Zombiewestern: It came from the west (2007)

En Dansk dockzombiewestern, skulle det smaka?

Det är alltså precis som det låter. En ung man som är lite av en mes bor någonstans mitt ute i den vilda västern tillsammans med sin far, en smått indianhatande herre som till och med har en hemlig identitet när han slaktar indianer med sin motorsåg. Indianerna tröttnar på allt detta och utför en gammal ritual som väcker de döda till liv och Zombiewesterns sköna 17 minuter utspelar sig mestadels på en bar där en fin liten massaker sker. Dockorna är fint groteska, de danska rösterna härligt överdrivna och allt är filmat med finesse och kärlek. Se den.

Officiella hemsidan här

Three days of the Condor (1975)

Vid sidan om Japanska monsterfilmer och spanska 70talsfilmer så avgudar jag även konspirationsthrillers från 70talet. Det finns ingenting som kan piska upp lite rejäl spänning som en djupgående, kall och brutal sammansvärjning. Three days of the Condor är nog antagligen min favorit, med en rolig och inte helt out of there konspiration, en cool Robert Redford, en sexig Faye Dunaway och Max Von Sydow som en av världens trevligaste lönnmördare.

Robban jobbar på en avdelning inom CIA som läser böcker, allt de kommer över, för att hitta möjliga koder och kör in allt i en dator som analyserar ledtrådarna. När vår hjälte går iväg för att handla lunch så slår lönnmördare till på kontoret och avrättar samtliga. Robban blir givetvis rädd och upprörd och ber om assistans från CIA. För att han skall känna sig trygg vid hämtningen så föreslår man att en god vän skall vara närvarande. Givetvis så är det en fälla, hans vän blir mördad men CIA verkar ha fått för sig att det är Robban som är den skyldige. För att få lite tid att andas så kidnappar han en kvinna (Faye Dunaway)och tvingar henne att gömma honom. Snart utvecklas ett småskumt, stockholmssyndromsbetingat förhållande samtidigt som vår hjälte försöker ta reda varför alla är ute efter honom.

Förutom det aningen konstiga sättet som Robert Redford raggar kvinnor på (Hota dem med pistol och bind dem på toaletten)så är detta en helt underbar film. Det är skönt när en film klarar av att avslöja detaljer ungefär samtidigt som huvudpersonen får reda på dem, utan att det är övertydligt. Allt framförs med bra skådespeleri av Robban, Faye Dunaway och speciellt Max Von Sydow som spelar en av de absolut skönaste yrkesmördare jag någonsin stött på i filmvärlden. Hans lilla tal i slutet av filmen är så underbart trevligt att man får rysningar i hela kroppen. Spänning från början till slut alltså, och med Sydney Pollack bakom ratten så är det inte direkt oväntat. En riktigt bra film som alla som gillar thrillers bör ha sett för länge sedan.

En sak som stör mig

Detta är ett återkommande fenomen, främst från User comments på Imdb.com, men dyker gärna upp på andra sidor. Kommentarer som:

Worst movie ever, I turned it off after 10 minutes.
Eller:
This is the worst movie i have ever turned off after ten minutes, varpå snubben fortsätter med en lång harang om hur dålig filmen är och sätter en etta i betyg.

Men om man inte ser klar en film så har man fan inte rätt att ge ett omdöme om den heller. Man får möjligtvis säga att den verkade riktigt dålig, men din rätt att såga filmen är noll. Nada. Du ska helt enkelt hålla käften för ingen vill lyssna på en gnällkärring som försöker vara lustig.

Så. Färdiggnällt.

Ghosts of Mars (2001)

Jag måste faktiskt sticka ut och säga att jag gillar Ghosts of Mars och jag tycker att det är ett gott tecken på att John Carpenter fortfarande är (åtminstone för 8 år sedan)en regissör att räkna med, som levererar det han är bäst på - spänning och våld. Jag erkänner att vissa av skådespelarvalen inte är riktigt klockrena (Ice cube är det bästa exemplet på det), dialogen är bitvis pinsam och jag fattar inte varför Amerika tycker att Marilyn Manson kopior är skräckinjagande. Sen är inte hårdrocksmusik lämplig till skräckfilm, så är det bara. Blä.

Men annars är det en riktigt bra film med ett sjysst tempo och lagom mycket våld. Jag gillar storyn speciellt mycket, fast det kanske beror lite på att jag älskar Doomspelen, vilket herr Carpenter verkar ha lånat lite inspiration ifrån. Spöken från Mars tidigare levande innevånare tar över människor och börjar slakta. Vad fan mer behöver man? Ok, kanske lite mer gore än vad vi får här men det är ju inte så att vi är helt utan. Annars är detta egentligen en Westernfilm i lätt scifitappning. Cowboys mot indianer, det är väldigt uppenbart var inspirationen kommer ifrån. Vad vi får i slutändan är en rapp, lite småblodig actionskräckis som funkar alldeles utmärkt som underhållning. Fast slå av filmen när Natasha Henstridge vaknar upp i sin cell i slutet, för dialogen som kommer efter där är fan pinsam.

Children of men (2006)

Jag gillar inte att recensera filmer som Children of men. Jag föredrar att antingen klanka ner på en riktigt usel film eller leta fram positiva saker från mindre kända/bra filmer. Children of men är bara bra. Rakt igenom. Vad faen ska jag säga då? Det är snyggt så inåt helvete, helt klockrent spelat (inte mycket annat att förvänta sig av namn som Clive Owen och Michael Caine) och de nu legendariska scenerna med de långa kameraåkningarna är precis så bra som alla säger. Jag orkar inte gå in på det fina manuset och allt det har att säga utan konstaterar att detta är en jävligt bra film som alla bör se och avslutar det hela med en liten What if? fråga som passar bra när själva filmen är just lite av en sådan:

Hur hade detta sett ut om Eurociné producerat det? Antonio Mayans i Michael Caines roll kanske? Lina Romay istället för Julianne Moore?

La Scorta (1993)

La Scorta är inspirerad/baserad på sanna händelser och handlar om fem män som utses till livakter åt en domare i en maffiainfekterad stad i Sicilien. De har allting emot sig: Maffian, de lokala politikerna och givetvis så ska det tjafsas lite inom gruppen också då alla hamnat där de hamnar på helt olika sätt. Mandalesi t ex (spelad av Claudio Amendola som ser ut som the lovechild of Michael Pare och Jeff Stryker) blev utmanövrerad av korrupta politiker i Rom och försöker på nytt utföra sitt jobb, denna gången i sin hemstad. Corsale har problem med sin familj där frun inte är så nöjd över hans yrkesval, speciellt när okända personer ringer hem och berättar vilken färg deras barn har på sina jackor. Domaren själv har givetvis också familjeproblem, och har därför valt att försöka ta itu med korruptionen med hårdhanskarna. Inte alltför lätt.

Detta är trots sitt snygga dvdomslag ingen actionfilm. Man kan till och med se det som att huvudpersonerna gör ett alltför bra jobb med att skydda domaren. Det är mer fråga om tät spänning, ovissheten om vad som kan ligga bakom nästa hörn. Det är dock rappt och läckert filmat, och även om det kanske inte händer så mycket som man skulle önska om man nu fått för sig att detta skulle vara en actionfilm så är det alltid väldigt spännande och musiken av Ennio Morricone gör inte direkt saken sämre. Skådespeleriet är överlag mycket bra och känslan av ett sammanslutet team som även delar på sin fritid känns äkta. Tyvärr så puttrar det hela ut i ett aningen pessimistiskt, men inte speciellt chockerande slut som gör att det i slutändan känns som pilotavsnittet till en tv-serie.

Den tv-serien hade antagligen blivit riktigt jävla bra. Det är väl så, precis som i Sicilien, att man inte alltid får som man vill.

Rekommenderas till älskare av maffiafilm och täta thrillers överlag.

War of the worlds (2005)

Alltså, hur kan man göra såhär? Man har världens coolaste koncept, specialeffekter som är hur underbara och välgjorda som helst men man sänker det totalt. Hur? Jo, det ska jag meddela:

DAKOTA FUCKING FANNING!

Eftersom det är en Steven Spielberg film så har man en enorm budget till förfogande och scenerna med Alientripoderna som travar omkring och förstör allt som rör på sig är så vackra att jag nästan börjar gråta och vill tatuera in dem på hela min kropp och att de sedan låter som en Dark ambient skiva av bättre kvalite gör ju inte saken sämre. MEN.

Vi gör om det hela till ett familjedrama där Tom Cruise har varit en dålig far men som genast blir så mycket bättre tack vare rymdinvasionen. Slutscenen där Tom återförenas med sin förlorade son som för första gången kallar honom för pappa är så fruktansvärt obehaglig och kräkframkallande att jag ville krypa ner i ett mörkt hål och ligga där i fosterställning och må illa i några år. Sen har vi ju Dakota Fanning. Som inte gör annat än skriker. Skriker och skriker och skriker. Jag hatar henne! Varför kunde inte hela hans familj dö? Brinna upp?! Men nejdå, då slår Tom Cruise ihjäl Tim Robbins istället.

Det finns ju någon sida på på internet där vanliga svenssons klipper ihop sina egna versioner av filmer, t ex en Jar Jar binkslös Phantom menace. Nu vill jag veta: Finns det en Dakota Fanninglös War of the Worlds eller måste jag klippa ihop den själv?

Nåja, det finns I hate Dakota Fanning t-shirtar att köpa ute på nätet. Nu ska jag ta och beställa mig några stycken.




Edit: Imdb: she is of half-German descent. Det var väl det jag visste. Jävla nazist.