Fjärilen från Tibet (2007)

Det blir en liten avvikelse här då jag tänkte recensera en bok jag precis läst, Fjärilen från Tibet av CJ Håkansson. Själva innehållet i boken passar dock in alldeles utmärkt, då det är fråga om ganska hård och bitvis obehaglig skräck.

När boken börjar får vi träffa Martin, en naturkunskapslärare på resa i Tibet som har hamnat mitt inne i något. Något har hänt, men ingen får reda på vad. Skyddsdräktsförsedda män i tält studerar kroppsdelar som inte är riktigt mänskliga och de får se en munk förstöras inifrån. Helvetet har brutit löst - mänsklighetens tid är slut och vilddjuret är på väg till Sverige. Nu får vi följa några olika människor när allt som vi känner tar slut. Vi får följa en ung hemlös kille som drömmer om maskinen - en enorm skapelse som rensar bort ohyra och gör allt rent. Kajsa är anorektiker och något lever i hennes kylskåp. 13årige Simons mamma förvandlas till något som kan pulverisera kött och ben med sin röst. Detta är några av de karaktärer som figurerar i vad som egentligen är noveller i samma universum. Det som binder dem samman är Martin, som nu inte riktigt är Martin längre, som kommit tillbaka till Sverige och med honom stormen, slutet.

I och med att boken är tillägnad bla Lucio Fulci så inser man rätt snabbt vad det är frågan om. Vi får följa några individer på deras väg rakt in i helvetets gap, genom en serie fruktansvärda händelser som är sådär naturliga som bara mardrömslogik kan vara. Människor slits i stycken av varelser som bara kan komma från en plats - helvetet, och det i noggrann detalj. Det är fascinerande hela tiden och man undrar vad som ska komma härnäst. Håkanssons karaktärer är ganska enkelt skissade men tillräckligt väl för att man skall känna sympati med dem och lite skräck när de råkar ut för det oundvikliga. För detta är från början ganska uppenbart att ingen pardon kommer att ges. Det är också ganska uppfriskande att bara få uppleva själva helvetet, och slippa långa passager med vita män i rockar som mot klockan försöker finna ett svar - något som kan stoppa det hela. Boken är underhållande rakt igenom - man vill hela tiden vända blad och förundrat uppleva nästa släckta människoöde. Spänningsgraden varierar kanske lite, men jag antar att boken är skriven mer för att chocka än för att skrämma, speciellt om man tänker på omslaget som är lagom osmakligt (och rätt störande eftersom jag mestadels bara läser bok på t-banan till och från jobbet). Chocka lyckas den inte speciellt bra med, men det kanske är jag som är luttrad. Detta är en mer än väl godkänd debut och jag ser fram emot vad CJ Håkansson har att ge oss i framtiden.

Låter detta intressant så finns det ett utdrag här: