måndag 28 januari 2008

Resident evil: Extinction (2007)


Hoppsan! Vad är detta? En bra Resident evil film? De två första filmerna är faktiskt två relativt underhållande men de gör det stora misstaget att vara helt oblodiga, vilket är dödsstöten för en riktigt bra zombiefilm, speciellt då del två som var lika blodig som ett avsnitt av Magnum. Att Paul W Anderson är en regissör som inte lyckats göra något vettigt efter Event Horizon gör ju inte saken bättre. Vilken tur att han lämnat över regijobbet till Russel Mulcahy, en mycket underskattad regissör som var en av de första som tog steget från musikvideo till film (Han gjorde en del gamla Duran Duran och Madonnavideos på 80talet och vann en hel del priser). Visst, Mulcahy har gjort ett par bomber, men det är alltid fråga om snygga bomber. Kom ihåg att det här är killen som gjorde Highlander. Att vi sedan får en liten vink till Day of the dead i from av en scen där vetenskapsmän försöker träna zombier till att lyda dem gör ju inte saken sämre.

Resident evil: Extinction är den film i serien som minst påminner om spelen och det kanske är därför den fungerar bättre. Den utspelar sig ett antal år efter händelserna i de två första filmerna och världen är nu helt övertagen av de levande döda. Vi får följa några av karaktärerna från del 1 och 2 när de försöker överleva i ruinerna, vilket ger en hel del sköna Road warriorvibbar. De blir hela tiden anfallna av zombier och även zombiekråkor - den sistnämnda sekvensen är faktiskt riktigt läcker och spännande. När jag tänker efter så har filmen faktiskt inte så mycket handling egentligen. De försöker överleva, resterna av umbrella corporation försöker få tag på Alice (Milla Jojovich) och huvudelakingen förvandlas till en Tyrant (Den som har spelat spelen vet att det är en elak jävel.). Detta ger filmmakarna gott om chanser att splatta till det rejält. Vi får flera långa attacker där blodet sprutar i mängder. Det är inte det grova våldet a la Fulci, utan mer en orgie i squibs och avskurna halsar, vilket duger finfint för mig som är splatterfilmsälskare och tyckte att del 1 och 2 var ungefär lika roliga som en sönderklippt Robocop. Tack för det Russel!

Detta är alltså mer en gammaldags zombiefilm, lite mer åt Romerohållet fast utan någon som helst satir eller bakomliggande tankar. En riktigt skön högbudget splatterfilm. Mer sånt. Paul W Anderson, du är förlåten för del 2.

2 kommentarer:

Fred Anderson sa...

Tack, trevligt med en annan som gillar den här filmen. Jag var så lyckligt efter att ha sett den på bio minns jag :)

Jocke Andersson sa...

Vi var i Los Angeles dagen på premiären och hade några timmar över men det hela sket sig pga en massa strul... både jag och tjejen ångrar det.. för det hade varit skönt att se den på bio då det är en kolossalt snygg film överlag.