söndag 8 februari 2009
Jack Brooks: Monster Slayer (2007)
Problemet med den här filmen är att det är så uppenbart en gimmick: Man gick ut från början med att försöka skapa ett coolt koncept som man lätt kan göra flera uppföljare med och det lyckades inte riktigt.
Jack Brooks kan vara aningen aggressiv ibland. Vid ganska exakt varenda motgång och det hela bottnar i att han såg sin familj bli dödad av ett monster i unga år, vilket jag antar är en relativt ok ursäkt. Detta har i alla fall resulterat i att Jack är en ganska bitter ung man vars liv mest består av att hålla tillbaka sina utbrott, jobba som rörmokare och blidka sin flickvän som tvingat honom att gå på kvällsskola. Läraren på lektionerna är en sådär lagom förvirrad äldre herre som anlitar Jack för att fixa rören i det gamla hus han precis köpt. För att göra en lång historia kort så är en demon begravd under huset, professorn blir besatt och Jack lär sig använda sina aggressioner på lämpligt sätt.
Flera bitar av den här filmen är bra. Jack Brooks är en rätt intressant karaktär som lätt hade kunnat blivit buskis om inte rätt skådespelare fått rollen och Trevor Matthews gör ett bra jobb. Robert Englund verkar ha riktigt roligt i rollen som förvirrad professor, både med och utan kilovis med latex i ansiktet. Handlingen, hur simpel den än må vara, rör på sig i rask takt och en hel del av humorn fungerar. Filmen får ytterligare en pluspoäng för att alla effekter är old school och cgifria. Men där slutar det positiva. Det största problemet är att det känns som ett saniterat avsnitt av en tvserie, tamt och blodfritt, vilket resulterar i att man aldrig blir speciellt engagerad i vad som händer. Först när filmen är nästan slut så förvandlas Englund till ett stort gummimonster inte helt olika skräphögen från Fragglarna, fast med tentakler, och då får vi lite slem och guck men det är ganska långt dit. Lite för tamt alltså och det är synd då Jack Brooks: Monster Slayer är en snyggt filmad och rappt berättad liten sak. Duger en regnig dag.
Som kuriosa kan jag nämna att med på dvdn så medföljer en 10 minuter lång kortfilm som heter Teen Massacre, en amatörsak som filmens regissör gjorde i sin ungdom som under sina 10 minuter stoppar in betydligt mer gore än vad huvudfilmen lyckas med på 85. En bonus i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar