så tyckte åtminstone jag häromdagen efter att äntligen lyckats hitta Isle of the dead på dvd, en film som jag velat se väldigt länge. Upplevelsen var dock inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det beror nog mer på att skräckfilm var något helt annat på den tiden, vilket inte blir bättre av att man blivit rätt avtrubbad genom åren.
Boris Karloff spelar General Nikolas Pherides, en hård och kall man efter alla krig. Året är 1912 och kriget står att finna i Grekland. En amerikansk journalist får följa med generalen ut till den ö där hans fru är begravd men när de anländer så finner de att graven är tom, förstörd. När de skall lämna platsen hör de plötsligt kvinnlig sång och bestämmer sig för att finna källan. Istället finner de ett hus där en före detta arkeolog beslutat sig för att bosätta sig, samt dennes gäster. Generalen och den glättige journalisten bestämmer sig för att stanna över natten och får då bland annat höra legenden om Vorvolaka, en demon som suger livet ur folk. På morgonen finner man en av resenärerna död i pest, och ön blir satt i karantän men generalen, ivrigt påhejad av en vidskeplig gammal kvinna, börjar tro att Vorvolakan är bland dem...
Isle of the dead är en väldigt behaglig film, fint filmad och bitvis mycket stämningsfull. Det finns ett par scener nere i gravkamrarna som fyller sin funktion när det gäller skräckfilm, men tyvärr så funkar det inte riktigt då filmens huvudperson, den amerikanske journalisten, är en sån klämkäck jävel att man stör sig på honom hela tiden. Synd det, då resten av skådespelarna och det (kanske aningen pratiga) manuset gör sitt bästa för att ge oss rysningar. Boris Karloff är dock stabil och även om filmen upplösning är lite väl tråkig och abrupt så är detta i slutändan en fin liten rulle för oss som gillar svartvita rysare. Värt att nämna är också att filmen är inspirerad av en 1800talstavla målad av Arnold Böcklin som jag gärna skulle ha på min vägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar