Demonoid: Messenger of death (1981)

Jag har ett svagt minne av att något nöjesprogram på svt hade ett segment där de visade scener ur så kallade kalkonfilmer. KAn det ha varit snubben från Hajk som presenterade? Hur som helst, en av scenerna var från en film där en snubbe kliver in på en läkarmottagning och kräver att de ska hugga av hans hand, annars dödar han dem. Roligare än så var det inte, även om det är en smått absurd scen. Lite som filmen scenen kommer ifrån.

Samantha Eggar spelar en kvinna på besök hos sin man som har något gruvprojekt i Mexico. Man råkar gräva fram en gravkammare av något slag och helt plötsligt vägrar hans lokala anställda att jobba då de pratar om en förbannelse. Hur löser man det problemet på bästa sätt? Jo, man beger sig ner i gruvan, in i gravkammaren, plockar med sig en mystisk behållare och viftar med den mitt framför ögonen på arbetarna. Det är precis så man får dem tillbaka till jobbet. Inte?
På natten dricker sig hennes man full och han passar då på att öppna behållaren som är full med aska. Askan formas senare till en hand som helt plötsligt börjar röra på sig och kastar sig i ansiktet på maken. Med detta så tar handen över makens vänstra hand (och sinne) och av någon anledning så är det ultimata målet att ta över Samantha Eggar. Hur förflyttar man sig till nästa värd? Jo, man hugger av sig handen. Nu blir det bara värre och värre. För karaktärerna i filmen också.

Filmens första 15-20 minuter gav mig hopp. Den börjar med en cool scen nere i en grotta där en kvinna går bärsärkagång och när man äntligen får fast henne så sliter man av henne kläderna, låter henne visa brösten och sedan hugger man av henne vänstra handen. Scenerna nere i gruvan och gravkammaren är riktigt väl designade och det hela verkade bli en bra film. Åh nej. Så roligt fick jag inte. Nu börjar en rörig soppa där diverse karaktärer hugger av sig sin vänstra hand för att den är besatt av Satan. Samantha Eggar får hjälp av en präst som spelas av Stuart Whitman som försöker hjälpa henna men det går inte så bra mest på grund av dennes riktigt dåliga irländska accent som kommer och går som magsjuka på dagis. Stuart Whitman är en sån där skådis som alltid är rolig att se på och som kan ta riktigt värdelöst material och göra det underhållande, men det här lyckas han knappt med. Regissören gör faktiskt ett ganska bra jobb med relativt bra foto och ibland en helt ok stämning, men det går inte att bli rädd för en uselt animerad gummihand eller en hand som kastas på någon och då filmen dessutom är full med små fel så blir det bara löjligt. Den stora boven i dramat är det riktigt pinsamma manuset som inte får ihop en vettig story.

Nä. Se den första kvarten och stäng sen av. Synd på en så cool titel och en riktigt skön filmaffisch