From Beyond (1986)

"Humans are such an easy prey"

Stuart Gordons Re-animator var ju verkligen en smash-hit när det gäller splatterfilmer och när han följde upp den med ytterligare en Lovecraftfilmatisering så var det många som hade höga förväntningar. From Beyond är resultatet av detta. När jag såg filmen för första gången så tyckte jag att det var en helt ok rulle, men ingenting speciellt och jag antar att det betyget kom av två orsaker:

1. Jag såg filmen på en suddig bootlegvideo vilket inte direkt maximerar njutningen.

2. Filmen klipptes ner för att slippa en X-rating i Usa.

Sedan dess har det pratats om och hoppats på att Gordon skulle släppa den oklippta versionen på video, men detta skedde aldrig då det verkade som att de filmrullarna försvunnit. Stor sorg bland alla gorehounds. Tills för några år sedan då en kartong med filmrullar hittades i ett lager hos MGM och det visade sig vara allt det gottiga som klippts bort. MGM tillsammans med Stuart Gordon gjorde nu ett superjobb för att sätta tillbaka dessa scener där de skulle vara och resultatet är From beyond - the unrated Directors cut. Nu efter att ha sett den undrar jag om jag verkligen sett filmen tidigare då den ta mig fan är lika bra som Re-animator. Damn.

Filmen är baserad på en sju sidor lång novell av H P Lovecraft som jag inte minns som någon av mina favoriter men Stuart Gordon och medförfattarna Brian Yuzna och Dennis Paoli tyckte uppenbarligen tvärtom, och expanderade rätt rejält då novellens handling avklaras innan förtexterna. Den psykopatiske Dr Pretorius har byggt en maskin som stimulerar tallkottkörteln vilket väcker upp ett sjätte sinne och stimulerar den mänskliga sexualiteten. Den öppnar även upp en port till en annan dimension och släpper lös varelser som givetvis är rätt elaka. Pretorius assistent Crawford Tillinghast förstör maskinen, men inte innan något stort och slemmigt bitit huvudet av den gode doktorn. Tillinghast hamnar på dårhus misstänkt för mord och det enda sättet för honom för att rentvå sig är att återskapa experimentet tillsammans med en kvinnlig forskare och en polisman. Allt urartar i en härlig orgie av hjärnätande och slemmiga monster, vars coolhet man inte skådat sen John Carpenters The Thing.

Den här dvdutgåvan av From Beyond är verkligen ett ypperligt exempel på varför jag älskar dvd. Filmen är restaurerad och ser så bra ut som den kan, vilket man verkligen får lära sig efter att ha sett extramaterialet. Alla saknade gorescener är tillbaka och vissa av dem är verkligen saknade då man tidigare bara hört talas om hur saftiga de verkligen är. En klassisk scen är när Jeffrey Combs suger ut hjärnan på en läkare genom ögonhålan. Den är enkelt och snyggt gjord och ack så sjukt brutal. Annars var jag lite osäker på filmen när jag slog på den då filmens första halvtimme inte ger ett speciellt bra intryck med flera rent ut sagt usla och tråkiga kulisser. Men filmen kommer dock verkligen igång från och med att experimentet återskapas och något som en gång var Dr Pretorius, men ändå inte, kommer ut "from beyond" och nu får vi verkligen massor med underbara och vackra gorescener, som bitvis även är riktigt snuskiga. Tillsammans med Gordons säkra regi och riktigt bra skådespeleri av Ken Foree, Jeffrey Combs och speciellt Barbara Crampton så är detta en mindre klassiker i sin oklippta version. Jag kan förstå att jag inte gillade filmen lika mycket utan dessa scener då de ger filmen ytterligare lite stake som den bara mår bra av. Specialeffekterna är härligt slemmiga och Mark Shostroms slemmiga kreationer är en fröjd att se på i all sin tentakelförsedda och kroppssprickande härlighet. Härmed sätter jag upp denna dvd på min topp10 lista över de häftigaste sakerna som hänt mänskligheten på 2000talet, strax efter Classic Medias Godzilla utgåvor och ungefär samma plats som BCI/Deimos Paul Naschy utgåvor. Detta är alltså en film som varje gorehound med lite självrespekt bör äga. Tack MGM!

Underworld (2003)

Ibland så lyssnar man alldeles för mycket på andra när man väljer bort vissa filmer. Underworld är ett ypperligt exempel på detta. Filmens koncept verkade småintressant, men alldeles för Matrixinfluerat och när jag snackade med vänner som sett den så klagades det väldigt mycket på specialeffekterna, speciellt cgivarulvarna, så jag gjorde helt enkelt valet att inte se filmen. Några år senare kom jag hem till en vän som var mitt uppe i att titta på uppföljaren från 2006 och jag blev faktiskt lite småintresserad, och min vrånghet började så smått luckras upp. Nu har jag äntligen sett filmen och än en gång kan jag erkänna att jag varit onödigt sur och tråkig för Underworld är en mycket trevlig tuggummirulle som kanske hade mått lite bra av några egna influenser och lite mer våld och blod, men som ändå står stadigt på egna ben.

Den absolut största orsaken till att se filmen om man är en heterosexuell man är ju givetvis Kate Beckinsale som spenderar större delen av filmen skjutandes och hoppandes i riktigt snygga och tajta läderkläder. Hon spelar Selene, en vampyr som är mitt inne ett krig mellan vampyrer och varulvar som pågått i hundratals år. Under ett uppdrag så hamnar hon i en eldstrid mitt inne på en t-banestation där några varulvar jagar en människa. Varför de jagar en människa annat än för att äta är något som förbryllar henne. Hon börjar snoka lite djupare och de är nu serietidningsintrigerna tar fart rejält, där det visar sig att saker man trott på i hundratals år kanske inte är som de ska vara. Det är ingen ide att jag går in djupare på det här. Det är som hämtat direkt från en Dark Horse serietidning eller Vampire the Masquerade, vilket även resulterade i en stämning av ägarna till rollspelet som har en väldigt liknande handling. Handlingen fungerar vilket är det som är det viktigaste. Det hela går ut på att visa upp Kate i ett stort antal coola fightscener, vissa kanske lite väl matrixinfluerade men snygga hur som helst. Regin och foto är maximalt stiliserat, svart och blött då varenda scen utspelar sig i störtregn eller i underjorden, eller någon annan lagom gotisk lokal. Alla skådespelare är väl valda för att passa i sina roller och samtliga fungerar, med ett extra plus till Bill Nighy som är störtskön som storvampyr. Det går liksom inte att låta bli att bli underhållen av det här högbudgetspektaklet.

Vad som drar ner betyget är dock att filmen är lite för snäll. Det finns lite blod, men det är med betoning på lite och filmen hade mått bra att att vara lite råare och tuffare. Cgi:n för varulvarna är inte direkt klockren, speciellt förvandlingsscenerna, men de förstör åtminstone inte filmen. Sen vet jag inte riktigt om filmens intriger verkligen håller upp en 115 minuter lång film. Men man blir i alla fall aldrig utråkad och det är ju ett gott betyg. En skön serietidningsrulle alltså, och om jag ska låta mitt testosteron prata lite så är det ju så att Kate är för jävla läcker i sin outfit.

Wind Chill (2007)

Hur hanterar man en film som vill så gärna, som har en god tanke och har väldigt kompetent crew men ändå inte riktigt klickar. Wind chill är ett tydligt exempel på en film som borde fungera bättre än vad den gör. Den har ett bra koncept, snyggt foto, bra skådespeleri och stämningsfull regi men det blir ändå inte mer än godkänt. Jag är inte riktigt säker på vad det är som egentligen klickar, men hoppas att jag får fram det recensionen.

Wind chill handlar om två namnlösa personer, en ung man och en ung kvinna som ska dela en bil hem från universitetet över julhelgen. Den unge mannen verkar dock ha planerat det hela, vilket gör kvinnan nervös. Det hinner dock bli ännu värre när han väljer att ta en genväg via en mindre skogsväg och kör av vägen då en mötande bil gör chickenrace. Det är kväll, kallt och bilen fungerar inte och det verkar som om de måste tillbringa natten i bilen, vilket kvinnan inte ser fram emot då hon inte litar på mannen överhuvudtaget. Det blir dock ännu värre när de börjar se skepnader som som går omkring i skogen...

Detta är alltså en, enligt regissören, Haunted Car movie. Huvudpersonerna tillbringar hela filmen i eller strax utanför bilen och de lyckas faktiskt ganska bra med själva konceptet. Man får en bra känsla för deras utsatthet mot kylan och de mörka krafter som av någon anledning är fixerade i området omkring. Men när man börjar få en aning om vad det är som pågår så brister det. Inget av det som händer är tillräckligt skrämmande för att man ska få den där sköna pirrande känslan i magen. Det puttrar på och är småspännande, men när man sett samma mörka skepnad flera gånger så börjar filmen kännas lång. Det blir aldrig tråkigt men jag satt hela filmen och tänkte på att det borde ha varit bättre. Det finns några scener som är lite småläskiga, men tyvärr lika många som inte är det. Den egentliga ondskan (Jag går inte in på några detaljer) är välspelad, men egentligen rätt tråkig. Mot slutet kommer det igång lite och det hela slutar relativt bra med någon liten twist så jag antar att felet helt enkelt är att de inte vågade ta i tillräckligt mycket, vilket är väldigt synd då foto och regi är mer än godkänt och skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig. En helt ok rulle alltså, men det är lite tråkigt att det inte är mer än så.

Dawn of the mummy (1981)

Här har vi ytterligare en film som blir totalsågad överallt och jag förstår inte riktigt varför. Visst, det är absolut ingen perfekt film, det medger jag men i mina ögon så är det ju en fin liten exploitationrulle som aldrig riktigt lyckas bli tråkig, vilket är mer än man kan säga om alla högbudgetslashers som dyker upp på dvd. Vad vi har här är en ganska typisk zombiefilm som tar sina influenser från Lucio Fulci & Co, med den enda skillnaden att det är mumier som utför människoätandet. Detta tillför väl egentligen ingenting men det är kul med lite variation!

Det är en rätt enkel handling vi har att göra med i Dawn of the mummy. Vi får följa några amerikanska modeller och fotografer ute på en fotosession i Egyptens öken. De stöter på några gravplundrare som precis har tagit sig in i Safirmans gravkammare och tränger sig på då de anser att en nyupptäckt mumie är en perfekt bakgrund till deras fotografier. Gravplundrarna går med på detta då de är rädda för att bli anmälda till polisen. Men när man börjar sätta upp starka lampor överallt så startar någon sorts process som leder till att Safirman återvänder från de döda och kallar fram sin arme av odöda som helst av allt vill äta människokött, precis som en italiensk zombie. Det hela utmynnar i en blodig massaker på en bröllop i den närliggande staden när Safirmans tjänare dödar och äter allt de kommer över.

Jag bör poängtera att Dawn of the mummy är en amerikansk/egyptisk samproduktion med en hel del crew från italien, bland annat Maurizio Trani på makeup-effekter vilket gör att detta känns väldigt mycket som en italiensk gorefilm. Den är inspelad i Egypten vilket gör en hel del för känslan och även om man inte direkt tagit vara på detta så är det fortfarande lite småexotiskt och trevligt. Fotot är dock ganska småtrist och blekt, även om detta kanske beror på den rätt trista dvdutgåva jag har. Skådespeleriet hjälper inte till speciellt mycket heller då det är en blandning av ganska mediokert amatörskådespeleri och en hel del överspel. Frank Agramas regi är godkänd då han skapar ett flertal relativt spännade scenarion och riktigt fina scener när zombierna vaknar upp ur sina sandgravar, men tyvärr även en del uppenbart Day for Night-fotografi som inte funkar alls. Annars är detta en perfekt liten våldsfilm med en hel del fint gore. Skallar kluvna med köttyxor, intryckta ögonglober och massor med köttätande. Specialeffekterna pendlar från bra till inte så riktigt bra men de är gjorda med kärlek (det där låter så fint :) och funkar hela tiden. Zombiernas makeup är dock helgjuten och man ser tydligt likheterna mellan denna film och dess inspirationskällor. Det hela utmynnar i en fin liten exploitationrulle som borde sitta som en smäck i var gorehounds dvdsamling.

Jag måste prata lite om kommentarspåret som finns med på dvdn jag inhandlade. Frank Agrama, filmens regissör, pratar länge och väl om hur det är att spela in lågbudget-skräckfilm, och massor med intressanta fakta omkring såsom dubbning och distribution. Det är väldigt sällan specifikt mot vad som sker på skärmen, men det är oerhört intressant om man är filmintresserad.

Här är den sköna trailern och en fin gorescen. Är det inte någon lokal variant av temat till Boktipset han nynnar på innan han får skallen uppdelad? :)

The incredible melting man (1977)

Ytterligare ett tomt hål i mitt hjärta har fyllts upp. Jag är äntligen ägare till The Incredible Melting man på dvd. Det är ju så ibland, det känner väl de flesta igen, att visa titlar passar så fint in i dvdsamlingen att man måste ha dem, vare sig de är bra eller dåliga. Inte? Nåväl, jag är lite halvnöjd åtminstone. The Incredible Melting man har ju helt klart en av världshistoriens bästa titlar och handlingen i sig är ju helt brilliant:

En rymdfarkost vars mål är Saturnus råkar ut för någon sorts olycka och den ende överlevande astronauten har fått någon konstig åkomma som gör att han inte bara smälter, utan han verkar även ha fått smak för människokött. Hur brilliant är inte den handlingen? Om nu bara filmen åtminstone hade varit en tiondel så bra...

Problemet med The incredible Melting man är bara att det är en oerhört tråkig film som endast räddas av en ung Rick Bakers riktigt fina effekter. När den smältande astronauten rymmer så är det givetvis oerhört viktigt att han fångas in, men de enda som skickas ut för att jaga honom är en läkare som mestadels bara sitter och dricker kaffe och oroar sig över sin gravida fru, och en general som bara dricker kaffe och äter. Manusförfattaren löser detta genom att låta den före detta astronauten söka sig till läkarens hus. Mot slutet så dyker en sheriff upp för att hjälpa till och han är åtminstone lite mer livlig som karaktär men då är det redan försent. Det är inte speciellt roligt att se karaktärerna sitta och oroa sig över en kopp kaffe eller en bit mat samtidigt som de inte gör ett skit för att hitta den smältande mannen. Då och då får vi några scener där någon dör och de är hyfsat regisserade men då har man redan tappat intresset. Den sista kvarten kommer dock igång lite mer då vi får lite mera blod och ännu mera slem men det gäller att hålla sig vaken så långt vilket jag hade stora problem med. Fotot är väl annars det filmen har på sin plussida och kompenserar väl lite till och man får väl ha i åtanke att detta är lite av en hyllning till 50talets liknande skräckfilmer, speciellt om man läser följande dialog som är saxad från imdb.com:

Dr. Ted Nelson: Steve escaped.
Judy Nelson: Oh God. What're you gonna do?
Dr. Ted Nelson: Uh... did you get some crackers? I told you yesterday that we needed some crackers.
Judy Nelson: Oh, I forgot. I knew there was something... Y'know there's uh, there's a pad right by the phone y'know, you could write it down too.
[she brings over his soup]
Judy Nelson: So what about Steve?
Dr. Ted Nelson: So, we don't have any crackers?
Judy Nelson: Ted. Steve?
Dr. Ted Nelson: Steve? I've got to go out and find Steve.

Det är sådan dialog och vissa scener som uppenbart är skrivna med glimten i ögat som får mig att tro att detta var meningen som en parodi. Jag är dock inte säker och även om det nu är en parodi så är den tyvärr bitvis dödligt tråkig. Men min dvdsamling innehåller nu en film med titeln The Incredible Melting man, så det är väl ok då. Ingen rulle jag egentligen rekommenderar annat än för fans av Rick Baker.

Rogue (2007)

Stephen Spielbergs Hajen har mycket att stå till svars för. Den visade att det faktiskt går att göra en rejäl creaturefeature som är både trovärdig och spännande. Det har spottats ut liknande filmer sen dess och det är ingen som ens kommit i närheten av dess storhet. Jag älskar dock genren så det har blivit en hel del som man mer eller mindre plågat sig igenom. Om det är något jag inte trodde skulle existera så är det en riktigt bra, spännande film med en elak krokodil. De få jag sett har involverat antingen usla modeller eller dålig cgi och när jag fick nys om Rogue så hade jag inga direkta förväntningar (ok, Lake Placid var helt ok, men inte direkt läskig). Men när jag snokade runt lite och insåg att den fått rätt bra kritik så blev jag nyfiken och beslutade mig för att se eländet. Det var en bra idé. Rogue är faktiskt en av de bättre monsterfilmerna jag sett på länge.

Rogue handlar kort och gott om en samling turister på en båttur längs en flod i den australiensiska vildmarken. Filmen första halvtimme är helt enkelt en enda lång uppvisning av oerhört vacker natur, samtidigt som vi får lära känna karaktärerna lite. Framåt eftermiddagen när man är precis på väg att vända tillbaka så ser de en lysraket och beger sig längre in i vildmarken för att finna den som är i nöd. De finner resterna av en båt, men ingen överlevande. Innan man kan säga alligator så har båten sprungit läck och turisterna har varit tvugna att ta sig iland på en liten ö mitt i floden. Problemet är nu den stora krokodil vars revir man hamnat på och att det kommer inte att bli speciellt mycket kvar av ön när tidvattnet gjort sitt...

Greg McCleans debutfilm var den fina Wolf Creek som var löst inspirerad på en sann historia där en seriemördare torterade ihjäl backpackers ute i den Australiensiska bushen. Även den filmen hade lite uppvisning av outbacken i början så man får anta att det är hans stil. Det funkar dock riktigt bra, som lugnet före stormen. Rogues inledning ger egentligen ingen som helst försmak för vad som komma skall - inga förvarningar utan helt plötsligt så sitter de i smeten. McLean väljer även att visa så lite som möjligt av krokodilen ända fram till uppgörelsen och även det är ett smart drag, även om det är en mycket välgjord skapelse. McLeans knep är verkligen att vagga in en i falsk säkerhet och sedan bita till - hårt och det är ett mycket smart drag. Den vackra fotot tillsammans med den mycket stämningsfulla musiken gör det hela bara bättre och som grädde på moset så innehåller manuset egentligen inga karaktärer som förstör vilket känns skönt, och att alla är välspelade hjälper bara till. Inte så många klicher alltså, och de som finns är målade med fina penseldrag. Rogue är en rakt igenom solid Creature Feature som jag rekommenderar varmt till alla som gillar sådana, och även till alla som gillar ett spännande vattenäventyr. Mycket bra.

Snuskigt snygga posters förresten

Rodan på dvd den 9:e september!!

Äntligen kommer den klassiska japanska monsterfilmen från 1956 på en dvd med originalspråket och engelsk text! Nu kan man stoppa undan den gamla dubbade halvsunkiga dvdn då båda versionerna ingår!

Men inte nog med detta - dvdn är en split mellan Rodan och den sköna War of the gargantuas som många väntat på länge, en halvt om halvt uppföljare till Frankenstein conquers the workd (Det var tänkt så ifrån början i alla fall). Det följer även med en 68 minuter lång dokumentär: "Bringing Godzilla down to size". Detta blir ju helt underbart.